Publicerad |
2010 04 20
Uppdaterad |
2010 04 20
Rostad tarantella och skrämmande siffror - Kristin Kaspersen i Kambodja del 2
Väl framme i ett varmt, soligt Phnom Penh blev vi hämtade av UNICEF i stora jeepar och transporterade till deras kontor. Motorcyklar, tuktuk, cyklar, gångtrafikanter och bilar fanns överallt och jag kan inte rå för att jag börjar fundera över trafikskadestatestiken i den här staden. Måste vara helt galet. Högerrelgeln verkar defintivt inte gälla. Den som kommer först och tutar mest, kör.
Kaffe och fika blev det på UNICEFs huvudkontor. Ett bra infomöte inne i ett konferensrum med Malalay som arbetar för UNICEF i Kambodja. Hon berättade om statistiken kring mödradödligheten och vad UNICEF gör för att förbättra den. Det var skrämmande siffror som hon hade att visa upp sig när hon bläddrade bland overheadbilderna.
Vi hoppar in i bilarna och åker norrut mot Kampong Tom, det är där vi ska bo i tre nätter. Det är i det området vi sen ska ta oss vidare ut på landsbygden för träffa familjer. Både för att se hur de lever och vad som behöver göras för att de ska få den hjälp de behöver för en säkrare förlossning.
På vägen till Kampong Thom stannade vi och åt lunch vid en ”vägkrog”. Utanför restaurangen satt en kvinna och sålde frukt, där stod även en flicka med en Tarantella i handen. - Den är jättegod om du rostar den, sa hon. Eh...nej tack! I samma veva kom en man på moped körandes med en död gris fastbunden på pakethållaren.
Jag sätter mig ner vid bordet och tittar på menyn. Vad vågar jag äta nu? Har hört man ska lita på lokalbefolkningen. Vår chaufför fick äran att beställa. Det blev fisksoppa på buljong och kött med wokade grönsaker. Vad det var för kött vet jag inte och vill nog inte veta heller.
Vi hörs imorgon ...
Kram K
...Vet ni ... i utvecklingsländerna är det en kvinna som dör varje minut på grund av komplikationer kring graviditet eller förlossning.
Var med och kämpa för varenda unge!
Gå vidare till dag del tre! Att färdas med värkar på en gropig jordåker!
Relaterade artiklar
Tänk om alla barn kunde få en trygg och kärleksfull start i livet, och att alla som föder skulle känna sig omhändertagna under sin förlossning. Jag är övertygad om att det skulle lösa många av världens problem. Peace on Earth begins with Birth som det så fint heter.
Under graviditeten med min äldsta son var jag aldrig riktigt nervös. Genom åren som gått har jag fått många många meddelanden från kvinnor som är oroliga över missfall, och resan fram till födseln. Men jag har aldrig kunnat relatera. Naivt nu i efterhand men just där och då ganska så skönt. Jag var så lycklig bara och stannade i den känslan. Så bra som jag mådde under min första graviditet hade jag inte gjort på många år och jag spenderade tiden med att vila, baka alla jordens kakor, boa in mig och sova sova sova. Jag njöt av varje spark, njöt av varenda sekund.
