Gå till innehållet

Minor skadar och dödar tusen­tals barn varje år

Landminor dödar eller lemlästar omkring 6 500 vuxna och barn varje år. Det är nästan en person varje timme. Barn är särskilt utsatta för minor. När de leker, hämtar vatten, vaktar boskap eller letar efter ved är risken stor att de trampar på de dolda vapnen. UNICEF sprider information om farorna och ser till att minorna röjs bort.

Barn skadas mer än vuxna

En exploderande mina är oftast direkt dödande för ett barn som kliver på den. Laddningen i minan är avsedd att slita av armar och ben på en vuxen, men på ett barn träffar den kroppens alla livsviktiga organ och blir dödande. Barnet kan också dö av den stora blodförlust som uppstår.

Även efter ett vapenstillestånd fortsätter landminor att skörda nya oskyldiga offer. Alla minor slutar inte automatiskt att fungera. Många kan ligga kvar i över femtio år och vänta på sitt offer. Den största koncentrationen av minor är i Afrika och Asien. Afghanistan, Angola och Kambodja är de mest minerade länderna.

Enligt UNICEFs beräkningar har ungefär en miljon människor dödats eller lemlästats av landminor sedan 1975. De flesta av dem är civila och runt 35 procent är barn under 15 år. Idag finns minor och annat explosiva material närvarande i marken 85 länder (1). 

Varför används minor?

Minor är billiga att producera, lätta att transportera och enkla att handskas med. Landminor är också ett billigt vapen att köpa, vilket gör att även fattiga länder har råd med minor.

Landminor var traditionellt tänkt att åstadkomma lidanden och besvär för den stridande fienden. I takt med att antalet inbördeskrig ökat efter kalla krigets slut har krigföring mot civilbefolkningen blivit en del av den militära strategin.

I inbördeskrigen är minor ett av de viktigaste vapnen för de stridande parterna och minor har därför kommit att användas i allt större omfattning. De används för att hindra motparten att erövra delar av landet. Med hjälp av landminor förstörs civilbefolkningens hemmiljö systematiskt för att skapa terror och utlösa flyktingströmmar.

Fingrarna sprängdes bort av en mina

Desta Tessema visar det som finns kvar av vänster hand efter att han tagit i en mina. Här föreläser han om farorna med minor i en etiopisk grundskola som finansieras av UNICEF.

Konsekvenser

En mina innebär stora hälsorisker för befolkningen. Många länder där minor är vanligt förekommande är fattiga och befolkningen tvingas gå ut på fält och in i skogar för att hämta vatten, odla grödor och vakta boskap, trots att de vet att området är minerat.

Amputationer: Om en person överlever en mindetonation och tar sig till sjukhus, måste ofta ben, händer och armar amputeras. Antalet amputationer ökar dramatiskt i minerade områden. I USA, ett land utan utspridda minor, amputeras en invånare på 22 000. I Kambodja är en av 350 invånare amputerad.

Överbelastad hälsovård: Hälsovården i länder som befinner sig i konflikt är ofta redan hårt ansträngd och genom akut vård av minoffer överbelastas den. De skadade behöver snabba räddningsinsatser. Ofta krävs flera operationer, en väl utvecklad protesteknik och långtidsrehabilitering.

Proteser är dyra och många gånger svåra att få tag på. Det innebär stora problem för barn som växer, då de kan behöva en ny benprotes var sjätte månad.

Diskriminering: Personer som stympats av minor betraktas ofta som mindervärdiga, och måste leva ett liv i skam över sin skada. De kan inte bidra till det egna uppehället och många tvingas till ett liv som utstötta tiggare på gatan.

Blockering av viktiga vägar: Förutom de direkta fysiska och psykiska skadorna som minor ger, blockerar ofta minor vägar. Detta innebär ett stort hinder, både för flyktingar som vill återvända till sina hem och för livsnödvändiga leveranser av vatten och mat. Bönderna kan inte ta sig fram för att bruka sin jord och hjälpsändningar stoppas.

Minor försvårar boskapsskötsel, dödar djur och sprider ämnen som kan påverka den ekologiska balansen i naturen. De försvårar också bekämpning av skadedjur, som till exempel gräshoppor.

Hämmar ekonomin: Bortfallet av jordbruksproduktion från de minerade områdena kan tvinga landet att importera livsmedel, vilket kan få allvarliga konsekvenser för hela landets ekonomi. Minor hämmar alltså hela den ekonomiska och sociala utvecklingen.

Vad är en mina?

Det finns två typer av minor – landminor och sjöminor. Landminor delas in i två grupper, personminor/antipersonella minor (som även kallas truppminor) och fordonsminor (som även benämns stridsvagnsminor).

De antipersonella minorna delas in i två kategorier beroende på hur de utlöses. Det finns dels trampminor som utlöses när man trampar på själva minan och dels trådminor, vilka detonerar när man kommer åt uppspända trådar.

