Psykosocial hjälp till barn i Thailand

Elvaåriga Isamael Gumuda minns väl den dag då den enorma flodvågen förde bort hans sjuåriga bror. De befann sig i skolan och repeterade inför nyårsföreställningen när de hörde ett dån.

Ismael förlorade sin bror

- Vi vände oss om och såg en jättevåg, högre än vår skolbyggnad, som kom emot oss. Jag höll hårt i min bror, men vågen skilde oss åt. Jag överlevde tack vare att vågen förde mig till foten av berget – men min bror klarade sig inte. Jag saknar honom väldigt mycket och ber för honom, berättar Isamael.

Lärare på skolan har märkt att Isamael inte är sig lik sedan tsunamin slog till. Han har gått ned i vikt och har varit olycklig och tyst. Han är en av de många elever på Baan Talaynok-skolan som deltagit i den psykosociala rehabilitering som sponsrats av UNICEF.

Viktigt att barnen får måla och leka

Medan den fysiska återuppbyggnaden pågår för fullt i den tsunamidrabbade södra regionen av Thailand, har UNICEF sett till att de traumatiserade barnen får psykosocial hjälp för att kunna hämta sig både psykiskt och emotionellt från den förödande katastrofen.

Olika aktiviteter, inberäknat konstterapi, sagoläsning och lekar, har utvecklats för att uppmuntra barnen att lära sig att prata om sina känslor så att deras omedelbara sorg och oro lättar. Att mobilisera stöd från deras kamrater, lärare och föräldrar är också nödvändigt för att de ska hämta sig från traumat.

Barnläkare och specialtränade sköterskor

Med stöd från UNICEF Thailand genomfördes under två intensiva dagar psykosociala rehabiliteringsaktiviteter i området. Ett lag bestående av barnläkare, psykologer och specialtränade sjuksköterskor från Universitetet Khon Kaen och Universitetet Prince of Songkhia arbetade med de berörda eleverna i ett försök att återställa en känsla av normalitet och trygghet i deras liv.
I den här inledande fasen valde man ut sex skolor, vilka var allvarligt påverkade av Tsunamin i Thailands södra provinser.

Rädda för havet

- Åtta elevers och en omtyckt lärares död har lämnat de överlevande 22 eleverna bestörta, sade rektorn Supawadee Nakvichien på Baan Talaynok-skolan. De flesta barnen är fortfarande förskräckta och rädda för havet. En del blir lätt skrämda av ljud som påminner om ljudet från vågor. De blir synbart deprimerade, mindre livfulla och tystlåtna. De värsta traumatan återfinns hos dem som förlorade en anhörig som t ex en förälder, lärare eller kamrat.

Vågorna tog hennes mor, syster och lärare

Elvaåriga Usa Munch, en elev på Baan Talaynok-skolan, förlorade sin mor, äldre syster och svägerska i flodvågskatastrofen.

- Jag är fortfarande ledsen för det som hände, berättar Usa. Vågorna tog ifrån mig de jag älskar, min mor, syster och lärare som vi alla var nära. Min far och jag känner oss förtvivlade efter min mors död, även om han inte visar det. Jag är också ledsen för honom, eftersom han inte längre kan åka ut och fiska då hans fiskebåt förstördes. Jag saknar min mamma så mycket att jag gråter. Men jag vet att jag måste vara stark. Jag är arg på havet som mördade min mamma och syster, sa den lilla flickan dystert.

Detta är bara början på läkandet.

- Att lösa dessa psykologiska problem kräver dock gemensamma ansträngningar från alla inblandade för att återställa och reparera vad som förstörts. För att tillgodose en skyddande omgivning för barnen krävs ett psykosocialt ingripande på alla nivåer, innefattande föräldrar, lärare och samhället som helhet . Det är viktigt att barnen tryggt kan hämta sig från de traumatiska upplevelserna, sade Dr. Poonsri Rangseekajee på den psykiatriska avdelningen på Universitetet Khon Kaen.