Gå till innehållet

Kvinnlig köns­stymp­ning ger flickor men för livet

Omkring 3,9 miljoner flickor köns­stympas varje år världen över. Den grymma sed­vänjan har prakti­serats i mer än 2 000 år. In­greppet görs oftast helt utan be­döv­ning. Verk­tyget kan vara en smut­sig kniv, ett gammalt rak­blad eller en glas­skärva. En del flickor dör. De flesta traumati­seras svårt och får men för livet. Med den nuvarande utvecklingen beräknas antalet flickor som könsstympas varje år ha stigit till 4,6 miljoner år 2030. (1)

Ett barn i bakgrunden och en kniv i förgrunden. Kvinnlig könsstympning

Uppskattningsvis 200 miljoner av världens flickor och kvinnor har utsatts för könsstympning. Den grymma sedvänjan har praktiserats i mer än 2 000 år och ofta utförs ingreppet med en enkel kniv utan bedövning.

Många traditioner som länge betraktats som känsliga, heliga eller tabu­belagda har med tiden kommit att omvärderas. En av dessa sedvänjor är kvinnlig köns­stympning. Köns­stympning av flickor före­kommer på många håll runt om i världen och omkring 3,9 miljoner flickor könsstympas varje år.

De länder där flest flickor utsätts för övergreppet är Somalia (97 %), Guinea (92 %), Djibouti (88 %) och Mali (86 %). UNICEF uppskattar att mer än 200 miljoner flickor och kvinnor som lever idag har utsatts för någon form av köns­stympning i de 30 länder i Afrika och Mellanöstern där sedvänjan är främst förekommande.(2) Av dessa är 44 miljoner är flickor under 15 år (3).

UNICEF arbetar för att stoppa det här grova brottet mot barns rättigheter. Med öppna diskussioner och utbildning på bynivå lyckas vi förändra attityder.

Vad är könsstympning?

Beteckningen "kvinnlig könsstympning" rymmer flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska passera. (4)

Könsstympning utförs oftast på flickor mellan fyra och 14 år, men även spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor som precis ska gifta sig, på kvinnor som är gravida med sitt första barn eller som precis har genomgått sin första förlossning.

Stora hälsorisker

Kvinnlig könsstympning är ett allvarligt hälsoproblem för flickor och kvinnor på grund av de medicinska riskerna med ingreppet. På många håll i Afrika och Mellanöstern utförs ingreppet av outbildade barnmorskor, äldre kvinnor i byn eller barberare. Ofta används smutsiga verktyg som knivar, glasskärvor eller rakblad. Ingreppet genomförs vanligtvis utan bedövning.

Könsstympning medför långsiktiga fysiska och känslomässiga komplikationer. Svår smärta, stress, infektioner och psykiska problem kan uppstå efter ingreppet, liksom kraftiga blödningar, infertilitet och till och med död. Kvinnans sexualliv blir ofta mycket smärtsamt och svårt.

Infibulation orsakar de största besvären och farorna. Eftersom endast en liten öppning lämnas kan urin och menstruationsblod inte rinna ut ordentligt, vilket också kan förorsaka infektioner i underlivet. Det kan även leda till att kvinnan får svårt att kontrollera urinflödet. Könsstympning medför ofta svåra förlossningar, med dödlig risk för både modern och barnet. Vid förlossning öppnas såret för att efter förlossningen sys ihop igen. Det innebär stora risker för infektioner.

Ofta används rakblad och fickkniv vid kvinnlig könsstympning. Fotot är taget i Gambia i samband med en konferens i byn Darsilameh, med målet att få 24 kommuner att avstå från kvinnlig könsstympning.

Vad håller sedvänjan vid liv?

Traditionen att könsstympa flickor har troligen existerat i över 2 000 år. Det finns olika teorier om var och varför sedvänjan uppstod, men inget har med säkerhet kunnat fastställas.

Människor som är angelägna om att bevara traditionen betraktar den ofta som ett religiöst påbud. Det finns dock inget skriftligt stöd i någon religion för könsstympning.

Kvinnlig könsstympning utförs fortfarande eftersom det är rotat i den traditionella synen på kvinnors status och roll. Det anses också vara en del av den rit som ska initiera den unga flickan i vuxenvärlden.

Traditionen ses ofta som en nödvändighet inför äktenskap, då ingreppet tros bevara en flickas oskuld innan giftermålet. Det är också ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet, eftersom den sexuella njutningen minskar och kvinnan därför antas vara trogen sin man.

Trots de stora farorna för hälsan ses könsstympning som ett sätt att göra könsorganen “rena och vackra” och att flickan omvandlas till “en riktig kvinna".

Situationen i Sverige och västvärlden

Fastän kvinnlig könsstympning är vanligast i Afrika och delar av Mellanöstern, så har sedvänjan ökat även i Europa, Nordamerika och Australien. En växande trend är att allt fler flickor blir könsstympade inom sjukvården, trots att de flesta läkarorganisationerna fördömer det. Det bortförklaras ofta med att kvinnan då slipper dålig och amatörmässig behandling. Idag har en av fyra kvinnor som genomgått ingreppet blivit stympade av sjukvårdspersonal. Siffran är dubbel så hög bland unga (34 %) än bland äldre kvinnor (16 %). Att ingreppet genomförs av sjukvårdspersonal innebär inte att det är säkrare, det medför alltid stora risker och är en kränkning av flickor och kvinnors rättigheter. (2)

Till följd av ökad migration har kvinnlig könsstympning blivit ett växande problem även i Sverige. Sedan 2017 gäller därför en hårdare lagstiftning mot könsstympning i Sverige – den som utför ingreppet riskerar nu mellan två och sex års fängelse. Om brottet bedöms som grovt riskerar förövaren mellan fem och tio års fängelse. Även förberedelser och underlåtenhet att avslöja könsstympning är straffbart.

