Senast uppdaterad 2023-04-27

Viktigt att bryta barns fattigdom

Världens länder har genom de globala målen fastställt ambitionen att den extrema fattigdomen ska vara avskaffad till år 2030 (mål 1.1). Genom de globala målen fastslogs också att alla människor har samma rättigheter och att ingen därför ska lämnas utanför eller glömmas bort. Barn utgör nästan en tredjedel av befolkningen i världen, men över hälften av de människor som lever i extrem fattigdom är barn.

Förklaringen till detta är att de flesta låginkomstländer har en stor och ung befolkning. Samtidigt har familjer med blygsam ekonomi  i dessa länder generellt fler barn jämfört med rika familjer. Ojämlika livsvillkor och brister i jämställdhet leder också till att flickor och kvinnor generellt sett drabbas hårdare drabbade av fattigdom än pojkar och män. 

En stor del av befolkningen som lever i ekonomisk utsatthet är barn

År 2017 levde 1 av 6 barn, 356 miljoner, i extrem fattigdom enligt Världsbankens mått (1).  Måttet mäter enbart inkomster och utgör därför bara en del av bilden. Fattigdom handlar om och leder till mycket mer än brist på pengar. Det kan handla om undernäring, att inte få gå i skolan, att bli sjuk av förorenat vatten, att vara bostadslös, att inte ha tillgång till hälso- och sjukvård och att inte ha inflytande över sitt eget liv och sin framtid. Varje dag förnekas miljontals barn åtminstone en av de grundläggande rättigheter som de behöver för att överleva, utvecklas och må bra. 

Barn som lever i fattigdom riskerar att hamna i en negativ spiral som varar livet ut

När det handlar om fattigdom bland barn är det extra viktigt att tänka bortom faktorer som låg inkomst eller låga nivåer av konsumtion. För barn kan fattigdom innebära förhållanden som hämmar deras fysiska, intellektuella och känslomässiga utveckling.

Vuxna personer kan leva i fattigdom under en period av sitt liv utan att konsekvenserna blir förödande. Men barn får sällan en andra chans till en hälsosam start i livet eller till grundutbildning, därför leder fattigdom under barndomen många gånger till fattigdom även i vuxen ålder.

Eftersom fattigdom ofta förs över från generation till generation är fattigdom för barn inte bara ett problem för det enskilda barnet, utan det befäster och förvärrar även samhällsproblem och sociala och ekonomiska ojämlikheter. 

Geografisk spridning

Länderna i Afrika söder om Sahara har den högsta andelen människor som lever i fattigdom medan Sydasien har det högsta antalet. Men fattigdom finns även inom höginkomstländer. Problem med en ojämlik fördelning av resurser och stora ekonomiska och sociala klyftor finns över hela världen.

I låginkomstländer är skillnaden ofta stor mellan barn som lever i städer och på landsbygden. Det är på landsbygden som fattigdomen är mest utbredd, men problemet växer även i många storstäders förorter och slumområden.

Orsaker till fattigdom

Orsakerna till fattigdom är minst lika komplexa som konsekvenserna av fattigdom och de går att hitta på både lokal, nationell och internationell nivå. Sett till de fattigaste låginkomstländerna finns ändå gemensamma mönster. Länderna karakteriseras ofta av hög arbetslöshet och låga löner, en stor informell sektor och låga skatteintäkter, utbredd korruption, otillräckliga offentliga investeringar, en liten industrisektor och underutvecklad infrastruktur. Många låginkomstländer är beroende av import för sin livsmedelsförsörjning och export av en eller ett fåtal råvaror. Ett annat ekonomiskt hinder är höga utlandsskulder. Dessutom har många av länderna plågats av krig som fördröjt deras ekonomiska tillväxt och därmed också utbyggnaden av välfärdssystem.

En historisk förklaring till dagens ojämlika handelsrelationer är att de flesta låginkomstländer har varit kolonier. Medan dåtidens kolonialmakter utvecklade sina lönsamma industrier med hjälp av råvaror från de koloniserade länderna på 1800- och 1900-talet blev kolonierna exploaterade och hamnade på efterkälken. Men idag har flera tidigare kolonier, som Brasilien, Indien, Indonesien och Sydafrika, en snabbare ekonomisk tillväxt än de flesta av 1900-talets ekonomiska stormakter.

