Vietnam, del 4: Talande toaletter, "Childrens Club" och ett kallt förlossningsrum

Idag har vi verkligen fått vara med om mycket: möten med politiker, besökt olika hälso-, vatten- och sanitetsprojekt samt en skola och en förskola som UNICEF stödjer på olika sätt.

Vi vaknade upp på ett guesthouse i staden Cao Lanh City, som ligger i provinsen Dong Thap i Mekongdeltat. Dagen inleddes med ett kort möte hos ”People’s Committee”, där vi fick träffa den ansvariga för provinsens ”Planerings- och utvecklingsdepartement”. Det är tydligen vanligt att man besöker olika ”People’s Committees” här när man besöker en ny provins eller kommun.

Därefter besökte vi en ”Hälsoklinik”, som framförallt riktar sig till blivande och nuvarande mammor och deras barn. På kliniken hjälper utbildad personal till med allt ifrån förlossningar till hälso- och näringskontroller på mammor och barn. Vi fick bland annat kika in i ett förlossningsrum. Det man verkligen skulle önska är att kvinnorna kunde erbjudas någon form av smärtlindring, men det finns tyvärr inte idag.

Något som är väldigt positivt är att man börjat följa upp barnens vikt och längd, enligt WHOs (Världshälsoorganisationen) standardtabeller. Här kunde vi se vissa likheter med det svenska systemet. Många vietnamesiska barn är kortväxta pga av en alltför ensidig kost eller för lite näring under de första fem åren, något som man hoppas komma till rätta med genom att t ex detta hälsocenter noga följer barnets utveckling.

Ett annat besök var på en ”Children’s Club”. På klubben deltar barn med olika bakgrund, de flesta är mycket fattiga och alla är utsatta på olika sätt: övergivna av sina förändrar, utsatta för trafficking, tvingade att arbeta, slagna eller utsatta för andra typer av övergrepp. Här får barnen information och kunskap om olika situationer samt möjlighet att dela sina erfarenheter.

Under vårt besök var temat barnkonventionen. Genom ett grupparbete fick de med hjälp av bilder illustrera olika situationer de befann sig i. Vi förstod ganska snabbt att bilderna speglade barnens tuffa vardag. Bilderna var väldigt rörande och gripande. En bild vi minns speciellt är en som föreställer en flicka som blir slagen av sin mamma eller pappa och inte får gå till skolan. Deras vardag blev väldigt påtaglig. Vi ser också likheter med hur barn i Vietnam och Sverige hanterar kriser och utsatthet. En del satt väldigt tysta, andra hade svårt att koncentrera sig medan vissa vågade berätta om sina upplevelser. Children’s Clubs leds av volontärer som besöker fattiga familjer för identifiera utsatta barn. De försöker sedan motivera dem att komma till klubben.

Senare under dagen fick vi ta del av en fenomenal uppfinning som Mr Quang, specialist på sanitetsfrågor, från UNICEF i Vietnam uppfunnit: en så kallad talande toalett. På skolan vi besökte hade UNICEF inte bara bidragit med det mesta inkl. installerat nya toaletter utan också inspelade budskap om att alltid tvätta händerna efter varje toalettbesök. Lysande! Vi fick veta att genom att tvätta händerna minskar risken drastiskt att drabbas av sjukdomar, t ex diarré.

Vi avslutade dagen med en båttur på floden. Vi fick då en inblick i hur människorna bor längs med floden. Det blev väldigt tydligt hur sårbart livet kan vara med tanke på hur deras hus är byggda. Vi reflekterade samtidigt över hur stora klyftorna fortfarande är mellan olika delar av Vietnam.