Samhället får inte svika placerade barn – pandemi eller ej

Det är socialnämnderna i varje kommun som ansvarar för att barn och unga placeras i familjehem, hem för vård och boende (HVB) eller stödboende av god kvalitet. Ett stort problem i Sverige är dock att det inte finns tillräckligt många familjehem, vilket kan göra det svårt att hitta lämpliga sådana. Det kan i sin tur leda till så kallat sammanbrott i vården, vilket innebär att barnet måste byta familjehem. Ibland flera gånger.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i vården kan stärkas när barn placeras utanför det egna hemmet. I uppdraget ingår bland annat att analysera familjehemmens förutsättningar och lämna förslag på hur antalet lämpliga familjehem kan öka.

Det är en utredning som UNICEF Sverige välkomnar, då det är tydligt att förbättringsåtgärder behövs. Staten måste säkerställa barns trygghet och rättigheter, inte minst när barnet hamnar i statens ansvar. Det är oacceptabelt att barn riskerar att utsättas för vanvård och våld under statens vård. Fallet med den fyraåriga flickan är bara ett av många exempel.

Vi anser att det är hög tid att sluta lappa och laga förlegad lagstiftning, såsom LVU och SoL – lagar som dessutom saknar ett tydligt barnrättsperspektiv. Det är först när vi gör om från grunden som vi kan få den förändring vi behöver: att förflytta synen på barn från ägodelar till rättighetsbärare. Placerade barn kan inte fortsätta flyttas omkring, som tillhörigheter, på det sätt som sker idag.

Vi måste stå upp för de mest utsatta barnen

Vanvårdsutredningen (SOU 2011:61) borde ha lärt oss att barn kan fara illa även när staten har ansvaret för vården. Vi har under åren sett alltför många fall där barn som har utsatts för våld eller försummelse av exempelvis sina föräldrar placeras i ett familjehem där övergreppen fortsätter, vilket leder till ännu ett svek mot barnet – den här gången av samhället. Staten borde för länge sedan ha dragit lärdom och satt in åtgärder för att förhindra att det kan hända.

Det är också tydligt i spåren av pandemin, att barn som befinner sig i en utsatt situation riskerar att bli än mer utsatta och isolerade. Vi kan inte tillåta att undantagsregler riskerar placerade barns säkerhet, och sedan skylla på pandemin.

Inkludera barn i frågor som rör dem

Grunden i all barnrätt är att barn ges möjlighet att komma till tals i processer och beslut som rör dem. För att placerade barns rättigheter till fullo ska tillgodoses måste barnen själva ha möjlighet att lämna synpunkter och framföra klagomål. 

Socialtjänsten måste, tillsammans med barn och unga, börja utreda sammanbrott i vården för att upptäcka missförhållanden och minska risken att barn hamnar i familjehem som kan vara skadliga. Först då kan vi sätta in rätt insatser och skapa verkliga förändringar för barnen. 

UNICEF Sveriges förslag

En god, kontinuerlig och fysisk kontakt mellan barnet och socialtjänsten är avgörande för att upptäcka eventuella missförhållanden i familjehemmet. Familjehemsplacerade barn befinner sig överlag i en extra utsatt situation och tät kontakt med vården samt extra besök hos BVC behöver sättas i system, oavsett om det pågår en pandemi eller inte.

Samtidigt måste kontrollen av familjehemmen förbättras, exempelvis genom ett nationellt kvalitetsregister för familjehem. Och slutligen, alla barn som har kränkts eller upplevt missförhållanden måste få någon form av upprättelse. Det är dags för en ny vanvårdsutredning.

Våra förslag:

• Nationellt register för familjehem. 

• En ny vanvårdsutredning för att ge barn möjlighet till upprättelse.

• Tillsammans med barn och unga utreda sammanbrott i samband med att en placering avbryts.

• Barn måste garanteras en bättre kontakt med socialtjänsten, så att barnet lättare kan få hjälp när det brister i ett familjehem eller HVB.

• Tätare läkarkontroller och BVC-kontroller för placerade barn.

Shanti Ingeström, barnrättsrådgivare med fokus på barns delaktighet
Maj Fargerlund, barnrättsjurist

Barnkonventionen om placerade barn

FN:s konvention om barnets rättigheter gäller som lag i Sverige. Barnkonventionens fyra grundprinciper ska vara vägledande för hur helheten i barnkonventionen ska tolkas: barns lika värde och rätt att inte diskrimineras (artikel 2), barnets bästa (artikel 3), rätten till liv och utveckling (artikel 6) och rätten att komma till tals (artikel 12). Barn som av olika anledningar inte kan bo kvar i sin hemmiljö har rätt till skydd och stöd från staten, samt rätt till ett alternativt hem (artikel 20).