Publicerad |
2010 04 22
Uppdaterad |
2010 04 22
Gömda problem och fem dödsfall om dagen - Kristin Kaspersen i Kambodja del 4
Väl framme i byn ”Tnut Chum Tir Pi” sprang barnen barfota runt på den torra grusvägen. Då vi närmade oss sprang de och gömde sig. När den röda röken från bilarna lagt sig tittade barnen försiktigt fram bakom de små rangliga skjulen längs vägen där några kvinnor staplat upp frukt för att sälja.
Vi stannade utanför ett UNICEF-stött Health Center och vi fick träffa sköterskor och barnmorskor. Vårt team tillsammans med Johanna från UNICEF i Kambodja, som var med alla dagarna och hjälpte oss med kontakter, frågade personalen på Health Centret var vi kunde hitta gravida kvinnor att intervjua.
Så fort vi satt oss ner närmade det sig barn. Vi hade hört att invånarna var blyga och det märktes väl men de var också sååå nyfikna, iallafall barnen. De smög sig fram närmare och närmare... och till slut hängde de över axeln på vårt team då vi gick igenom den handskissade kartan över de hyddor där det bodde gravida kvinnor.
Barnen älskade att bli fotograferade, framförallt när de fick se sig själva i kameran. De verkade tycka att det var hur kul som helst.
Snart bar det av igen, in i bilen och iväg för att prata med några gravida mammor. Hur ska vi kunna förmedla problematiken som råder här? Barnen är glada, människor vänliga...vi ser inte sorgen, vi ser inte smärtan som så många av alla dessa kvinnor upplever. Det gör den här resan svårare än vad jag trodde. Gömda problem är svåra att visa, och desto svårare att lösa. Men vi kan inte blunda för dem ...
Varje dag dör det fem kvinnor i Kambodja på grund av komplikationer kring graviditet och förlossning.
/ K
Har du missat Kristins tidigare bloggposter?
Gå vidare till del 5 : Teamet – ett fyllt snickarbälte, ett stort hjärta och ett extremt tålamod
Relaterade artiklar
Tänk om alla barn kunde få en trygg och kärleksfull start i livet, och att alla som föder skulle känna sig omhändertagna under sin förlossning. Jag är övertygad om att det skulle lösa många av världens problem. Peace on Earth begins with Birth som det så fint heter.
Under graviditeten med min äldsta son var jag aldrig riktigt nervös. Genom åren som gått har jag fått många många meddelanden från kvinnor som är oroliga över missfall, och resan fram till födseln. Men jag har aldrig kunnat relatera. Naivt nu i efterhand men just där och då ganska så skönt. Jag var så lycklig bara och stannade i den känslan. Så bra som jag mådde under min första graviditet hade jag inte gjort på många år och jag spenderade tiden med att vila, baka alla jordens kakor, boa in mig och sova sova sova. Jag njöt av varje spark, njöt av varenda sekund.
