Senast uppdaterad 2023-03-24

Våld mot barn som begrepp

Barnkonventionens artikel 19 säger att barnet ska skyddas mot ”alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård”. I artikel 24 fastställs barnets rätt till bästa möjliga hälsa. Där framkommer också att konventionsstaterna ska vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Konventionsstaterna åtar sig även, i enlighet med artikel 34 i barnkonventionen, att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp samt att i enlighet med artikel 39 vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering av ett barn som utsatts för någon form av våld eller övergrepp.

FN:s barnrättskommitté är tydlig med att inget våld mot barn någonsin kan vara motiverat och allt våld mot barn kan förebyggas (1).  FN:s barnrättskommitté understryker vikten av att förstå våldsbegreppet som ett brett begrepp där alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försummelse, misshandel eller utnyttjande, däribland sexuella övergrepp inbegrips i begreppet (2). Våld riskerar i allmänhet förknippas med fysisk skada eller avsiktlig skada, men att det är viktigt att inte bortse från det lidande och de konsekvenser även icke fysiskt våld kan få för ett barn. Exempel på icke fysiskt våld kan till exempel vara psykisk misshandel, försummelse eller att barnet upplever våld inom familjen.

Svensk lagstiftning

Sverige var det första landet i världen med att införa förbud mot aga (1979). Förbudet innebär att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (FB 6:1). Införandet av agaförbudet markerade att barn, precis som vuxna, har rätt att skyddas mot våld. Agaförbudet medför dock inte straffbarhet.

För att bli straffad för att ha utsatt ett barn för våld behöver det vara ett brott som leder till en påföljd om det begås, exempelvis misshandel. För att dömas till misshandel mot barn måste barnet fått någon form av kroppsskada, sjukdom eller smärta när det utsätts (§5 BrB). Med smärta avses ett fysiskt lidande som inte är alltför obetydligt. Agaförbudet innefattar fler former av våld än vad de straffrättsliga bestämmelserna för misshandel gör. 

Sedan den 1 juli 2021 är det straffbart att utsätta ett barn för att bevittna våld i en nära relation, exempelvis en förälders våld mot den andra föräldern eller mot ett syskon. Syftet med den nya lagen är att stärka det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar vissa brott mellan närstående. 

Exempel på brister inom barnskyddssystemet i Sverige idag 

En nationell kartläggningen från 2017 som Stiftelsen Allmänna barnhuset genomfört med hjälp av medel från regeringen visar att en majoritet av barnen i Sverige aldrig utsatts för våld av vuxna. Men den visar också att allt för många är utsatta och att många av dem inte får det stöd och den rehabilitering de har rätt till. Av studien framgår att  drygt tio procent av de som utsatts för psykiskt eller fysiskt våld hade berättat för en professionell inom skola, socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård eller ungdomsmottagning. Totalt hade 45 procent berättat för någon, oftast för ett syskon eller för en jämnårig vän. Studien visade att totalt 44 procent av tillfrågade elever någon gång under livet varit utsatta för någon form av barnmisshandel. Med barnmisshandel menas här olika typer av våld såsom fysiskt våld, psykiskt våld, försummelse, sexuella övergrepp samt upplevt våld mellan vuxna i familjen. 36 procent av tillfrågade elever hade utsatts av någon inom familjen. Nio procent av de tillfrågade eleverna var multiutsatta, alltså utsatta för olika typer av våld eller våld vid upprepade tillfällen. Dessa barn riskerar att fara särskilt illa. (3)

Kartläggningen visar att barnkonventionen inte har fått tillräckligt genomslag samt att det krävs långt fler insatser, åtgärder och prioriteringar. Agaförbudet skickar en tydlig signal, men det är uppenbart att det inte efterlevs fullt ut i praktiken. Att våld mot barn inte är ett tillräckligt  prioriterat område i polisens och åklagarnas verksamhet visar sig bland annat av den höga andel förundersökningar som läggs ned. Detta trots att den misstänkte utfört handlingen och att barnet har uppvisat skador. I de få fall som leder till åtal är det också anmärkningsvärt många som frias.

Regeringens arbete för förbättrat skydd och stöd

Regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att stärka systemet för att skydda och stödja barn i Sverige. Barnahusverksamheten har fortsatt att utvecklas i Sverige. Barnahus samlar de myndigheter som ska samarbeta när ett barn utsatts för brott under samma tak, för att underlätta för barnet. Miljön på barnahusen ska vara anpassad för barns behov och skapa en trygg, bekväm atmosfär. Under barnahusens tak ingår bland annat polis och socialtjänst.