Fordonsminan fungerar på samma sätt. Den detonerar antingen genom att ett fordon kör direkt på den eller genom att fordonet kommer åt uppspända trådar. Det finns även fordonsminor som utlöses genom fjärrkontroll av soldater som ligger i bakhåll.

Sjöminor delas också in i två huvudgrupper – kontaktminor och avståndsminor. Kontaktminorna sitter fast med ett ankare i botten och ett fartyg måste köra på minan för att den ska detonera. Om minan sliter sig ska den oskadliggöra sig själv inom en timme.

Avståndsminan som ligger på havsbotten är överfull av sensorer. Det räcker att ett fartyg är i närheten för att den ska detonera. 

Röjning av minor – en svår uppgift

Att få bort minorna är en mycket svår uppgift. Minorna planteras planlöst och de är svåra att i efterhand lokalisera. Politiskt samarbete mellan parter som tidigare fört krig mot varandra är nödvändigt för att identifiera minerade områden.

Även efter att minerade områden har identifierats geografiskt, är det tekniskt svårt att spåra minorna. Moderna minor är ofta gjorda av plast eller trä och går inte att upptäcka med metalldetektorer. Så kallade high tech-minor skapas för att vara så svåra som möjligt att hitta.

Nya sätt att spåra minor uppfinns hela tiden, men att upptäcka och förstöra minor är en livsfarlig, tidskrävande och dyr uppgift. I länder där inbördeskrig pågår saknas ofta politiska, tekniska och ekonomiska medel för att röja minor.

Skylt som varnar för minor

Kambodja är ett av de länder som haft mest minor. Här har minröjare satt upp en varningsskylt för trampminor.

Ottawakonventionen

1995 hölls en internationell konferens i Wien, för att man skulle se över och revidera 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen. Ett av målen var ett totalförbud mot användandet av minor. Detta visade sig vara omöjligt eftersom alltför många länder var emot förslaget. Ett antal länder valde då att bryta sig ur den traditionella formen för internationella konferenser och bildade den så kallade Ottawaprocessen. Syftet var att skapa nationella totalförbud i de länder som valde att ingå i processen. Sverige var ett av länderna.

Resultatet blev Ottawakonventionen, som förbjuder användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor. Ottawaprocessen avslutades i december 1997 och konventionen trädde i kraft den 1 mars 1999.

Inga minfält kvar i Nepal

Under ett decennium av inbördes konflikter placerades 12 070 minor ut på 53 olika platser i Nepal för att skydda militäranläggningar och andra viktiga områden. För att skydda barnen kämpade UNICEF för att sprida kunskap om riskerna. Vi levererade varningsskyltar, utbildade 25 000 militärer och poliser och informerade över en miljon skolbarn om farorna. Antalet olyckor minskade med 40 procent mellan år 2009 och 2010. Från 2006 stöttade vi samtidigt arbetet med att röja minfälten meter för meter och förstöra varenda mina. År 2011 blev Nepal det andra landet i Asien, efter Kina, där alla minfält röjts.

Vad gör UNICEF?

Opinionsbildning

UNICEF kräver ett totalförbud av minor och sedan 1994 arbetar vi mycket aktivt för att få till stånd ett internationellt förbud mot minor. UNICEFs olika nationalkommittéer, däribland den svenska, arbetar för att påverka regeringar att stödja ett totalförbud mot minor.

Information

En av de viktigaste uppgifterna i länder med minor är att begränsa antalet minoffer. UNICEF hjälper till att sprida information om faran med minor till civilbefolkningar genom så kallade mine awareness-kampanjer.

Det är mycket viktigt att barn och övriga känner till faran och hur de bör bete sig i minerade områden. De får lära sig att markera icke detonerade minor som de hittar och hur de kan hjälpa en minskadad. Ofta är den första hjälpen vid en minskada avgörande för om personen överlever eller ej.

Sjukvård och rehabilitering

Att hjälpa de skadade kräver hälso- och sjukvårdsresurser. Även rehabiliteringen kräver stöd. I detta arbete är UNICEF verksamt och stöder exempelvis rehabiliteringsprogram i Kambodja där proteser tillverkas. Vi bekostar behandling, transport och vistelse för den drabbade.

Förhandlingspartner

I El Salvador var UNICEF aktivt i förhandlingarna mellan regeringen och FMLN-gerillan för att åstadkomma ett fredsavtal. Båda parter kom i ett unikt avtal överens om att kartlägga alla minor som hade placerats ut under inbördeskriget. Därpå kunde röjningen inledas.

Faktabladet är senast uppdaterat januari 2018.

Källhänvisning

Globala utvecklingsmål som berör barn och minor

Mål 16: Fredliga och inkluderande samhällen (delmål 16.1, 16.2, 16.3, 16.9) 

Vad säger Barnkonventionen?

  1. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.

  2. Ett barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv och hjälp att delta i samhället på lika villkor.

  3. Barn ska skyddas mot krig och inget barn får användas som soldat.

  4. Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.

Läs mer om Barnkonventionen