Olika mått på fattigdom

Fattigdom kan mätas på olika sätt. Enligt UNICEF lever barn i fattigdom när de går miste om sin grundläggande rätt till överlevnad, delaktighet, utveckling och hälsa. Här ingår tillgång till näring, rent vatten, toaletter, skolgång, skydd, tak över huvudet, information och delaktighet.

Extrem fattigdom
Enligt Världsbankens beräkningar från 2019 befinner sig människor i extrem fattigdom om de har en inkomst under 2,15 US dollar om dagen per person. Måttet tar hänsyn till prisnivån och inflationen i varje land. Måttet har höjts sedan 2017 på grund av minskat penningvärde (2). Med Världsbankens mått är fattigdomsgränsen satt till en den nivå som anses behövas för överlevnad. 

Undernäring
Undernäring är ett annat sätt att mäta fattigdom. Det andra globala utvecklingsmålet är att "Senast 2030 avskaffa hunger". Hunger och fattigdom hör ihop eftersom få människor väljer att gå hungriga om de har pengar för att köpa mat. Totalt beräknas 828 miljoner människor i världen inte kunna äta sig mätta varje dag (3).

Mänsklig utveckling
FN:s utvecklingsprogram UNDP har tagit fram ett mått som ofta används för att mäta framsteg inom fattigdomsbekämpning. Det kallas index för mänsklig utveckling (human development index, HDI, på engelska) och används framförallt för att jämföra länders välstånd och utveckling. I måttet inkluderas förväntad livslängd, utbildningsnivå, läskunnighet, levnadsstandard och landets inkomst. Jämförelser mellan olika länder har visat att länder med samma inkomst per capita kan ha mycket olika nivåer av mänsklig utveckling.

Relativ fattigdom
De flesta höginkomstländer beräknar idag fattigdom genom att räkna den andel av befolkningen vars inkomster understiger 50 eller 60 procent av den nationella medianinkomsten, vilket ger ett mått på relativ fattigdom.

Sett ur ett barnrättsligt perspektiv i enlighet med barnkonventionen har barn alltid rätt att ses utifrån den kontext och det samhälle de lever i. Därför anser UNICEF att det är bra att OECD-länderna mäter den relativa fattigdomen. UNICEF menar även att det är avgörande att granska varaktighet, djup och omfattning av fattigdom. Det har betydelse eftersom konsekvenserna för det enskilda barnet blir större ju tidigare barnet hamnar i fattigdom och ju längre barnet lever i fattigdom.

En UNICEF-rapport från 2017 visar hur långt höginkomstländer har kommit i arbetet att uppnå de globala målen kopplat till barn. Studien visar att i genomsnitt 1 av 5 barn i höginkomstländer lever i relativ fattigdom (4). Det bekräftas återigen att antalet barn som lever i relativ fattigdom har ökat i Sverige. Enligt Folkhälsomyndigheten, levde år 2019 20 procent av alla barn i hushåll med inkomst lägre än 60 procent av medianen, vilket räknas som låg ekonomisk standard, jämfört med 17,5 procent år 2011. Under denna tidsperiod sågs en uppgång av detta i flera åldersgrupper (5). 

Multidimensionell fattigdom
Multidimensionell fattigdom är ett mått där sju dimensioner av fattigdom mäts: näring, kläder, utbildningsresurser, fritidsaktiviteter, sociala aktiviteter, informationstillgång och hushållskvalitet. Barn som saknar tillgång till minst två av dessa dimensioner anses leva i multidimensionell fattigdom. Hälften av världens alla multidimensionellt fattiga utgörs av barn, och en tredjedel är barn under 10 år. Över 85 procent av dessa barn bor i Afrika söder om Sahara och i södra Asien (6).

Vad gör UNICEF?

De många dimensionerna av fattigdom går inte att bemöta med en enda åtgärd. Det krävs en integrerad, mångsidig strategi för att minska fattigdom och dess effekter. UNICEF arbetar långsiktigt och förebyggande inom en rad olika områden.

