Nästa vecka är det dags igen för Almedalen i Visby. Här kommer många att diskutera den nya biståndspolitiska plattformen som nyligen debatterades i riksdagen. Vi anser att barnrättsperspektivet är för svagt, och vi saknar skrivelser om barn som egna aktörer med egen rätt till deltagande och inflytande över sina livsvillkor.
Skribent |
Eva Dalekant
Publicerad |
2014 06 23
Uppdaterad |
2014 06 23
Bakom orden finns flickor och pojkar med rättigheter
Treårige Yayah Kamara och hans mamma Abi på vårdcentralen i Sierra Leone. Yayah har malaria och skulle utan tillgång till vård, som svenskt bistånd kan möjliggöra, kanske dö i malaria. Foto: © UNICEF
I debatten uttryckte oppositionspartierna sitt missnöje med plattformen och sin avsikt att riva upp den om det blir maktskifte i höstens riksdagsval. Men bara ett parti tog i debatten upp avsaknaden av barnrättsperspektiv i dokumentet och i partiernas motioner i frågan saknas detta helt. Som vi och andra barnrättsorganisationer har lyft i våra remissvar till plattformen anser vi att barnrättsperspektivet är för svagt. Barn, främst flickor, lyfts upp under flera av delmålen. Detta är dock endast som målgrupp och ”mottagare” av svenskt bistånd. Vi saknar skrivelser om barn som egna aktörer med egen rätt till deltagande och inflytande över sina livsvillkor. Barn utgör hälften av befolkningen i världens utvecklingsländer och deras möjligheter att komma till tals i beslutsfattande saknas ofta helt. Här krävs medvetna och barnanpassade åtgärder.
I övrigt ser vi positivt på många delar av plattformen, bland annat ett tydligt fokus på hälsa för minskad mödra- och barnadödlighet, vatten och sanitet och satsningar på grundutbildning. Plattformen har ett tydligt rättighetsperspektiv och utgår från de fattiga människornas behov, rättigheter och villkor. Vi tycker att det är bra att svenska regeringen har en tydlig vilja att svenskt bistånd ska stärka samarbetsländernas institutioner och de offentliga välfärdssystem som krävs för ett lands utveckling.
UNICEF har som uppdrag att ge stöd till samarbetsländernas myndigheter för att stärka system och strukturer som långsiktigt leder till att barns rättigheter tillgodoses. Ansvaret och ägarskapet måste alltid ligga hos landets regering. Det behövs bland annat ett välfungerande sjukvårdssystem med bra arbetsvillkor för vårdpersonal, fungerande distribution av mediciner och utrustning, vårdcentraler ute i byarna och lokala hälsoarbetare för att alla ska få tillgång till den grundläggande sjukvård som de har rätt till.
För några veckor sedan träffade jag treårige Yayah Kamara och hans mamma Abi på vårdcentralen i byn Baoma i Sierra Leone. Under mitt besök hade de precis fått reda på att Yayah hade malaria och han skulle nu få medicin. Om han inte hade tillgång till denna vård nära sin hemby hade han kanske dött i malaria, en sjukdom som är enkel att bota. Bakom alla fina ord är det dessa enskilda flickor och pojkar det handlar om. För vilka det är en fråga om liv och död.
Relaterade artiklar
I år fyller barnkonventionen 35 år. Stora framsteg har gjorts de senaste decennierna men nu har utvecklingen stannat av eller till och med backat. Respekten för barns rättigheter måste återupprättas.
Pernilla Baralt, UNICEF Sveriges generalsekreterare, skriver om hotet mot barns mänskliga rättigheter och uppmanar regeringen att ta ett tydligt ansvar för att säkra barns rättigheter och framtid.
Sverige är ett av de bästa länderna i världen för barn att växa upp i. Men trots det far många barn i Sverige illa, det är tydligt i FN:s granskning av Sverige som nyligen presenterades. Nu måste Sverige på nationell, regional och lokal nivå ta FN:s kritik på allvar och genomföra förändringar som skapar ett bättre samhälle för alla barn, det skriver 21 organisationer som arbetar med barns rättigheter.