Barnkonventionen 30 år

I onsdags var det barnkonventionens dag och i år uppmärksammar vi den lite extra i och med att den fyller 30 år! Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att alla barn är individer med egna rättigheter – inte föräldrars eller vuxnas ägodelar.

Alla världens länder utom USA har anslutit sig till konventionen. Sverige var ett av de länder som drev fram konventionen och ett av de första att ansluta sig till den. Efter många år av påverkansarbete från UNICEF Sverige blir den svensk lag vid årsskiftet. Barnkonventionen utgör grunden för allt det arbete som vi gör för att stärka barns rättigheter i världen.

Utvecklingeni Sverige under 30 år

Under de 30 år som har gått sedan barnkonventionen antogs har synen på barn successivt förändrats till att se dem som egna rättighetsbärare. Anti-aga lagstiftningen är ett exempel. Den kom visserligen till tio år innan barnkonventionen antogs men etableringen av så kallade Barnahus, där flera samverkande myndigheter samlats under samma tak för att stödja barn i utsatta våldssituationer, har konkret bidragit till att förbättra våldsutsatta barns situation.

Socialtjänstlagen har under dessa 30 år kompletterats med flertalet ändringar för att bland annat stärka barns rätt till delaktighet. Likaså har rätten till egen socialsekreterare för barn som är placerade införts. 2011 infördes bestämmelser i skollagen om att barn ska ha rätt till inflytande. Papperslösa barn har getts rätt till utbildning och hälsa. Starkare skydd och rättsliga åtgärder mot sexuell exploatering och utnyttjande av barn har även införts. Och 1990 inrättades Barnombudsmannen, den myndighet som har till uppdrag att säkra att barns rättigheter i Sverige efterlevs. 

Barnkonventionensom svensk lag – vad blir det för skillnad?

Att barnkonventionen 30 år efter att den antogs nu blir svensk lag är ett mycket viktigt och glädjande steg, och något som vi har arbetat för i över tio år. Det innebär att den får högre status, men det innebär inga nya rättigheter för barn. Dock kommer det att läggas ett större ansvar på myndigheter, rättsväsendet och andra beslutsfattare att tillämpa rättigheterna i konventionen, så att de får ett större genomslag vid bedömningar, ärenden och beslut som rör barn. 

Barnkonventionen kommer att ha samma status som andra svenska lagar (till exempel socialtjänstlagen, utlänningslagen och föräldrabalken) och kommer även att ensamt kunna åberopas i svenska domstolar, något som tidigare inte varit möjligt. Framför allt barn i utsatta situationer – barn i vårdnadstvister, barn som är omhändertagna av socialtjänsten eller barn som befinner sig i migrationsprocessen – kommer att få ett starkare rättsligt skydd.

Barns egen rätt att komma till tals kommer också att få ett större genomslag. Flera fall visar att barn inte har fått komma till tals i vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten eller i asylprocessen. Andra exempel visar att barn har fått göra sin röst hörd, men inte på det systematiska och barnanpassade sätt som krävs för att kunna utreda barnets bästa.

Framåtblickande vad behöverfortsatt göras i Sverige?

För att göra barns rättigheter till verklighet för alla barn är tre saker särskilt viktiga:

• Barns kunskap om sina egna rättigheter måste öka. Vi måste också i större utsträckning möjliggöra för dem att göra sina röster hörda och kunna delta i beslut som rör dem.

• Kompetensen måste stärkas hos vuxna som arbetar med barn, för att kunna upptäcka och möta barn som far illa. Möjligheterna för barn själva att utkräva sina rättigheter då de kränkts måste öka, genom att Sverige ansluter sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll.

• Barns rättigheter och behov måste sättas i centrum för viktiga beslut, inte minst för att ojämlikheten mellan barn ökar och för att vi ska kunna nå en socialt hållbar utveckling samt leva upp till målen i Agenda 2030. I den ingår den grundläggande principen ”Leave no one behind”, vilket innebär att ingen ska lämnas utanför uppfyllandet av de Globala målen.