Ukraina det land i Europa med flest barn på barnhem

Flera starka minnen har dröjt sig kvar från mina tidigare besök på Ukrainas stora institutioner för barn. Först ljuden i de stora, kala och slitna grönmålade lokalerna från sovjettiden. Ett ständigt lågt jämmer eller gråt som en underton till de skarpare skriken och höjda rösterna i de jättelika rummen med rader av järnsängar. 

Innan det fullskaliga kriget, som nu har pågått i över tre år, var Ukraina det land i Europa med flest barn på barnhem och som UNICEFs Ukrainachef under åren 2018–2021 besökte jag flera av dem.  

Ett av alla dessa enorma barnhem låg utanför Kharkiv i östra Ukraina. Jag minns lukten: en underlig blandning av starka rengöringsmedel och avföring. Och så alla barn - från små spädbarn till svårt funktionsnedsatta 18-åringar, sängliggande med blöjor och liten tillsyn. Många små armar sträcktes ut mot oss, barn som bad om att bli kramade, tröstade och burna. En bön som sällan besvarades av personalen. 

Inget barn ska behöva växa upp såhär 

Institutionerna handlade om förvaring, inte om kärlek, vård och omsorg. Känslan var kaos, depression och total brist på stimulans. De anställda tog hand om barnen efter bästa förmåga. Men de var alldeles för få, saknade tid, resurser och kunde bara göra det mest nödvändiga för att hålla barnen vid liv.  

Jag kände en enorm förtvivlan efter besöken. Min starka övertygelse var att inget barn ska behöva växa upp på det här sättet. Och jag kände mer än någonsin hur viktigt det var att få bort institutionerna. Vi påbörjade processen att hitta alternativ till barnhemmen och förändra systemet från grunden. Ett arbete jag som chef för UNICEF i Ukraina var med om att dra igång och som nu verkligen tagit fart.  

De flesta barn på barnhem har föräldrar 

Sedan ett par år tillbaka driver UNICEF, tillsammans med Ukrainas regering, det nationella programmet Better Care. Sverige är en av de viktigaste finansiärerna till programmet vars mål är att ”avinstitutionalisera” Ukraina, komma bort från de hemska barnhemmen och istället hitta andra alternativ.  

Det första steget i Better Care-programmet är att minska risken för att barn ens ska hamna på barnhem. De flesta barnen på barnhem har föräldrar, men fattigdom, missbruk eller andra problem gör föräldrarna oförmögna att ta hand om sina barn. 

Tidigt stöd gör att färre barn lämnas bort 

Funktionsnedsatta barn hamnade ofta på barnhem eftersom det inte fanns något fungerande system för att ställa diagnoser, erbjuda rehabilitering och stötta föräldrarna. Många gjorde därför det svåra valet att lämna bort sitt barn. 

Genom Better Care utvecklas nu ett system där barn och föräldrar redan tidigt får stöd av sociala myndigheter, vare sig det gäller svårigheter i familjen eller om barnet har en funktionsnedsättning. Barn kan nu redan i unga år bli diagnostiserade om de har en funktionsnedsättning och deras föräldrar får stöd från terapeuter och socialarbetare så att de ska kunna ta hand om sina barn på ett bra sätt.  

UNICEF stöttar också kommuner och regioner att bygga upp rehabiliteringscenter där barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar får stöd och kunskap från experter. 

Under mitt besök i Ukraina besökte jag ett rehabiliteringscenter som stöttas av UNICEF, där jag träffade 10-åriga Denys. Han kan inte prata eller röra sig, men fick för ett par år sedan en Eye Tracker genom UNICEF, finansierad av Akelius Foundation. Eye Trackern fungerar som en dator Denys styr med ögonen. Med den kan han prata, göra skolarbete, spela spel och rita.  

Hans liv har förändrats och hela världen öppnats upp. Denys har alltid bott hemma, men nu kan han också gå i skolan, har kompisar och lär sig nya saker varje dag. Det är så långt ifrån förvaring av barn man kan komma.   

En kärleksfull uppväxt 

Genom Better Care förbättrar vi också vården för de barn som trots allt inte kan bo med sina biologiska föräldrar. UNICEF hjälper regeringen, myndigheter och kommuner att bygga upp ett system med familjehem, fosterfamiljer eller annan familjebaserad vård som alternativ till barnhem. 

UNICEF stöttar även socialtjänsten i kommunerna så att de i sin tur kan hjälpa familjer ekonomiskt och psykologiskt, men också kontrollera att barnen har det bra.  

En som har fått stöd är fostermamman Halyna som tar hand om åtta barn. Flera av barnen har tidigare bott på barnhem. För ett par veckor sedan besökte jag henne och det var en fröjd att se hur glada och harmoniska barnen verkade vara i Halynas vård. Minstingen, som inte ens var två år gammal, gick från famn till famn och var uppenbart trygg i sina fostersyskons armar. Tonårstjejerna fnittrade ihop som vilka syskon som helst. Kontrasten mot otryggheten och plågan som jag upplevde på barnhemmet i Kharkiv var oändligt stor. 

Bara för några år sedan hade det här varit omöjligt. Då fanns inget fungerande fosterfamiljssystem, inga akuthem och inget professionellt stöd till dem som ville bli fosterföräldrar.  

Synen på barn har förändrats 

Mitt under kriget fortsätter UNICEF att leverera livräddande nödhjälp till barnen i Ukraina. Men vi förändrar också i grunden hela systemet för vård av barn.   

Tusentals barn har kunnat lämnat institutioner och växer nu upp i trygga familjer. Funktionsnedsatta barn får en diagnos, hjälpmedel och anpassat stöd.  

Trots att jag reste till ett Ukraina i krig och fick höra fruktansvärda berättelser om död, flykt och ständig rädsla, tar jag främst med mig hur synen på barn och unga har förändrats i landet. Framförallt när det kommer till barn med funktionsnedsättning och barn som är särskilt utsatta av andra anledningar. 

Inget barn ska behöva växa upp i kalla salar som ekar av gråt och luktar av avföring. Inget barn ska behöva växa upp utan en värmande famn som kan trösta.  

Med stödet från våra givare, våra världsföräldrar och framförallt från Sveriges regering ser UNICEF till att tusentals barn får växa upp i relativ trygghet, trots kriget.  

Tillsammans förändrar vi hela systemet och det är en insats som kommer ge effekt i generationer framöver.   

--

Lotta Sylwander, expert och talesperson på UNICEF Sverige