Gå till innehållet

Barn i socialt utan­för­skap halkar efter i sam­hället

Det finns ungefär två miljoner barn i Sverige (1), med olika förut­sättningar för att få en bra start i livet. UNICEF Sverige arbetar genom att försöka påverka politiker och besluts­fattare, samt skapa opinion. Syftet är att barn i utsatta livs­situa­tioner ska få ökad del­aktig­het i samhället och få sina rättig­heter enligt barn­konven­tionen respekterade.

Socialt utanförskap som begrepp

Ett flertal begrepp har använts för att beskriva ökade skillnader i levnadsvillkor som vuxit fram mellan olika befolkningsskikt i Europa de senaste årtiondena. Hit hör till exempel fattigdom, marginalisering och socialt utanförskap. Något förenklat kan socialt utanförskap förklaras som ett utvidgat fattigdomsbegrepp, där hänsyn tas till bristande resurser inom en rad livsområden (2). Vid sidan av utestängning från arbete och konsumtion kan socialt utanförskap till exempel innebära brister i boendemiljö, utbildning, hälsa, politiska resurser och sociala relationer, samt utsatthet för våld. 

Föräldrars situation (bland annat socioekonomiska bakgrund) påverkar i stor utsträckning om barn hamnar i socialt utanförskap. Tecken på socialt utanförskap i barndomen kan exempelvis vara resursbrister i hemmiljön, bristande möjligheter till delaktighet och inflytande, knappa konsumtionsmöjligheter, svaga prestationer i skolan, avbruten skolgång, kriminalitet, missbruk och dålig psykisk och fysisk hälsa. Det här kan också vara riskfaktorer som kan påverka barnet negativt senare i livet (3). 

Socialt utanförskap är ett komplicerat fenomen som ofta handlar om den egna upplevelsen av att vara inkluderad eller känna sig utanför i samhället. Att exakt försöka definiera vilka barn som befinner sig i socialt utanförskap är därför svårt, och riskerar även att utelämna barn som har rätt att bli inkluderade i den beskrivningen. Det vi vet är dock att ju fler riskfaktorer en individ utsätts för, desto större är risken att hamna i socialt utanförskap.

Barnombudsmannens rapport "Utanförskap, våld och kärlek till orten" visar att barn är medvetna om sin situation och om de ingår i ett utanförskap. I rapporten beskriver ett barn hur hen ser sig som mindre värd än andra barn. När barn får komma till tals och får inflytande upplever de att de kan påverka sin situation i högre utsträckning. Delaktighet beskrivs alltså som en motkraft till känslan av utanförskap och skapar en känsla av att samhället bryr sig om dem (4).

Socialt utanförskap i Sverige

Sverige är ett bra land att leva i för de allra flesta barn och det finns en uttalad målsättning att vara det bästa landet för barn att växa upp i. Trots det hamnar Sverige långt ner på listan när det gäller barns psykiska välbefinnnande i UNICEF-rapporten Worlds of Influence från 2020 som jämför barns situation i världens rika länder (5).

Det görs inte tillräckligt för att fånga upp de barn som mår dåligt och som riskerar att hamna i socialt utanförskap. UNICEFs rapport Fairness for children från 2016 visar dessutom att de barn som halkar efter i det svenska samhället, halkar efter allt mer, och att klyftorna därmed ökar (6). Det finns idag stora skillnader i barns tillgång till utbildning, god hälsa, bra levnadsstandard och känsla av välbefinnande.

Rapporterna visar att barn som inte får tillgång till sina rättigheter inte heller har likvärdiga möjligheter att delta fullt ut i samhället. Det gäller i första hand barn i ekonomisk utsatthet, i kombination med sociala problem och svårigheter i skolan. Det kan handla om bristande tillgång till utbildning, hälsovård, social trygghet, skydd mot våld, delaktighet och inflytande, kultur, fritidsaktiviteter och andra skyddsnät.

