Politisk samling krävs för
barn som far illa
Två uppmärksammade fall den senaste tiden där barn har utsatts för våld visar på okunskap och bristande rutiner inom skola och socialtjänst. Men problemet är mycket större än så, hävdar UNICEF Sverige i en debattartikel som publiceras i Svenska Dagbladet idag. Det krävs nu en blocköverskridande socialpolitisk överenskommelse för att stärka rättigheterna för barn i utsatta situationer.
Publicerad |
2014 05 16
Uppdaterad |
2014 05 16
Politisk samling krävs för barn som far illa
En förskola i Skara kommun anmälde inte misstankar om barnmisshandel till socialtjänsten, trots att en flicka berättade om pappans våld. I Karlskrona hade omgivningen lagt märke till hur en åttaårig flicka for illa, men hon fick ingen hjälp och nu är vårdnadshavarna häktade misstänkta för mord på flickan.
Det är två uppmärksammade fall den senaste tiden som visar på okunskap och bristande rutiner inom skola och socialtjänst. Men problemet är betydligt större än så. Risken finns att man i jakten på syndabockar fokuserar på enskilda personer och insatser, istället för att se att det handlar om ett systemfel där barn i socialt utanförskap och utsatthet hela tiden kommer i kläm. Det krävs nu en politisk samling över partigränserna i denna fråga för att se till att barn får sina rättigheter tillgodosedda.
Det finns en rad orsaker till varför läget är så allvarligt, och varför händelser som de i Skara och Karlskrona kan inträffa. Barn kommer inte till tals, deras berättelser tas inte på allvar, anmälningsplikten fungerar inte som den ska, myndigheter samarbetar inte och tar i sina beslut större hänsyn till vuxna än till barn.
Sedan länge ser vi i vårt arbete hur samhället gång på gång bortser från barnperspektivet och barns rättigheter. Detta bekräftas av flera kartläggningar och rapporter under senare år, till exempel i en studie från Stockholms universitet från 2010 ( Östberg: Bedömningar och beslut – från anmälan till insats i den sociala barnavården ). De slutsatser som kom fram där gäller i högsta grad även idag.
Där framkommer att barnen i stort sett är osynliga i socialtjänstens beskrivningar och inte blir huvudpersoner vid bedömningar och beslut. Inom socialtjänsten förklarar man det med att barnen är för unga för att tillfrågas, att de inte är trovärdiga eller att förtroendet mellan socialtjänst och föräldrar kan förstöras. Begränsade resurser och metoder uppges vidare vara orsaker till att inte involvera barn, trots att besluten berör dem.
Socialtjänstens insatser sker många gånger i ett sent och akut skede, när problemen redan har vuxit sig mycket stora. Handläggningen beskrivs som ett lappverk, där få barn utreds, ärenden öppnas och stängs, och få ärenden leder till insatser.
Unicefs rapport från 2013 om barn i samhällsvård visar att den viktiga samverkan mellan myndigheter som socialtjänst, polis och migrationsmyndigheter inte fungerar. För det enskilda barnet kan det få tragiska konsekvenser. Barnet hamnar i kläm mellan olika bedömningar, ärendet drar ut på tiden och kan bollas mellan olika beslutsfattare. Barnets bästa får stå tillbaka.
I vårt arbete ser vi även problem när det gäller anmälningsplikten. Den gäller för alla yrkesverksamma inom en myndighet som berör barn, till exempel skola och sjukvård. Men många gånger råder en okunskap om vad som gäller. Det finns en osäkerhet kring när man är skyldig att anmäla, och en rädsla för vad en anmälan kan leda till. Återigen är det det enskilda barnet som blir lidande och inte får den hjälp som det har rätt till.
Ytterligare ett grundläggande problem är att barns egna rättigheter inte har tillräckligt hög status. Vid en avvägning mot andra intressen, som till exempel föräldrarnas rättigheter, får barnets rättigheter ge vika.
De brister som har beskrivits ovan är så allvarliga och djupgående att Unicef Sverige nu efterlyser ett samlat grepp från de politiska partierna för att åstadkomma en långsiktig och hållbar förändring. Vi uppmanar regeringen att ta initiativ till en blocköverskridande socialpolitisk överenskommelse för att stärka rättigheterna för barn i utsatta situationer.
Unicef Sverige ser att följande förändringar behövs:
En nationell handlingsplan för barn i socialt utanförskap. Idag är insatserna ofta splittrade och saknar barnperspektiv, vilket leder till att barn riskerar att inte få något skydd. Nu krävs en helhetssyn och ett samlat grepp för alla insatser som rör dessa barn.
Säkerställa samverkan mellan olika myndigheter, till exempel socialtjänst, skola och polis, för att fånga upp barn i utsatthet.
Barnkonventionen måste bli svensk lag. Det skulle få flera nödvändiga effekter. Till exempel skulle högre krav kunna ställas på beslutsfattare när det gäller kompetens om barns behov och rättigheter.
Véronique Lönnerblad
Generalsekreterare på UNICEF Sverige
Christina Heilborn
Programchef på UNICEF Sverige
Relaterade artiklar
Konsekvenserna av nätmobbning kan vara förödande. När barn och unga tillbringar mer tid online under covid-19-pandemin ökar risken. I en global kampanj har UNICEF tillsammans med ungdomar, sociala medieplattformar och barnskyddsexperter, tagit fram råd till unga och föräldrar för att stoppa nätmobbning och förhindra att någon drabbas.
2017 tillsattes en utredning för att se över socialtjänstlagen och i dag lämnar UNICEF Sverige in sitt remissyttrande. Vi konstaterar besviket att utredningen inte når hela vägen fram. Bland annat saknas barns rätt till delaktighet, och direktivet om “inga ökade kostnader” rimmar illa med den verklighet där lagen ska tillämpas.
Under senare tid har den eskalerande gängkriminaliteten uppmärksammats stort i media. I många fall är barn både förövare och brottsoffer. En djupt tragisk utveckling, inte minst för ett land med både resurser och förutsättningar att stävja den. Idag äger en särskild debatt rum i riksdagen på temat, och mot den bakgrunden vill UNICEF Sverige ge några konkreta förslag.