"Låt alla barns mänskliga rättigheter vara vår och Sveriges kompass"

Här kan du ta del av UNICEFs generalsekreterare Pernilla Baralts anförande:

Tema för samtalet: Hur långt har Sverige kommit med reformagendan, och vad krävs för att verkligen stärka barns rättigheter framåt?

Det känns extra högtidligt att tala i riksdagen på Nobeldagen, samma dag som UNICEF fick fredspriset för 60 år sedan. Motivationen uppmärksammade arbetet för att stärka barns rättigheter och varje barns möjlighet till liv, hälsa och utveckling främjar fred.

De normer vi följer är avgörande – både för vår nutid och framtid. Normer vägleder vårt beteende och bygger vår identitet och kultur. Vilka vi är och vill vara. De är vår kompass och vår riktning.

Särskilt viktiga är de normer och globala åtaganden som rör alla människor, nämligen de universella mänskliga rättigheterna och i detta fall barns mänskliga rättigheter. De lägger själva grunden för hur vi ser på oss själva, hur vi ska vara, prioritera och agera mot varandra både som individer och stater.

Det är ett globalt åtagande såväl som nationellt. Framförallt är det ett åtagande till barnen. Om att alla barn har samma värde och samma rättigheter, och att stater ska göra allt i dess makt för att se till att de blir verklighet. För det enskilda barnet men även för samhället och världens utveckling.

När dåtidens ledare samlades i San Fransisco 1945 för att signera FN-chartern var de inte naiva drömmare som träffades, utan rationella människor som av egen erfarenhet visste att den starkes makt inte var vägen framåt. Många av dem hade själva genomlevt en ekonomisk depression, fascismens och nazismens framfart, handelskrig, två världskrig, förintelsen och atombombernas fasor.

De formulerade det gemensamma uppdraget, principerna och strukturen för det FN vi känner idag: att samarbete, respekt för alla människors lika rättigheter och regler för internationella relationer är vägen framåt.

När UNICEF tilldelades Nobels fredspris 1965 framhöll Nobelkommittén i sitt tal att arbete för barns överlevnad, trygghet och utveckling utgör nycken till en mer jämlik och fredligare framtid. Det tillsammans med att främja ett globalt samarbete och partnerskap som involverar både regeringar, privata aktörer och civilsamhälles organisationer.

Eller som UNICEFs dåvarande generaldirektör, Henry R Labouisse, sa när han tog emot priset: ”Detta pris ger oss ny styrka i vår övertygelse att om dagens barn får chansen att växa, må bra och utvecklas försvinner mycket av den grogrund som annars skulle kunna leda till spänningar och framtida konflikter".

Kopplingen mellan att främja barns mänskliga rättigheter och en positiv samhällelig utveckling och fred gjordes tydlig.

Med barnkonventionen som togs fram 1989 och nu är den FN-konvention som ratificerats av flest medlemsstater, kan man tycka att vi borde kommit ännu längre i att stå upp för, investera i och tillgodose alla barns rättigheter.

Just nu går det istället åt fel håll. Vi riskerar i många regioner och globalt att förlora decenniers arbete och resultat vad gäller bland annat barnadödlighet, rutinvaccinationer för barn eller läskunnighet. Denna erodering av barns rättigheter översätts snabbt till instabilitet, migrationstryck och ekonomiska kriser.

Som UNICEFs högsta chef nyligen lyfte i utrikesutskottet den 11 november så rör utmaningarna både våra överenskomna normer och åtaganden, samt brist på finansiering för genomförandet. Båda lika allvarliga.

Internationellt samarbete, fred, säkerhet och respekten för lag och mänskliga rättigheter är ingen lyx, utan en nödvändighet för överlevnad. FN är den mest omfattande och inkluderande plattform som finns för att säkerställa detta.

Och ja, FN måste reformeras och detta pågår. Sveriges roll i det är avgörande inte minst i att stå upp för multilateralt samarbete, göra organisationen mer agil, innovativ och närmare de människor organisationen är skapad för. Att garantera en stabil och förutsägbar finansiering är idag en av de största utmaningarna för att kunna fullfölja vårt gemensamma uppdrag och leva upp till våra åtaganden.