Välfärdsinsatser kommer dessutom barn till godo i olika hög grad och kan se olika ut beroende på bostadsort eller bakgrund. En av grundtankarna i barnkonventionen är att barn har fullt och lika människovärde och ska ha tillgång till sina rättigheter utan undantag eller diskriminering (7).  

De barn som löper risk för socialt utanförskap är i första hand barn i ekonomisk utsatthet i kombination med sociala problem och skolsvårigheter.

Konsekvenser av socialt utanförskap

Barn som växer upp i socialt utanförskap riskerar att hamna i en negativ utvecklingskedja som är svår att bryta. Bristande möjligheter till delaktighet och inflytande riskerar att skapa en känsla av frustration och hopplöshet, vilket i sin tur ökar risken för negativ utveckling på sikt.

Barn i socialt utanförskap har till exempel sämre förutsätt­ningar att utvecklas i takt med jämn­åriga kamrater och nå sin fulla potential. De löper högre risk att drabbas av bland annat ohälsa, sociala problem, läs- och skriv­svårig­heter, våld, mobbning, ungdoms­kriminalitet, arbets­löshet, fattig­dom, diskriminering.

Barn och unga uppger själva hur ett ekonomiskt och socialt utanförskap ger konsekvenser inom en rad olika livs­områden: dålig kost, svårig­heter att klara av skolarbetet, negativa effekter på hälsan, dålig självbild och själv­känsla, bristande nätverk, svårig­heter att behålla vänner, depression, ilska, destruktiva livsval, låga förhopp­ningar om framtiden med mera (8).

Det enskilda barnet betalar priset för utanför­skapet. Men också samhället i stort, då det sociala utanför­skapet leder till ökade kostnader för samhället genom exempelvis ökat tryck på hälso- och sjukvård, special­under­visning i skolorna samt sociala kostnader (9).

Vikten av utbildning

Utbildning är den viktigaste faktorn för att bryta socialt utanför­skap bland barn och unga. Goda presta­tioner i skolan och utbildning efter grund­skolan är viktiga skydds­faktorer för barn i utsatta livs­situationer (10). En fungerande skolgång minskar riskerna för framtida ohälsa, missbruk, själv­skade­handlingar, kriminalitet och problem med själv­försörjning. Ändå visar UNICEFs rapport Building the future från 2017, att Sverige utvecklas i en negativ riktning när det gäller till­gången till en likvärdig och jämlik skola (11).

Rapporten, som bygger på PISAs undersökning visar att kunskaps­klyftorna ökar alltmer i Sverige. Barn och ungas möjlig­heter att klara av skol­arbetet påverkas i allt högre utsträck­ning av faktorer som till exempel boende­kommun, socio­ekonomisk bakgrund och föräldrarnas utbildnings­nivå.

UNICEFs rapport An unfair start från 2018 visar på en utbredd ojämlikhet i skolsystemet i länder med stark ekonomi (OECDs medlemsländer) (12). Rapporten visar att pojkar har sämre skolresultat än flickor, att skillnaderna ökar med åldern och att barn som bor och går i skolan i det land de är födda i presterar bättre än barn födda i ett annat land. De barn som lever i ekonomisk utsatthet har sämst skolresultat. Rapporten visar även att Sverige har störst klyftor i Norden och är ett av de länder där graden av ojämlikhet ökar kraftigt från mellan­stadiet till högstadiet. Sverige placerar sig dessutom sämre än de nordiska grann­länderna gällande både läs­förståelse hos femton­åringar och skillnader mellan landets skolor, sett till resultat.

Föräldrars bakgrund har större betydelse för barns resultat i Sverige än i övriga nordiska länder. Rapportens resultat bygger på under­sökningar i skolmiljön, vilket innebär att barn som av olika skäl inte går i skolan inte är inkluderade i resultatet. Barn som lever i hemlöshet är ett exempel på en grupp barn som på grund av sin livs­situation kan ha svårare att upprätt­hålla en regel­bunden skolgång. Därmed nekas barnen en viktig faktor för att bryta det sociala utanförskapet.

