35 länder har eller vill införa åldersgränser för sociala medier

Hösten 2025 blev Australien det första landet i världen att införa åldersgräns för sociala medier. Flera andra länder diskuterar eller har lagt fram liknande förslag. I Sverige tillsatte regeringen i oktober 2025 en utredning om åldersgräns. Ett delbetänkande från utredningen ska lämnas till Regeringskansliet den 12 juni 2026, och en slutredovisning lämnas den 14 november 2026.

UNICEF har kartlagt vilka länder och jurisdiktioner i världen som planerar åldersgränser. Kartläggningen visar att lagstiftning tagits fram eller arbetas med i 36 jurisdiktioner, utöver 35 länder även i EU.

Översikten är baserad på information som var tillgänglig fram till 13 mars 2026. Läs hela rapporten här.

En global översikt över utvecklingen av åldersgränser

Det senaste året har en rad länder diskuterat eller tagit fram förslag om åldersgränser för sociala medier men än så länge har det bara införts i Australien. Indonesien och Malaysia har röstat igenom lagförslag om åldersgränser men de har ännu inte implementerats. Tio jurisdiktioner har presenterat skarpa förslag medan 23 fortfarande håller på att utforma sina.

I nästan en tredjedel av de förslag som diskuteras eller föreslås är åldersgränser fristående från bredare reglering av plattformarna - exempelvis design, algoritmer eller skadliga funktioner. Det innebär stora risker eftersom åldersgränser som införs isolerat inte förändrar grundproblematiken på plattformarna.

Hur definieras sociala medier

För att en lag om åldersgränser för sociala medier ska fungera krävs tydliga definitioner av vilka plattformar eller tjänster som omfattas, och på vilka grunder. Det är komplicerat av flera anledningar. Begreppet ”sociala medier” kan täcka ett brett spektrum av plattformar som alla skiljer sig åt. En plattform kan innehålla en rad olika funktioner som exempelvis direktchattfunktion, personifierade flöden, rekommenderat innehåll och kontakter. Plattformar förändras och utvecklas dessutom över tid.

Här är det viktigt att vara träffsäker i definitionerna så att lagstiftningen effektivt skyddar barn och håller över tid. Det måste också vara tydligt om åldersgränser ska gälla för hela plattformar eller specifika funktioner.

Definitionerna av vad sociala medier är skiljer sig mycket åt mellan olika förslag och länder. Av de 36 jurisdiktionerna har 31 ännu inte tydligt definierat vilka tjänster som omfattas. Endast fem (Australien, Ecuador, Frankrike, Indonesien och Portugal) har specificerat detta, vanligtvis med hänvisning till sociala medieplattformar, sociala nätverk eller videodelningstjänster.

Under 15 eller 16 år vanligaste gränserna

Hur åldersgränser ska regleras är fortsatt en utmaning. Bara Australien, Malaysia, Storbritannien och EU har presenterat hur ålder ska kunna kontrolleras tekniskt. Deras tillvägagångssätt skiljer sig avsevärt åt: Australien har antagit en principbaserad modell för plattformarna och ingen enskild obligatorisk metod. Malaysias utkast kräver verifiering mot "regeringsutfärdade register", vilket skapar risker kring dataskydd, integritet och rättvisa. De flesta jurisdiktioner har ännu inte definierat hur åldersgränser ska implementeras och kontrolleras i praktiken.

Vilken åldersgräns som ska sättas för sociala medier skiljer sig åt, men de vanligaste åldersgränserna som förekommer i nuvarande eller föreslagna ramverk är under 15 år (11 länder) eller under 16 (13 länder/jurisdiktioner). Zimbabwe sticker ut med en föreslagen åldersgräns på under 18 år, även om något skarpt lagförslag ännu inte lagts fram.

UNICEFs rekommendationer

Sammanfattningsvis finns det fortfarande stor osäkerhet kring hur en åldersgräns för sociala medier ska implementeras, och det är tydligt att olika länders tillvägagångssätt skiljer sig åt. Lagstadgade åldersgränser för sociala medier kan till viss del skydda barn men är isolerat ingen lösning eftersom det inte förändrar plattformars utformning eller affärsmodeller. För det krävs andra skydds- och stödmekanismer, och framför allt krav på hur digitala plattformar ska utformas.

Åldersgränser kan också få negativa bieffekter eftersom de riskerar att begränsa barn och ungas tillgång till arenor för samhällsdebatt, information, stöd och gemenskap. Barn har enligt barnkonventionen rätt till yttrandefrihet, föreningsfrihet, privatliv och att få tillgång till information - även i den digitala världen.

För att på riktigt skydda barn online och upprätthålla deras rättigheter rekommenderar UNICEF Sverige att:

1. Hålla digitala tjänster ansvariga för hur design och affärsverksamhet påverkar barn  
En av de viktigaste faktorerna för barns utsatthet på nätet är hur tjänsterna är utformade. Digitala tjänster, som sociala medier, tar i dag inte tillräcklig hänsyn till barns bästa. Därför måste fokus ligga på hur tjänsterna designas, oberoende av vilka åldersgränser som sätts. Befintlig lagstiftning, såsom Digital Services Act (EU-regler för digitala tjänster) och konsumentlagstiftningar, måste aktivt användas mot digitala tjänster och andra aktörer som inte uppfyller sitt ansvar. Lagstiftningen på områden som digital marknadsföring och AI-genererat innehåll måste även ses över för att säkerställa att barn skyddas mot nya digitala risker och hot, och att deras rättigheter beaktas i utvecklingen av nya digitala tjänster och funktioner.

2. Kompensera för de rättigheter som riskerar att försvagas
För många barn är digitala plattformar en tillflyktsort, ett community och ett sätt att få samhällsinformation eller stöd i utsatthet. Om kanaler stängs måste barn ges andra möjligheter att få tillgång hjälp, stöd och samhällsviktig information. Sociala medier är idag också en kanal för ungdomsorganisationer att nå ut till andra ungdomar som vill organisera sig. För stärkt delaktighet och demokrati måste fler arenor skapas – fysiska och digitala – där barn och unga kan komma till tals.

3. Bygga digital kompetens i skolan  
Relevant kritik mot sociala medier får inte innebära att skolans kompensatoriska uppdrag åsidosätts när det kommer till barns digitala kompetens. Digitalisering och AI formar vårt samhälle i stort och barn ligger redan före vuxna i sin användning. Barn måste få kunskap om risker online, hur AI fungerar, källkritik, etik, samtycke och rättigheter i digital kontext. Det är avgörande för framtiden.

4. Stärka dialogen och förtroendet mellan vuxna och barn
Rapporter (1) visar att öppen och icke-dömande dialog med en vuxen är bland det absolut viktigaste för barn som blivit utsatta online. Men många unga känner att vuxna missförstår, moraliserar eller skuldbelägger deras liv på nätet. Det gör att barn kan vara ovilliga att berätta - inte minst om de vet att de är på “otillåtna” plattformar. Samtidigt är åtta av tio föräldrar (2) oroliga för att inte kunna skydda sina barn på nätet. Därför är det också viktigt att möta föräldrar i deras oro och ge dem fler verktyg och kunskap för att förstå och bemöta barn om deras digitala liv utan att stigmatisera, så att barn vågar berätta och få rätt stöd.

Källor:

1. Mediemyndigheten – Barn och ungas strategier online

2. Svenskarna och internet – Barnen och internet 2025