Tolv mil­joner flickor gifts bort som barn varje år

Var existerar barnäktenskap?

Att gifta bort barn vid mycket ung ålder är vanligast i södra Asien och i Afrika söder om Sahara. Men även i Mellanöstern, Nordafrika och andra delar av Asien förekommer den här traditionen inom vissa grupper. En del flickor tvingas gifta sig långt före puberteten. I Östeuropa och Latinamerika är det vanligt att flickor mellan 16 och 18 år ingår äktenskap.

Det är omöjligt att veta det exakta antalet barnäktenskap i världen eftersom många inte registreras eller är informella. Men enligt den senaste statistiken har mer än 650 miljoner kvinnor i världen ingått äktenskap som barn (1). Varje år gifter sig därmed ungefär 12 miljoner flickor före sin 18-årsdag (2).

I södra Asien har antalet barnäktenskap minskat, mycket på grund av förändringsarbete i Indien. Risken att en flicka i södra Asien tvingas gifta sig före sin 18-årsdag har minskat från 50 procent till 30 procent.

En stor del av de kvinnor och flickor som gift sig som barn bor i Afrika söder om Sahara. Där gifter sig 40 procent av alla flickor före sin 18-årsdag. De flesta bor på landsbygden och/eller lever i fattigdom. 

Statistik visar också att en positiv utveckling på den afrikanska kontinenten är möjlig. Etiopien tillhörde förut ett av de länderna med högst andel barnäktenskap i världen. Men de senaste tio åren har förekomsten av barnäktenskap sjunkit med en tredjedel (1).

Döttrar – en ekonomisk börda

Fattigdom är den främsta orsaken till att föräldrar väljer att gifta bort sina barn och särskilt sina döttrar. Flickor upplevs som en ekonomisk börda och ett tidigt giftermål ses därför som den enda möjlig­heten för familjens över­levnad.

Många anser också att ett tidigt gifter­mål erbjuder dottern skydd mot våld och sexuella över­grepp, och att maken kan inta rollen som manlig beskyddare. Inte sällan utsätts dock dessa flickor för våld, över­grepp och social isolering inom äkten­skapet. Ett tidigt äkten­skap kan också vara en strategi för att undvika en situation där dottern blir gravid utanför äkten­skapet – vilket i många kulturer kan leda till skam och stigmati­sering av familjen.

Det är vanligt att barn­äktenskap ökar i samband med väpnade konflikter. Det beror på att flickorna ofta inte längre går i skolan och att föräldrarna, som i många fall har förlorat sin inkomst­källa, inte längre kan försörja alla sina barn. 

Även pojkar tvingas in i barnäktenskap

Barnäktenskap förekommer även bland pojkar. Pojkar som ingår barnäktenskap tvingas ofta ta ansvar för försörjningen av den nya familjen. Det är ett stort ansvar, som ett barn inte är redo för. Ofta påverkas också pojkarnas möjligheter till utbildning, eftersom många tvingas arbeta istället.

Enligt den senaste statistiken har 115 miljoner pojkar ingått äktenskap som barn. Det är en betydligt lägre siffra än bland flickor, men det utgör alltjämt en kränkning av dessa pojkars rättigheter (2).

Varför bör barnäktenskap stoppas?

Barnäktenskap kan få allvarliga konsekvenser:

Flickor hindras från att utbilda sig: När de väl är gifta är det inte många som fortsätter att gå i skolan.

Hälsoproblem: Barnäktenskap leder ofta till att flickor blir gravida i tidig ålder. Tonårsflickors kroppar är inte mogna för att föda barn. Globalt sett är komplikationer i samband med graviditet och förloss­ning den ledande dödsorsaken för kvinnor i ålder 15-19 år. I många fattiga länder föder dess­utom unga flickor oftast utan vare sig professio­nell hjälp från en mödra­vårds­klinik eller barn­morska, vilket ytter­ligare ökar risken för allvar­liga skador för både barnet och modern (3). Barnäktenskap kan också leda till hälsoproblem genom kvinnlig könsstympning, eftersom det är vanligt i samband med både äktenskap och barnafödande i vissa delar av världen (4).

Våld: Barn­äktenskap leder till våld mot barn då det innebär sexuellt utnyttjande av minderårig, tvång samt ofta fysiskt och psykiskt våld. 

Hur kan barnäktenskap förhindras?

Att förhindra barn­äktenskap kräver ett brett engage­mang och samarbete mellan många individer och organisa­tioner världen över – stora insatser från lokala och religiösa ledare till interna­tionella organisationer.

Förändring av attityder: Barn­äktenskap är i många samhällen en tradition som förts vidare från generation till generation och föräldrarna är inte alltid medvetna om de negativa konse­kvenserna. Ett första steg är därför att informera föräldrar och unga personer om farorna med barn­äktenskap. Ett problem är att den sociala pressen kan tvinga familjerna att följa traditionen trots att de är medvetna om de negativa konse­kvenserna. Traditionen med barn­äktenskap måste utmanas. Här kan media spela en stor roll genom att utmana existerande normer och seder som under­stödjer barn­äktenskap.

Utbildning: Generellt sett gifter sig inte barn som fort­farande går i skolan. Därför är utbild­ning ett effektivt sätt att förhindra barn­äktenskap. Initiativ som upp­muntrar föräldrar att skicka sina barn till skolan eller informell utbild­ning för flickor som hoppat av skolan kan vara värde­fulla verktyg.

