Utsatta barn kan inte vänta

Medverkade vid seminariet gjorde Anna König Jerlmyr (M), oppositionsborgarråd i Stockholm, Fredrik Lundh Sammeli (S), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, Cecilia Grefve, nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Sabina Wikgren Orstam, chef för avdelningen öst på IVO (Inspektionen för vård och omsorg), och Christina Heilborn, programchef på UNICEF Sverige. Moderator var Niklas Svensson, Expressen.

Bakgrunden till seminariet var fallet med åttaåriga Yara  som dog efter att ha utsatts för våld i hemmet. De brister som framkommit i Yaras fall är inte några enskilda misstag, utan bekräftar bilden av ett bristande skyddsnät för barn.

De närvarande var så gott som eniga om problematiken: nedtyngda socialsekreterare som ofta saknar tillräcklig kunskap och verktyg för att hantera barnens behov på rätt sätt, dokumentations- och administrationsproblem, samt dåligt fungerande samverkan mellan myndigheter.

Sabina Wikgren Orstam, chef för avdelningen öst på IVO, påpekade också skillnader mellan stora och små kommuners förmåga att leva upp till sina skyldigheter mot barnen. Fredrik Lundh Sammeli (S), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, höll med:

- Barn har samma rättigheter till skydd och omsorg överallt, men det är stor skillnad mellan till exempel Arvidsjaur och Stockholm med miljonbefolkning att leva upp till sina skyldigheter.

Han fick medhåll av Anna König Jerlmyr (M), oppositionsborgarråd i Stockholm, som berättade om hur framgångsrikt initiativet med barnahus i Stockholm varit:

- Här samlas flera myndigheter, polis och social omsorg under samma tak och kan ta emot orosanmälningar dygnet runt.

Viktigast att lyssna på barnen

Cecila Grefve, nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, påpekade seminariets kanske mest avgörande faktum – att det viktigaste inslaget för att lösa krisen är att inrätta system för att lyssna på barnen själva, att inkludera dem och ge dem möjlighet att få inflytande över sin egen situation.

Christina Heilborn, programchef UNICEF Sverige, menade att förutom brister i samverkan mellan myndigheter är en tydlig förklaring att man inte låtit principen om barnets bästa få vara ledande:

- För att verkligen sätta barnets bästa i centrum är det viktigt att även förändra vilka ord vi använder i omsorgen om utsatta barn; ”familjerätten” behöver bli ”barnrätten”, en ”barntjänst” i stället för socialtjänst, och så vidare.

Anna König Jerlmyr menade att synen på socialtjänsten kan vara ett hinder:

- Vi behöver förändra bilden av socialtjänsten, idag finns en bild av att socialtjänsten innebär något negativt och att om man gör en orosanmälan kommer socialtjänsten ta barnet från föräldrarna. Vi ska jobba öppet med föräldrastöd och förändra synen på socialtjänstens möjligheter att ge stöd.

Utsatta barn kan inte vänta

Avslutningsvis fick seminariedeltagarna göra var sitt medskick till Cecilia Grefve, vars utredning ska vara klar i början av 2017.

- Den här problematiken är inget nytt, och vi förstår alla problemen. Vi måste växla upp arbetet på området och inte sitta och vänta på en utredning, sade Sabina Wikgren Orstam.

Christina Heilborn konstaterade att det kommit många bra förslag och goda intentioner. Men utsatta barn kan inte vänta. Nu krävs handling.