Linköpings universitet fick 2015 i uppdrag av regeringen att inrätta ett nationellt centrum för forskning om våld mot barn, med syfte att samla och sprida kunskap om våld och andra övergrepp mot barn (4). En betydelsefull förändring för barnets rättigheter är införandet av det så kallade barnfridsbrottet i Sverige. Den 1 juli 2021 blev det i Sverige straffbart att utsätta ett barn för att bevittna våld i en nära relation, exempelvis en förälders våld mot den andra föräldern eller mot ett syskon. Syftet med den nya lagen är att stärka det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar vissa brott mellan närstående.

Vad gör UNICEF?

UNICEF Sverige vill verka för följande i Sverige:

En särreglering om våld mot barn i svensk straffrätt
Våld mot barn regleras i dag i samma straffbestämmelse som våld mot vuxna, trots att det finns ett uttalat behov att särskilja våld mot barn från andra former av våld, med syfte att markera allvaret i att utsätta barn för våld. Barnrättighetsutredningen har föreslagit ett införande av en bestämmelse om misshandel av barn i brottsbalken. UNICEF Sverige arbetar aktivt för att en sådan bestämmelse ska införas.

Att psykiskt våld och försummelse ska erkännas som våld mot barn
Mot bakgrund av artikel 19 i barnkonventionen vill vi att det ska bli en ny straffbestämmelse där psykisk misshandel och försummelse också ingår i definitionen av misshandel mot barn.

Kunskapshöjande insatser riktade till barn, föräldrar och andra närstående kring barns rättigheter och agaförbudet
Som ett led i det förebyggande arbetet mot våld mot barn är det av stor vikt att arbeta med kunskapshöjande insatser. Barns medvetenhet om sina rättigheter måste stärkas. Dels för att påverka attityder som verkar förebyggande, dels för att barn ska veta hur de ska agera om de utsätts för våld. I det kunskapshöjande arbetet är det viktigt att uppmärksamma särskilda riskgrupper. Det är även viktigt att informationen anpassas till barnens olika förutsättningar, som ålder och svenskkunskaper till exempel.

Kunskapen bland föräldrar och andra närstående måste också höjas. Alla som befinner sig i Sverige eller anländer till Sverige behöver få information om det svenska rättssystemet, barns rättigheter, de globala målen och agaförbudet i föräldrabalken.  

Verka för ett sammanhållet socialt system för skydd och stöd som tydliggör aktörernas ansvarsområden för barn som utsätts för våld
Vid den sista uppföljningen från barnrättskommittén rekommenderades Sverige att skapa ett sammanhållet och samordnat skyddssystem för barn enligt artikel 19.2 i barnkonventionen (5). Det måste vara tydligt vem som har ansvaret för barnet och familjen, från anmälan fram till uppföljning (6). Den nationella planeringen bör vara transparent och samrådsbaserad, och barn bör delta.

Planen bör dessutom vara tillgänglig och begriplig för såväl vuxna som barn (7). Samarbetet mellan myndigheter bör förbättras och stöd till utsatta barn bör kvalitetssäkras i samtliga av landets kommuner. Initiativ likt barnahusmodellen är något som kan verka som utgångspunkt och användas i fler kommuner med barnets rättigheter i fokus.

Den nationella insamlingen av statistik bör förbättras och i den bör brott begångna av familjemedlemmar, andra omsorgspersoner och utomstående särskiljas
Det finns i dag brister i statistiken vad gäller det svenska sociala barnskyddet. Ett tydligt exempel är att det inte förs statistik över hur många orosanmälningar till socialtjänsten som leder till åtgärder. 

Det är viktigt att Sverige samlar in officiell kriminalstatistik som ger en korrekt bild av barns utsatthet för våld. Fokus bör även läggas på statistiken om riskfaktorer, för att öka kunskapen om dessa i det förebyggande arbetet. Det finns etablerade system för insamling av officiell kriminalstatistik. Men det bör göras förändringar i kategoriseringen av brott så att till exempel brott mot barn inom familjen särskiljs från annan brottslighet. I statistiken bör man även särskilja våld utfört av andra omsorgspersoner som innefattas av artikel 19 i barnkonventionen.

För att bedöma hur genomförandet av barnkonventionen går framåt är det viktigt att det finns fungerande system för datainsamling samt att statistiken som samlas in också utvärderas (8). Detta är också en viktig fråga för genomförandet av de globala målen.

Källhänvisning

1) FN:s barnrättskommitté, Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 13 (2011). Barnets rätt till frihet från alla former av våld. 2011, punkten 3a och 4
2) FN:s barnrättskommitté, Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 13 (2011). Barnets rätt till frihet från alla former av våld. 2011, punkten 4
3) Stiftelsen Allmänna Barnhuset (Jernbro, J och Jansson, S), Våld mot barn 2016; en nationell kartläggning, 2017
4) Regeringen, Kommittédirektiv: Nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, 2021 
5) CRC/C/SWE/CO/5 st. 28
6) Barnkonventionen st. 53
7) Barnkonventionen st. 71
8) CRC/GC/2003/5, punkten. 48