Flyglarmen ljuder ständigt i Ukraina

Tre år av fullskaligt krig har påverkat varje del av livet för barnen i Ukraina. Bomber, flyglarm och oro för att föräldrar, släktingar eller vänner ska dö präglar deras uppväxt.  

Även i Lviv i västra Ukraina, som är relativt säkert jämfört med andra delar av landet, går flyglarmet ofta.  

– Vi satt i bussen på väg till en skola när larmet plötsligt började tjuta. Missiler över Ukraina. Från våra surrande telefoner kom en allvarlig röst som uppmanad oss att söka skydd. Så fort vi kom fram till skolan skyndade vi ner i skyddsrummet. Det var mörkt, kallt och ruggigt. Och fullt av ungdomar. De verkade lugna, de var vana vid flyglarm. Men det var ändå tydligt att de var påverkade. För vad gör det med ett barn att växa upp med ständig rädsla och oro? Att varje sekund behöva vara redo att söka skydd, säger Mark Levengood.  

Den här gången gick det bra. Missilerna slog inte ner i Lviv och eleverna kunde återvända till undervisningen. Men så är det inte alltid. 

– Ingen plats är säker i Ukraina. Lviv kan kännas tryggt, men det är det inte. Vi besökte ett bostadshus som bombades i september förra året. En mamma och hennes tre barn dödades, bara pappan överlevde. Det finns inga ord som kan beskriva hur tragiskt det här kriget är, säger Mark.  

Fem förlorade år

I samma attack skadades skolan Lyceum 17 som ligger i närheten. Fönster och flera dörrar blåstes ut. Trots attacken var eleverna tillbaka i skolan redan dagen efter attacken. 

– För oss kan det verka konstigt att låta barnen komma tillbaka till skolan så snabbt. Men det visar hur viktigt barnen, föräldrarna och lärarna tycker det är med utbildning. Och inte minst hjälper det barnen att hantera trauman. Rutiner och en känsla av normalitet, som skolan ger, betyder mycket för deras psykiska välmående, förklarar Mark.  

Skolan har skyddsrum med plats för 600 elever, skyddsrum som har målats och gjorts barnvänliga för att barnen ska känna trygghet och lugn. Varje klass har ett eget utrymme i skyddsrummen för att undervisningen ska kunna fortsätta även under flyglarm.  

Under pandemin stängdes alla skolor i Ukraina. Precis när de skulle öppna upp på riktigt igen kom det fullskaliga kriget. Det innebär fem år av störd undervisning. Som ett resultat ligger skolbarnen i Ukraina omkring två år efter i kunskapsnivå. Att barnen ska kunna gå i skolan trots kriget och få en bra utbildning är ett viktigt fokusområde för UNICEF.  

– Bara under förra året såg UNICEFs insatser till att nästan en halv miljon barn i Ukraina kunde gå i skolan eller få andra former av utbildning. Det arbete som UNICEF gör möjliggör en framtid för nästan en hel generation barn. Och bakom varje siffra finns ett barn som kan drömma om en bättre framtid, berättar Mark. 

UNICEF är med barnen hela vägen

Totalt finns omkring 3,6 miljoner internflyktingar i Ukraina, nästan en miljon av dem är barn. En stor andel av internflyktingarna bor just i Lviv, västra Ukraina, där de utgör omkring en tiondel av befolkningen. 

Nästan alla passerar Lvivs tågstation och det första de möter är UNICEFs Spilno Spot, en trygg plats där barn kan leka och känna sig säkra. En plats där föräldrar kan andas ut för första gången på länge. 

Men UNICEFs trygga platser är inte bara till för lek. Där finns också socialarbetare, barnpsykologer och volontärer som kan hjälpa barn och föräldrar att hantera trauman, stötta dem att ta sig vidare eller integreras i Lviv, och få in dem i det kommunala systemet med skola och socialtjänst.  

– Det var fantastiskt att se hur UNICEF verkligen är med barnen hela vägen. När de evakueras från sina hem nära fronten är UNICEF där och stöttar dem med logistik, psykosocialt stöd, kontantbidrag och basala förnödenheter som tvål, blöjor och tandkräm. Många familjer reser sedan över hela Ukraina i UNICEFs barnvänliga tågvagnar som inretts tillsammans med tågbolaget. Och sedan anländer de till UNICEFs Spilno Spot i Lviv där de får hjälp och stöd av socialtjänsten som UNICEF stöttar och finansierar, säger Mark.  