• Bidrag till utsatta familjer
  UNICEF arbetar med påverkansarbete på regeringsnivå för att länders resurser ska fördelas mer rättvist. Vi hjälper regeringar att utveckla nationella välfärdssystem och sociala tjänster med fokus på barnens rättigheter och behov. Bland annat hjälper UNICEF låginkomstländer att utveckla system för bidrag till barnfamiljer. De kan vara utformade som ett allmänt bidrag till alla familjer, till de med lägst inkomst eller till exempel till de hushåll som saknar en vuxen som kan förvärvsarbeta. I vissa länder betalas det här bidraget endast ut då barnen i familjen går i skolan. Trots att de här bidragen ofta är så låga som 100-200 kronor i månaden, hjälper det familjerna att täcka de viktigaste behoven för barnen, såsom bättre mat, hygienartiklar och kostnader för skolan. 

• Stärker barns hälsa
  En av UNICEFs kärnverksamheter är barns hälsa. Tillsammans med regeringar och organisationer arbetar UNICEF för att stärka hälso-och sjukvårdssystem för barn och mödrar i låginkomstländer och för att förbättra vården av barn i hemmamiljö. Organisationen bidrar även med ekonomiska resurser för att barnen ska få närings- och kosttillskott. 

• Förser med rent vatten
  UNICEFs målsättning är att alla barn ska få tillgång till rent vatten och toaletter. Konkret innebär det bland annat att UNICEF hjälper till att borra brunnar, installera pumpar och toaletter och utveckla billiga metoder för vatteninsamling och vattenrening. 

• Förbättrar skolsystem
  UNICEF arbetar för att alla barn ska få gå i skolan och att grundskolan ska vara gratis. För barn är läskunnighet och utbildning en väg ut ur fattigdom. För samhället betyder en utbildad befolkning att det blir lättare att upprätthålla viktiga funktioner inom till exempel bygg- och tekniksektorer, vård, omsorg, skola, samhällsplanering, polis- och rättsväsende och så vidare. En annan stor fördel är att utbildning stärker jämställdheten mellan könen. Utbildade flickor gifter sig oftast senare och får friskare barn. De får bättre betalt på arbetsplatsen, lönen stiger i genomsnitt 10-20 procent för varje ytterligare år i skolan, och deras möjlighet att delta i beslutsfattande på alla nivåer ökar. Flickor som får fullfölja sin skolgång är bättre skyddade mot utnyttjande, exploatering och sjukdomar som hiv och aids. 

• Skyddar mot våld och utnyttjande
  Fattigdom är både en orsak till och en konsekvens av krig. Väpnade konflikter är vanligast i de fattigaste låginkomstländerna, särskilt i de som saknar ett fungerande styre och där det finns spänningar mellan etniska och religiösa grupper. I konfliktdrabbade områden ökar barns utsatthet för våld, trafficking och annan exploatering. För att skydda utsatta barn samarbetar UNICEF med regeringar och lokala aktörer och förespråkar medvetenhet och uppföljning om barnens situation. UNICEF etablerar och stödjer existerande lokala skyddsnät för barn, som daghem, skolor och andra grundläggande sociala tjänster. 

• Ger alternativ till barnarbete
  I områden där barnarbete är utbrett samarbetar UNICEF med regeringar och andra FN-organ med att stödja barnen och deras familjer med utbildning och alternativa försörjningar. I samarbete med lokala organisationer har UNICEF utvecklat särskilda program för att föra barnarbetarnas talan. UNICEF anser att företag bör anta etiska regler som garanterar att de inte gör affärer med företag som utnyttjar barnarbete och att alla skadliga barnarbeten omedelbart bör avskaffas. 

I Sverige arbetar UNICEF bland annat för att barn i socialt utanförskap ska få sina rättigheter enligt barnkonventionen respekterade och få en ökad delaktighet i samhället.

Källhänvisning

1) World Bank, UNICEF Report Global Estimate of Children in Monetary Poverty: An Update, 2020 
2) World Bank Fact Sheet: An Adjustment to Global Poverty Lines 2022
3) UNICEF The State of Food Security and Nutrition in the World 2022
4) UNICEF Building the Future, 2017
5) Folkhälsomyndigheten, Låg ekonomisk standard barn, 2021
6) UNDP Global Multidimensional Poverty Index 2019