Globala utvecklingsmål som berör kvinnlig könsstympning

Mål 5: Jämställdhet (delmål 5.1, 5.2, 5.3)

Mål 10: Minskad ojämlikhet (delmål 10.2)

Mål 16: Fredliga och inkluderande samhällen (delmål 16.1, 16.2, 16.3, 16.9)

Genom bydiskussioner, sång och drama sprids kunskap som ger deltagarna insikt och vilja att överge den grymma traditionen med könsstympning.

Internationellt arbete för lagstiftning

Kvinnor och hälsoarbetare i de berörda länderna yttrar sig allt oftare mot kvinnlig könsstympning. Det erkänns i större utsträckning att det är möjligt att bevara de positiva sidorna av initieringsriter, samtidigt som man överger de skadliga sedvänjorna.

Med stöd av bland annat FN:s barnkonvention har arbetet mot de skadliga ingreppen resulterat i att många länder infört lagar som förbjuder könsstympning; till exempel Burkina Faso, Egypten, Etiopien, Sudan, Australien och Storbritannien. I andra länder, däribland Belgien, Kanada, Elfenbenskusten, Frankrike, Guinea, och USA kan de som utför kvinnlig könsstympning åtalas för brott mot andra gällande lagar. I flera afrikanska länder har man även utvecklat officiella strategier mot könsstympning.

Det finns flera olika organisationer och samarbeten som arbetar för att sätta stopp för kvinnlig könsstympning. Däribland Afrikanska Unionen (AU), som är ett samarbete mellan olika afrikanska stater. Även IAC (Inter-African Committee on traditional Practices Affecting the Health of Women and Children) arbetar aktivt för att avskaffa könsstympning. UNICEF bidrar med stöd till både AU och IAC.

Vad gör UNICEF?

UNICEF anser att könsstympning är ett grovt brott mot barnets rättigheter och sedan många år tillbaka stödjer vi internationella och nationella åtgärder för att avskaffa sedvänjan. Idag arbetar UNICEF i samarbete med UNFPA mot kvinnlig könsstympning genom UNFPA-UNICEF Joint Programme on Eliminating Female Genital Mutilation. Målet med projektet är att avskaffa kvinnlig könsstympning inom en generation.

Eftersom det rör sig om en kulturellt känslig fråga arbetar vi i nära samarbete med lokala ledare i de olika länderna. Vi ger information och utbildning om könsstympningens skadliga effekter. Vi stödjer även utbildningsprojekt för barnmorskor och producerar opinionsmaterial. Dessutom stödjer vi seminarier och studier om könsstympning.

Vi har tagit fram en handlingsplan för att hjälpa samhällen att driva en öppen diskussion, som ska leda till ett allmänt avståndstagande från könsstympning. Opinionsbildare och religiösa ledare kan spela en viktig roll i den debatten. Sjukvårdspersonal, socialarbetare och lärare måste också utbildas för att kunna bidra till att minska förekomsten av kvinnlig könsstympning.

Vi ger också stöd till organisationer som är engagerade i frågan och samarbetar med civilsamhällesorganisationer. Ett exempel är samarbetet med TOSTAN, som bland annat bedriver fleråriga lokala utbildningsprogram i ämnet. Programmen syftar till att öka människors kunskap om mänskliga rättigheter och de skadliga biverkningarna av könsstympning och barnäktenskap.

Arbetet ger resultat

Arbetet mot könsstympning ger resultat, om än olika snabbt i olika länder. Risken för att en flicka i tonåren ska könsstympas idag har minskat med en tredjedel jämfört med för 30 år sedan.(4) I Centralafrikanska republiken, Irak, Liberia och Nigeria har förekomsten halverats, och i Sierra Leone och Burkina Faso har andelen flickor som har utsatts minskat med 30 procent de senaste 30 åren. (2)

Attityder förändras också – sju av tio kvinnor i de länder där flickor könsstympas tycker att sedvänjan borde upphöra. Stödet för avskaffandet är särskild starkt bland unga kvinnor.

På ett år har UNICEF inom ramen för UNFPA-UNICEF Joint Programme on Eliminating Female Genital Mutilation bidragit till:
- Att 2 455 berörda samhällen officiellt tagit avstånd från kvinnlig könsstympning,
- Att mer än en halv miljon kvinnor fått sjukvård relaterat till kvinnlig könsstympning,
- Att 82 800 kvinnor fått rättslig hjälp med anledning av könsstympning. 

Men många fortsätter trots allt att utsätta sina döttrar för ingreppet på grund av sociala påtryckningar. Framstegen måste ske mycket fortare för att kompensera för befolkningstillväxten i de länder där kvinnlig könsstympning är vanligt, annars riskerar det årliga antalet flickor som könsstympas att stiga till uppskattningsvis 4,6 miljoner år 2030. (5)

 

Vad säger Barnkonventionen?

  1. Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

  2. Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.

  3. Barn har rätt till bästa möjliga hälsa, tillgång till hälso- och sjukvård samt till rehabilitering. Traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas.

Läs mer om barnkonventionen

Ge pengar varje månad – var med och kämpa för alla barn varje dag.

Läs mer och anmäl dig