Senast uppdaterad: 2023-03-28

Förekomst av kvinnlig könsstympning

Könsstympning av flickor förekommer på många håll runt om i världen. De områden där flest flickor utsätts för övergreppet är i Mellanöstern och Nordafrika. 99 procent av flickor och kvinnor mellan 15-49 år i Somalia är könsstympade. I Djibouti är siffran 94 procent, och i Egypten och Sudan 87 procent. För flickor mellan 15-19 år är siffran dock något lägre i många länder, t.ex. 72 procent i Djibouti och 70 procent i Egypten. Dessa siffror pekar på att antalet flickor och kvinnor i dessa länder som könsstympas minskar. Däremot är det ett faktum att en majoritet av såväl tonårsflickor som medelålders kvinnor i dessa länder har genomgått könsstympning.

Medelåldern för att utsättas för könsstympning har minskat. Idag är medelåldern för att utsättas under 10 år, 1991 var samma siffra över 12 år. (2) 

Vad är könsstympning?

Beteckningen "kvinnlig könsstympning" rymmer flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeter stor öppning, där urin och menstruationsblod ska kunna passera. (1)

Stora hälsorisker

Kvinnlig könsstympning ger upphov till allvarliga hälsoproblem för flickor och kvinnor och medför stora medicinska risker. På många håll i världen utförs ingreppet av outbildade barnmorskor, äldre kvinnor i samhället eller barberare. Ofta används smutsiga verktyg som knivar, glasskärvor eller rakblad. Ingreppet genomförs vanligtvis utan bedövning.

Könsstympning ger konsekvenser både på kort och lång sikt. Ingreppet i sig är mycket smärtsamt, och kan orsaka stora blödningar och infektioner som i allvarliga fall kan leda till döden. På lång sikt kan könsstympning även orsaka svåra psykiska men och ett svårt och smärtsamt sexualliv. 

Infibulation orsakar de största besvären och farorna. Eftersom endast en liten öppning lämnas kan urin och menstruationsblod inte rinna ut ordentligt, vilket kan leda till infektioner i underlivet. Det kan även leda till att kvinnan får svårt att kontrollera urinflödet. Könsstympning kan ge ökade risker vid förlossningen, och kvinnan kan behöva genomgå en öppningsoperation för att minska riskerna vid dessa. Inför förlossning i Sverige undersöks kvinnan av barnmorska eller läkare som avgör om förlossningen kan ske utan en öppningsoperation. Öppnas kvinnan är det enligt lag i Sverige förbjudet att återskapa stympningen genom att sy. 

Vad håller sedvänjan vid liv?

Traditionen att könsstympa flickor har troligen funnits i över 2 000 år. Det finns olika teorier om var och varför sedvänjan uppstod, men inget har med säkerhet kunnat fastställas. Människor som är angelägna om att bevara traditionen betraktar den ofta som ett religiöst påbud. Det finns dock inget skriftligt stöd i någon religion för könsstympning.

Kvinnlig könsstympning utförs fortfarande eftersom det är rotat i den traditionella synen på kvinnors status och roll. Det anses också vara en del av den rit som ska initiera den unga flickan i vuxenvärlden.

Traditionen ses ofta som en nödvändighet inför äktenskap, då ingreppet tros bevara en flickas oskuld innan giftermålet. Det är också ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet, eftersom den sexuella njutningen minskar och kvinnan därför antas vara trogen sin man.

Situationen i Sverige och västvärlden

Fastän kvinnlig könsstympning är vanligast i Afrika och delar av Mellanöstern, så har sedvänjan ökat även i Europa, Nordamerika och Australien. En växande trend är att allt fler flickor blir könsstympade inom sjukvården, trots att de flesta inom sjukvården fördömer det. Idag har en av fyra kvinnor som genomgått ingreppet blivit stympade av sjukvårdspersonal. Siffran är dubbel så hög bland unga (34 %) än bland äldre kvinnor (16 %). Trots att ingreppet genomförs av sjukvårdspersonal medför det stora risker och är en kränkning av flickor och kvinnors rättigheter. Dessutom kan denna så kallade “medikalisering” stärka ingreppets legitimitet. (2)