Ett litet barn i röd jacka står framför ett hus med en fotboll på marken bredvid sig.

Det enskilda barnet betalar priset för utanförskapet. Men även samhället i stort då det leder till ett ökat tryck på hälso- och sjukvård, sociala kostnader med mera.

Socialtjänstens ansvar

I varje kommun ska det finnas en socialtjänst som arbetar för att ge skydd och stöd till de barn som vistas i kommunen och är i behov av samhällets insatser. Socialtjänsten arbetar enligt socialtjänstlagen(13) och har ett stort ansvar och en viktig roll för barnet och dess vårdnads­havare. Enligt lagens portal­paragraf ska barnets bästa tas hänsyn till vid alla insatser som rör barn. Regeringen som har det nationella yttersta ansvaret, arbetar på olika sätt med att stödja kommuner med kompetens­utveckling och andra resurser inom den sociala barn- och ungdoms­vården.

Det har under de senaste åren uppmärk­sammats på många olika håll att social­tjänsten har haft svåra utmaningar att klara sitt uppdrag och många barn har inte fått det stöd de behövt. Mellan 2014 och 2017 hade en nationell samordnare för den sociala barn- och ungdoms­vården i uppdrag att stärka och stödja social­tjänsten i deras arbete. Uppdraget resulterade i en slutrapport med tio förslag till regeringen (14).

Situationen för social­tjänsten har förbättrats på vissa håll. Samtidigt visar ett flertal rapporter på fortsatta brister vad gäller barns rättig­heter, i såväl utrednings­processen som i uppföljning av insatser för barn och unga inom den sociala barn- och ungdoms­vården (15).

2017 gav regeringen en särskild utredare uppdraget att genomföra en översyn (16) av social­tjänst­lagen och vissa av social­tjänstens uppgifter. Syftet med översynen var bland annat att bidra till rätts­säker tillgång till social­tjänsten, samt att skapa en lagstift­ning som under­lättar effektiva insatser av god kvalitet baserade på kunskap.

I översynen ingick ett tilläggs­direktiv (17) som bland annat syftar till att stärka barnrätts­perspek­tivet i social­tjänst­lagen. Slutbetänkandet över­lämnades under hösten 2020 och gick därefter ut på remiss (18). Under 2021 påbörjas beredningen av förslagen från översynen. 

Läs UNICEF Sveriges "Handbok för socialsekreterare"

Sedan 1 januari 2020 är barnkonventionen svensk lag. Behovet av ökad kunskap om tillämpning av barnets rättigheter är fortfarande stort. Den här handboken är avsedd att vara ett stöd för dem som arbetar med de mest utsatta barnen.

Ladda ner handboken (utgiven: 2018)

 

Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap bland barn och unga. Goda skolprestationer och utbildning efter grundskolan är ett starkt skydd för barn i sårbara situationer.

Agenda 2030 och globala utvecklingsmål som berör barn i socialt utanförskap

Agenda 2030 (19) är en plan för långsiktig och hållbarn ekonomisk, social och miljömässig utveckling som gäller alla länder. Agendan är en politisk deklaration som innehåller 17 globala mål och 169 delmål samt stadgade förutsättningar och åtgärder för genomförande, uppföljning och översyn. Flera av de globala målen är relevanta för området socialt utanförskap.

Mål 1: handlar om multidimensionell fattigdom vilket inkluderar fler dimensioner är den ekonomiska bristen. Multidimensionell fattigdom kan bland annat bestå av brist på frihet, makt, utbildning och fysisk säkerhet. 

Mål 4: Inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet samt främjande av livslångt lärande för alla då denna rättighet är en av de viktigaste grunderna för välstånd.