Som FN:s generalsekreterare António Guterres sa under framtidsmötet i New York 2024 så kan vi inte vänta på de perfekta omständigheterna utan vi måste agera nu, på alla sätt vi kan och på alla nivåer. För att stå upp för, bidra till, investera i och fullfölja åtaganden i de konventioner som är överenskomna – och inte minst den om barnets mänskliga rättigheter.

Vi vet att investeringar i barn och barns rättigheter bidrar till att främja tillväxt, stabilitet, och säkerhet. De goda exemplen är många och tydliga:

• Varje extra skolår höjer BNP och minskar risken för rekrytering till väpnade grupper.

• Rutinvaccinationer för barn räddar 4,4 miljoner liv årligen och ger 1,5 miljarder euro i ekonomiska fördelar.

• Rent vatten ger fem gånger avkastningen per investerad krona.

Problemet är inte brist på resurser – utan hur vi prioriterar dem. Genom att styra 3 procent av tillgängligt globalt kapital skulle vi kunna stänga finanseringsgapet för att nå målen för hållbar utveckling i Agenda 2030.

Vad måste vi då göra? Hur kan Sverige fortsätta driva och skydda barns rättigheter i multilaterala fora?

För det första vi måste själva visa vägen i att följa de åtaganden vi har gjort. Se barnen, ge dem en röst och bemöt dem som de rättighetsbärare de faktiskt är. Med särskilda mänskliga rättigheter - just för att de är barn. För barnets skull men lika mycket för samhällets och världens utveckling. Mycket kan vi göra redan nu både nationellt och globalt:

• Säkra, synliggöra och kommunicera framgångar och påverkan när barn och barns rättigheter prioriteras – exemplen är många både globalt, nationellt och lokalt. Hur vi talar spelar roll.

• Visa på kopplingen mellan investeringar i barns rättigheter, framförallt i barns hälsa och utbildning - UNICEFs Child Lens Investment Framework är en början. Liksom UNICEFs årliga rapport “The State of the World’s Children”

• Kravställ att systematisera och integrera barnets mänskliga rättigheter också inom FN. Inget beslut, reform eller budget bör göras utan en barnkonsekvensanalys. Inför det med lika villkor som kravet på riskanalys eller miljökonsekvensanalys. Inte minst vad gäller beslut om och investeringar i säkerhet, utveckling och bistånd.

• Utveckla och innovera i linje med barnkonventionen och FN:s framtidspaket – barn och ungas delaktighet både lokalt, nationellt och globalt. En av de viktiga styrfrågorna som måste lösas för att skapa tillit till FN-systemet. Varför inte med hjälp av till exempel AI. Anpassa och tillgängliggör FN-dokument relevanta för barn.

• Använda FN och i detta fall UNICEF som källa till data, kunskap och arena. Ta ledningen i att utveckla och stärka mer systematiskt, transparent och, för barn och unga, ett mer inkluderande tillvägagångssätt vad gäller exempelvis uppföljningsmekanismer inom FN:s barnrättskommitté.

Avslutningsvis, låt alla barns mänskliga rättigheter vara vår och Sveriges kompass, både nationellt och globalt. Visa att vi tar normer och våra åtaganden på allvar. För FN, för oss själva och inte minst för barnen. Synliggöra att barns lika mänskliga rättigheter är en avgörande faktor för ett inkluderande, resilient och mer fredligt samhälle. Och att låta barns mänskliga rättigheter vara en samlande kraft. Inte en splittrande.

Tänkt stort och sprid hopp. För att ur hoppet föds handling. Eller som Astrid Lindgren sa: “Allt stort som händer i världen händer först i någons fantasi.” Låt oss idag vara en del av de som ger nästa generation anledning att hoppas.

Tänk att imorgon få vakna upp i en värld där varje barn kunnat sova tryggt om natten, är mätt och är på väg till skolan. Vilken värld vi skulle kunna ha!