År 2015 uppskattade Socialstyrelsen att närmare 38 000 kvinnor och flickor i Sverige kan ha varit utsatta för könsstympning, inkluderat över 7000 flickor under 18 år. Sedan 1982 är könsstympning förbjudet i Sverige (lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor). Även förberedelse och underlåtenhet att avslöja könsstympning är straffbart. Det också olagligt att utföra ingreppet utomlands om man är bosatt i Sverige. Lagstiftningen skärptes 2017. (3) 

År 2023 finns i Sverige två specialistmottagningar för kvinnor som utsatts för könsstympning, AMEL-mottagningen i Stockholm och Vulvamottagningen i Angered. På AMEL-mottagningens hemsida kan man läsa om könsstympning på olika språk.

Internationellt arbete för lagstiftning

Kvinnor och hälsoarbetare i de berörda länderna yttrar sig allt oftare mot kvinnlig könsstympning. 

Könsstympning är förbjudet i många länder, med stöd i bland annat FN:s barnkonvention. I flera afrikanska länder har man även utvecklat officiella strategier mot könsstympning.

Det finns flera olika organisationer och samarbeten som arbetar för att stoppa kvinnlig könsstympning. Däribland Afrikanska Unionen (AU), som är ett samarbete mellan olika afrikanska stater. Även IAC (Inter-African Committee on traditional Practices Affecting the Health of Women and Children) arbetar aktivt för att avskaffa könsstympning. UNICEF bidrar med stöd till både AU och IAC.

Vad gör UNICEF?

• Samarbetar för att avskaffa kvinnlig könsstympning.
  UNICEF anser att könsstympning är ett grovt brott mot barnets rättigheter och sedan många år tillbaka stödjer vi internationella och nationella insatser för att avskaffa den skadliga sedvänjan. Idag arbetar UNICEF i samarbete med UNFPA mot kvinnlig könsstympning genom UNFPA-UNICEF Joint Programme on Eliminating Female Genital Mutilation. Målet med projektet är att avskaffa sedvänjan inom en generation.

• Utbildar lokala samhällen.
  Eftersom det rör sig om en kulturellt känslig fråga arbetar vi i nära samarbete med lokala ledare i de olika länderna. Vi ger information och utbildning om könsstympningens skadliga effekter. Vi stödjer även utbildningsprojekt för barnmorskor och tar fram informationsmaterial. Dessutom stödjer vi seminarier och studier om könsstympning.

• Handlingsplan framtagen.
  Vi har tagit fram en handlingsplan för att hjälpa samhällen att driva en öppen diskussion, som ska leda till ett allmänt avståndstagande från könsstympning. Opinionsbildare och religiösa ledare kan spela en viktig roll i den dialogen. Sjukvårdspersonal, socialarbetare och lärare måste också utbildas för att kunna bidra till att minska förekomsten av kvinnlig könsstympning.

• Stöd till organisationer.
  Vi ger också stöd till organisationer som är engagerade i frågan och samarbetar med civilsamhällesorganisationer.

Arbetet ger resultat

Arbetet mot könsstympning ger resultat, om än olika snabbt i olika länder. Andelen flickor som är könsstympade i de länder där det förekommer idag är 1 av 3, jämfört med 1 av 2 år 1990 (1). I Centralafrikanska republiken, Irak, Liberia och Nigeria har förekomsten halverats, och i Sierra Leone och Burkina Faso har andelen flickor som har utsatts minskat med 30 procent de senaste 30 åren (4).

Attityder förändras också – sju av tio kvinnor i de länder där flickor könsstympas tycker att sedvänjan borde upphöra. Stödet för avskaffandet är särskilt starkt bland unga kvinnor.

Men många fortsätter trots allt att utsätta sina döttrar för ingreppet. Framstegen måste ske mycket fortare för att kompensera för befolkningstillväxten i de länder där kvinnlig könsstympning är vanligt, annars riskerar det årliga antalet flickor som könsstympas att stiga till uppskattningsvis 4,76 miljoner flickor mellan 2021-2030. (2)

Källhänvisning

1) UNICEF Female Genital Mutilation 2022 
2) UNFPA-UNICEF Joint Programme on Eliminating Female Genital Mutilation, Annual Report 2021
3) Socialstyrelsen Könsstympning av kvinnor och flickor 2022
4) UNICEF Female Genital Mutilation Brochure 2020