Mål 10: handlar om ökad jämlikhet i tillgången till resurser och möjligheten att delta i och påverka samhällsutvecklingen, inom länder såväl som mellan länder. Stater bär huvudansvaret för att främja jämlikhet i samhället, eftersom ojämlikhet har grund i strukturella förhållanden. Ett jämlikt samhälle bygger på principen om allas lika rättigheter oberoende av till exempel kön, etnicitet, religion eller trosuppfattning, funktionsnedsättning och härkomst, som grund för en rättvis fördelning av resurser.

Socialt utanförskap i spåren av covid-19

Både svenska och internationella studier visar att den psykiska och fysiska hälsan bland barn är ojämnt fördelad redan i tidig ålder utifrån bland annat socio­ekonomisk situation, föräldrars bakgrund och familje­samman­sätt­ningen. Under 2020 har corona­pandemin på många sätt präglat våra liv, både i Sverige och i världen och både de kort­siktiga och lång­siktiga effekterna av pandemin kommer påverka samhället för lång tid framöver.

Barn som redan innan pandemin levde i socialt utanförskap riskerar att drabbas hårdare än andra barn av pandemins effekter, vilket innebär risker både när det gäller barns tidiga livs­villkor, samt lång­siktiga förut­sätt­ningar för hälsa.

Pandemins effekter kommer med stor sanno­likhet även innebära att fler barn och familjer tvingas ut i ett socialt utan­för­skap till följd av avbruten utbildning, arbets­löshet, avsaknad av försörjning, ohälsa och våld (20).

Våra krav till regering och beslutsfattare

Som ett steg i strävan att skapa ett samhälle där alla barn ska ha likvärdiga möjlig­heter och samma tillgång till sina rättig­heter ställer UNICEF Sveriges följande krav på regering och besluts­fattare:

Öka kunskapen hos besluts­fattare, inom myndig­heter och i samhället i stort.
Kunskaps­läget hos besluts­fattare, myndig­heter och samhället i stort, gällande barn i socialt utanför­skap och barn i kontakt med social­tjänsten, måste stärkas. Ökad kunskap kan skapa förståelse för olik­heter i barns tillgång till sina rättig­heter och effekten av det..

Stärk och utveckla samverkan mellan olika samhälls­aktörer.
Alltför många barn hamnar idag mellan stolarna när social­tjänst, skola, barn­hälso­vård och andra instanser avsäger sig ansvar eller saknar gemen­samma strate­gier för att stötta enskilda barn. Samarbetet måste även fungera över kommun­gränser, så att barn som placeras i annan kommun än hem­kommunen inte riskerar att stå utan stöd

Ta aktivt ansvar för att barns rätt till information och möjlighet till del­aktighet stärks.
Ju mer utsatt ett barn är desto mindre möjlighet har det att vara delaktigt i frågor som rör barnet. Barn måste få information och åter­koppling på ett sätt som är anpassat och förståeligt för dem.

Det måste finnas utrymme för, och ställas krav på, det sociala arbetet i myndighets­utövandet. Kompetens­utveckling och implemen­tering av nya arbets­sätt och metoder för personal som möter barn – med syfte att öka barns möjlighet till information, åter­koppling och delaktighet – är en förut­sättning för att barn ska få sina röster hörda.

Ta extra stort ansvar för att garantera rätts­säker­heten för barn i kontakt med social­tjänsten.
Alla barn har rätt till en likvärdig och rätts­säker process i kontakten med myndig­heter. Möjlig­heten till stöd och skydd från social­tjänsten ska inte vara beroende på boende­kommun eller bakgrund. Risk- och skydds­analyser ska göras utifrån bestämda kriterier, oavsett var i landet barnet bor och vilken social­sekreterare barnet än möter.

Ge alla barn lika rätt till utbildning av god kvalitet oavsett boendeort och bakgrund.
Utbildning en av de allra viktigaste skydds­faktorerna mot socialt utanför­skap. En fullföljd skolgång hjälper utsatta barn att bryta en negativ livs­cykel. Vi anser att alla barn ska ha tillgång till utbildning av god kvalitet, oavsett bakgrund. Skolan ska vara en plats som lyfter och stärker alla barn, snarare än ett forum som förstärker utanförskap.