Stöd från regeringar: Regeringar är ofta mot­villiga att ta itu med det här problemet, trots att det på regerings­nivå anses vara skadligt med barn­äktenskap. Motviljan att agera är särskilt vanlig när djupa religiösa över­tygelser är inblandade.

Lagstiftning: Barnäktenskap bör förbjudas och lagen måste efter­levas. I vissa sam­hällen finns lagstiftning som förbjuder barnäktenskap, men den efter­levs inte i praktiken. Juridiska myndig­heter bör därför ta itu med de här fallen och säkerställa att lagstiftningen efterlevs.

Folkbokföring: Det är viktigt att barn registreras vid födseln. Det gör det enklare att implemen­tera lagar som förbjuder barn­äktenskap, efter­som folkbok­föringen kan bevisa barnets ålder.

Information till barnen: I de flesta fall har barnet inte möjlig­het att välja om det vill ingå ett äkten­skap eller inte. Där valmöjligheten finns väljer barnet oftast att säga ja till gifter­mål för att undkomma de sociala konse­kvenserna av att inte följa tradi­tionen och pressen från familjen. I sådana fall, kan det vara viktigt att infor­mera barnen om de alter­nativ som finns till giftermål.

Utveckling av servicecenter: Flickor som redan är gifta bör ha till­gång till särskild rådgivning kring allt från miss­handel till sam­levnads­frågor. Varje år föder tonårs­flickor samman­lagt 44 barn per 1 000 kvinnor. Den siffran är dubbelt så hög i Afrika söder om Sahara. I de fattigaste delarna av världen föder nästan hälften av alla kvinnor utan hjälp från mödra­vård eller professio­nell barn­morska. Det kan med­föra all­var­liga skador för både mor och barn (3).

Situationen i Sverige och västvärlden

Nya lagändringar trädde i kraft den 1 januari 2019 som bland annat inne­bär att utländska barnäktenskap inte erkänns i Sverige. Det är sedan tidigare förbjudet för personer under 18 år att ingå äktenskap i Sverige. 

Sedan 2014 är även följande handlingar kriminaliserade, vilket förstärkt barns skydd mot barnäktenskap:

Äktenskapstvång: Det innebär att det är olagligt att genom olaga tvång eller utnytt­jande förmå en annan person att gifta sig.

Vilseledande till tvångs­äktenskaps­resa: Exempelvis är det olagligt för föräldrar att ta med sitt barn utomlands i syfte att barnet ska ingå äktenskap.

Barnäktenskap ingås över hela världen, i Etiopien och Indien så väl som i USA och Storbritannien. Dock är det mer vanligt med barnäktenskap i låg- och medelinkomstländer, då fattigdom är en av de största bidragande faktorerna.

I de flesta av USA:s delstater är minimiåldern för att ingå äktenskap 18 år, men i nästan alla delstater finns det undantag som trots allt gör det tillåtet för minderåriga att gifta sig. Till exempel om man har föräldrarnas tillstånd eller om flickan är gravid. Hela 23 delstater har ingen minimiålder alls för ingå äktenskap. Barnäktenskap bör förbjudas under alla omständigheter, även i höginkomstländer (5).

Vad gör UNICEF?

UNICEF anser att äktenskap under 18 års ålder kränker ett barns mänskliga rättig­heter (inklusive rätten till utbild­ning, fritid, god hälsa och yttrande­frihet). Det bästa sättet att för­hindra detta är att lag­stifta om att minimi­åldern för att ingå äkten­skap är 18 år. Vi sam­arbetar med rege­ringar och besluts­fattare över hela världen för att påverka lagstift­ningen.

UNICEF motsätter sig alla former av påtvingade gifter­mål, oavsett ålder, där sam­tycket inte finns och där brudens eller brud­gummens åsikter inte respek­teras eller ignoreras. Det gäller särskilt då de invol­verade personerna är under 18 år.

Vi hanterar problemet med barn­äktenskap som en del av problema­tiken med köns­diskrimi­nering, eftersom det är en sed­vänja som under­minerar kvinnors och barns rättig­heter. Vi tror på utbild­ning som det mest effek­tiva verk­tyget för att förhindra barn­äktenskap. Jorden runt arbetar UNICEF för att säker­ställa flickors rätt till utbildning. Dess­utom före­språkar vi och stödjer informations­kampanjer för att ge flickor och deras familjer kunskap om konse­kvenserna av barn­äktenskap.

Andra metoder att sprida information är till exempel att utbilda lokala ­represen­tanter samt att producera radio- och TV-program som sänds lokalt. UNICEF utbildar också personal på sjuk­hus som behandlar flickor med diverse komplika­tioner som en följd av gravidi­teter i ung ålder.

Före­komsten av barnäktenskap minskar, om än långsamt. På ett decennium har andelen kvinnor som ingått äktenskap innan 18 års ålder minskat med 16%. Istället för var fjärde, så tvingas nu var femte flicka gifta sig som barn. Uppskattningsvis 25 miljoner barnäktenskap har förhindrats genom denna positiva utveckling (1). 

Under 2019 nådde våra program med stöd till utbildning och sociala tjänster för att motverka barnäktenskap 5,7 miljoner flickor i 45 länder.