Skolkrisen får inte leda till kompromisser om barns rättigheter

Teorierna bakom de sjunkande skolresultaten har duggat tätt de senaste åren. I veckan presenterade OECD sina rekommendationer till Sverige, och veckan innan publicerades ny forskning från Institutet för näringslivsforskning (IFN) om vad som ligger bakom Finlands framgångsrika resultat. Gemensamt för de senaste analyserna är att de pekar på förlorad lärarauktoritet.

Det är ett allvarligt problem. Men tyvärr blandas begreppen ihop i den efterföljande debatten. Elevinflytande misstas för att vara liktydigt med att eleverna styr undervisningen, och rättmätiga höga förväntningar på elever kopplas samman med en återgång till den gamla auktoritära skolan. Det är inte en rimlig tolkning.

Vi har inte för avsikt att ge en egen analys av hur svenska kunskapsresultat stärks eller vad som ligger bakom den finska skolans framgångar. Vi vet däremot att ökat elevinflytande och ett respektfullt bemötande av elever i linje med barnkonventionens intentioner har en rad positiva effekter.

En ny studie från UNICEF har undersökt hur barns rättigheter genomförs i skolan i höginkomstländer. Där framgår att större fokus och utbildning om barns rättigheter i skolan leder till ökat engagemang i skolan, bättre skolmiljö, färre kränkningar, samt att eleverna utvecklar ett mer etiskt förhållningssätt och stärker sin förmåga att delta i samhället. Även lärarnas arbetsglädje ökar enligt forskningen. Inget tyder på att kunskapsresultaten försämras - det kan till och med vara tvärtom.

Samma effekter ser vi i Sverige, där UNICEF sedan ett par år driver ett projekt där sju svenska skolor utbildats om barnkonventionen och därefter låtit skolorna utveckla sin verksamhet med utgångspunkt i denna. Elevinflytande leder inte automatiskt till förbättrade skolresultat, men har en rad andra positiva effekter.

Det vore olyckligt om det sker en sammanblandning av barnets rätt att bli hörd genom elevinflytande, och en idé om att lärare och andra vuxna ska lämna över ansvaret för undervisningen och en fungerande studiemiljö till eleverna.

Skolan har både ett utbildningsuppdrag och ett uppdrag att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska värderingar. Detta ska både ingå i undervisningen och genomsyra hela skolans verksamhet. Båda dessa uppdrag är viktiga, bland annat eftersom det stärker barnets förmåga att utöva sina rättigheter och delta i samhället. Att tillämpa barnkonventionen är dessutom både vår moraliska och juridiska skyldighet.

Ändå märker vi en avvaktande inställning hos lärare att prata om barns rättigheter, av rädsla för att det ytterligare ska undergräva deras auktoritet. Kanske beror det på att lärare inte har fått någon utbildning om hur de ska förmedla och förankra respekten för de mänskliga rättigheterna i enlighet med den nya läroplanen. I vår undersökning framkommer att barnkonventionen inte är en obligatorisk del av lärarutbildningen eller fortbildningen i något av de 26 länder som ingår i studien. I Sverige finns det inte heller någon systematisk uppföljning av hur skolorna arbetar med barns rättigheter.

Skolorna måste få vägledning i hur de ska arbeta med barns mänskliga rättigheter. Elevinflytande stärker barnets förmåga att delta i samhället, det förbättrar skolmiljön och leder till en respektfull relation mellan elever och lärare. Större fokus och utbildning om barnkonventionen i skolan leder till ökat engagemang och bättre trivsel för både lärare och elever. Det ska vi förstärka och inte vara rädda för. Skolkrisen får inte leda till att vi börjar kompromissa om barns rättigheter.

Vi uppmanar den nya Skolkommissionen att inkludera ett barnrättsperspektiv i utformningen av sina förslag för hur Sverige ska komma till rätta med skolkrisen. Vi anser även att satsningar på lärarutbildningen borde inkludera mer utbildning om FN:s konvention om barnets rättigheter.