Ge barn möjlighet att utkräva sina rättig­heter och få upp­rättelse om de får sina rättigheter kränkta.
Barns möjlighet att klaga om deras rättig­heter blir kränkta behöver utvecklas. Det behövs en instans i Sverige, som tar emot individuella klagomål. Barn behöver få möjlighet att vända sig någon­stans när de inte får det stöd de behöver eller inte får tillgång till sina rättig­heter på ett till­för­litligt sätt.

Växla upp arbetet för att säker­ställa barns jämlika uppväxt­villkor i spåren av covid-19.
Covid-19-pandemin kommer med hög sanno­likhet fördjupa klyftorna i samhället och utmana jämlik­heten i barns uppväxt­villkor i Sverige. Det kommer krävas kraft­fulla och riktade åtgärder från statligt håll, för att stävja en utveckling mot att alltfler barn och familjer hamnar i ett livs­långt socialt utan­förskap till följd av pandemin. Det måste avsättas och riktas resurser specifikt för detta ändamål.

Källhänvisning

(1) SCB, Antalet barn väntas öka i Sverige, 2013.

(2) UNICEF, Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige, 2012.

(3) UNICEF, Advocacy priorities for countries with a national comittee presence, 2011-2013.

(4) Barnombudsmannen, Utanförskap, våld och kärlek till orten, 2018.

(5) UNICEF Report Card 16 - Worlds of Influence, 2020.

(6) UNICEF, Report Card 13 - Fairness for children, 2016.

(7) UNICEF, Handbok om barnkonventionen, 2008.

(8) UNICEF, Advocacy priorities for countries with a national committee presence, 2011-2013. Se även Karlsson, LB., Kuusela, K., Rantakeisu U. m.fl. Utsatthet, marginalisering och utanförskap, 2013.

(9) UNICEF, Report Card 9 - The Children Left Behind, 2010.

(10) Socialstyrelsen, Social rapport 2010. Kap. 7 Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barn, 2010.

(11) UNICEF, Report Card 14 - Building the Future, 2017.

(12) UNICEF, Report Card 15 - An Unfair Start - Inequality in Children's Education in Rich Economies, 2018.

(13) Socialtjänstlagen (2001:453).

(14) Slutrapport från den nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården, Barnets och ungdomens reform - förslag för en hållbar framtid, 2017.

(15) Se till exempel: Vårdanalys, Lika läge för alla? (2018:10), Vårdanalys, Fatta läget (2018:9), IVO, Får barn som bor på HVB tillräckligt stöd av socialtjänsten?, 2018, IVO, Vad har IVO sett 2017?, 2018.

(16) Utredningen Framtidens socialtjänst (S 2017:03).

(17) Tilläggsdirektiv till Utredningen Framtidens socialtjänst (dir. 2018:69).

(18) Slutbetänkande av utredningen Framtidens socialtjänst (SOU 2020:47).

(19) Regeringskansliet, Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, 2016.

(20) Folkhälsomyndiheten, Covid-19-pandemins tänkbara konsekvenser på folkhälsan, 2020.

Vad säger Barnkonventionen?

  1. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.

  2. Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

  3. Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.

  4. Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.

  5. Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.

  6. Barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv samt hjälp att aktivt delta i samhället.

  7. Barn har rätt till bästa möjliga hälsa, tillgång till hälso- och sjukvård samt till rehabilitering. Traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas.

  8. Barn har rätt till social trygghet samt till statligt stöd, ifall föräldrar eller annan vårdnadshavare saknar tillräckliga resurser.

  9. Barn har rätt till skälig levnadsstandard, till exempel bostad, kläder och mat.

  10. Barn har rätt till utbildning. Grundskolan ska vara obligatorisk, kostnadsfri och tillgänglig för alla.

  11. Barn har rätt till lek, vila och fritid.

Läs mer om barnkonventionen

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få regelbunden information om vad vi gör och hur du kan vara med och förändra barns liv.