Att lära känna sin son

Men UNICEF hjälper inte enbart barn som direkt drabbas av kriget utan arbetar också med att långsiktigt bygga ett bättre Ukraina för barnen, särskilt de mest utsatta. 

Innan kriget bodde närmare 100 000 barn i Ukraina på institution, flest i hela Europa. Många var placerade på stora barnhem som snarare innebar förvaring än trygghet och omtanke. De flesta av barnen var inte föräldralösa utan hade lämnats bort av andra anledningar och nästan hälften hade någon form av funktionsnedsättning.  

UNICEF arbetar intensivt med att stötta föräldrar och familjer som har det svårt så att de inte ska känna sig tvingade att lämna bort sina barn. Särskilt fokus har UNICEF på att hjälpa familjer som har barn med funktionsnedsättning. De får finansiellt stöd, men också stöd i hemmet och vid rehabiliteringscenter.  

På ett av de rehabiliteringscenter som UNICEF stöttar träffade Mark 10-åriga Denys som varken kan gå, röra sig eller prata. För två år sedan fick han en Eye Tracker från UNICEF, finansierad av Akelius Foundation. Den fungerar som en datormus som styrs med ögonen. Med den kan han prata men också göra skolarbete, chatta med kompisar, skapa filmer, rita och spela spel. 

– Det var helt uppenbart att det här är en smart pojke. Men han var fast i sin egen kropp. När han fick en Eye Tracker förändrades hela hans liv, världen öppnades upp. Han berättade att han tar extra IT-klasser och vill bli programmerare. Han kan gå i skolan och kämpa för sin framtid, säger Mark och fortsätter: 

– Men det starkaste var när mamman berättade om hur stödet från UNICEF hade förändrat även hennes relation till sin son. Innan kunde de bara kommunicera genom ja och nej-frågor. Det tog tid och blev lätt missförstånd. Pojken hade sagt att det mest frustrerande med att inte kunna prata var att han ville berätta om sig själv för sina föräldrar. Han ville dela med sig av sina tankar och han ville att de skulle lära känna honom. Men att det inte gick. Allt det har nu förändrats.

En ny familj

UNICEF arbetar sedan flera år med att stötta och bygga upp vård i fosterfamilj eller familjehem som alternativ till barnhem.   

Utöver att hjälpa familjer i utsatthet och därmed minska risken för att föräldrar ska lämna bort sina barn stöttar även UNICEF socialtjänst, familjehem och fosterföräldrar så att de ska ha kapacitet att ge barnen en bra och trygg uppväxt.  

I ett hus strax utanför staden Novovolynsk bor Halyna. Hon är en kvinna i femtioårsåldern som älskar barn, men som av hälsoskäl aldrig kunde få några egna. Istället har hon valt att bli fostermamma och idag tar hon hand om åtta barn, den yngsta inte ens två år gammal.   

Hon och sex av barnen bodde tidigare i en by i östra Ukraina nära fronten, men i somras när striderna kom alltför nära tvingades hon fly med hela familjen.  

– Hon berättade att de ständigt hade hört bomber och explosioner i närheten av byn. Flyglarmen ljöd varje dag. Hon hade skapat ett system där varje barn hade en tydlig uppgift när flyglarmet gick. Ett barn skulle ta alla viktiga dokument. Ett barn skulle ta med vatten. Ett barn skulle ta med de yngsta barnen, och så vidare. Det fungerade bra. Men det är inte så barn ska behöva växa upp, med ett sådant ansvar på sina axlar, berättar Mark. 

När familjen tvingades lämna sina hem stöttade UNICEF dem med kontantstöd, transporten och psykologisk hjälp. Med finansiering från bland andra Sverige delbetalar UNICEF också socialtjänsten i Novovolynsk, vilket gör att de kan hjälpa och stötta familjen att bygga upp sina liv på nytt.  

– Det var fantastiskt att se samspelet i familjen. Några av barnen hade bara varit där ett par månader men det var ändå så tydligt att de alla var syskon, om än inte biologiska. De skojade, busade och tjafsade som vilka syskon som helst. Om det inte vore för UNICEF hade förmodligen flera av de här barnen suttit på barnhem idag istället för att busa med sina syskon, säger Mark och avslutar: