Publicerad |
2010 04 27
Uppdaterad |
2010 04 27
"Ståuppan" som blev ett skrattanfall - Se Kristin Kaspersen skratta i en risåker - Kambodja del 8
På resor som den här möter vi livsöden som både är skrämmande och tragiska. Vissa timmar på dygnet känns det oerhört tungt. Det gör så ont att möta människor som har det svårt. Människor som inte kan njuta av livet utan varje minut och sekund behöver kämpa för sin existens.
Som jag nämnt i en tidigare bloggpost är det viktigt att resa med ett bra team. Ett team som är proffsigt, jobbar snabbt, fokuserat och har en oerhörd respekt för de människor vars liv vi "klampar" in i.
Ibland när tröttheten kommer smygande är det dock inte alltid lätt att vara fokuserad. Då händer det att man, jag kan säga JAG, får frispel och det går över gränsen. Men när man har nära till tårar är det skönt att också få skratta. Och det var precis det som hände en eftermiddag då vi befann oss ute på en risåker för att filma. Jag skulle göra en så kallad "ståuppa" - att stå rätt upp och ner och prata in i kameran. Men det där med uttal funkade helt enkelt inte och stackars "Bona", vår allt i allo, försökte hjälpa mig samtidigt som han höll i mickbommen.
De som känner mig vet att om jag börjar skratta när jag är trött så har jag svårt att sluta. Men jag ser det som positivt att skrattet ligger nära till hands. Och jag vill att alla barn, alla människor över hela världen ska få skratta... Därför bjuder jag på den här skrattstunden.
Ha en härlig dag!
Kram Kristin
Har du missat Kristins tidigare bloggposter om resan till Kambodja? Starta med dag 1 - Gravid, med fara för livet!
Ps. Glöm inte titta på hela reportaget i Humorgalan 2 maj
Relaterade artiklar
Tänk om alla barn kunde få en trygg och kärleksfull start i livet, och att alla som föder skulle känna sig omhändertagna under sin förlossning. Jag är övertygad om att det skulle lösa många av världens problem. Peace on Earth begins with Birth som det så fint heter.
Under graviditeten med min äldsta son var jag aldrig riktigt nervös. Genom åren som gått har jag fått många många meddelanden från kvinnor som är oroliga över missfall, och resan fram till födseln. Men jag har aldrig kunnat relatera. Naivt nu i efterhand men just där och då ganska så skönt. Jag var så lycklig bara och stannade i den känslan. Så bra som jag mådde under min första graviditet hade jag inte gjort på många år och jag spenderade tiden med att vila, baka alla jordens kakor, boa in mig och sova sova sova. Jag njöt av varje spark, njöt av varenda sekund.
