UNICEF-rapport ger barnens syn
ett år efter tsunamin
80 procent av barnen som överlevde tsunamin är hoppfulla inför framtiden. Samtidigt är tre fjärdedelar av barnen rädda för att förlora en nära anhörig och över hälften av barnen känner oro för en ny jordbävning eller tsunami. Svårast är det för barnen i Indonesien, som ofta känner sig ledsna och ensamma. Det visar en UNICEF-studie som släpps idag.
Publicerad |
2005 12 21
Uppdaterad |
2005 12 21
UNICEF-rapport ger barnens syn ett år efter tsunamin
Ett år efter att tsunamin är barnen i de tsunamidrabbade länderna försiktigt hoppfulla inför framtiden. Det visar en intervjuundersökning som UNICEF genomfört bland 1 200 barn i de fyra värst drabbade tsunami-länderna, Indien, Indonesien, Sri Lanka och Thailand.
Känner sig ensamma
- Undersökningen visade att även om barnen fortfarande är rädda och oroliga, har deras liv förbättrats och att de känner hopp inför framtiden, säger Ann Veneman, UNICEFs chef.
Undersökningen visar att barnen i Indonesien återhämtar sig långsammare än andra. Bland annat uppger mer än en tredjedel av de intervjuade barnen från Indonesien att de ofta känner sig ensamma. Skolan framhålls som en viktig del för många barn inte bara för utbildningens skull utan även psykosocialt. Så här sa ett barn från Indonesien:
Skolan håller oss sysselsatta så att vi inte tänker på hemska saker.
Undersökningens resultat i korthet
Över en tredjedel av de drabbade barnen känner att livet har förbättrats på många punkter jämfört med hur det var de närmaste månaderna efter tsunamin. Undersökningen visar följande resultat:
Omkring 80 procent av de tsunamidrabbade barn som deltog i undersökningen i Sri Lanka, Indien och Thailand tror att livet kommer att bli bättre och känner tilltro till framtiden. I Indonesien har barnen minst optimistisk syn på framtiden; en tredjedel tror inte att deras liv kommer att förbättras.
I stort sett alla barn som deltog i undersökningen var medvetna om att de fick katastrofhjälp, men de kände samtidigt att det behövdes mer hjälp. Barnen identifierade ett antal grundläggande behov. Det som nämndes oftast var stöd för att kunna gå tillbaka till skolan och få fortsatt undervisning. Andra saker som togs upp var behov av pengar, husrum, kläder och att familjen hade arbete. Antalet barn i varje land som sade att de skulle vilja ha mer stöd för utbildning var högt: 76% i Indonesien, 66 % i Indien, 88% i Sri Lanka och 81% i Thailand framförde denna synpunkt.
Mer än nio av tio barn sade att de hade återgått till skolan i Indonesien (97%), Sri Lanka (94%) och Thailand (95%). I Indien sade 88 % att de hade börjat i skolan igen. Avsaknad av pengar och behovet att hjälpa till hemma var de huvudsakliga orsakerna som togs upp av barnen för att de inte gick i skolan.
I Thailand, Sir Lanka och Indien visade undersökningen att barnen känner sig gladlynta och nöjda på sin fritid, medan barnen i Indonesien ofta känner sig ledsamma och ensamma under sin fritid.
Vissa lekaktiviteter har återupptagits av barnen, såsom att lyssna på musik och att läsa, medan andra aktiviteter har förändrats helt; 58 % av barnen i Indien sade att de inte kunde tillbringa lika mycket tid med andra människor som innan tsunamin, och 52 % av barnen i Sir Lanka sade att de inte kunde delta i aktiviteter på stranden såsom att simma eller leka utan att vara rädda.
I Indonesien sade 24 % av de barn som intervjuades att de ofta kände sig hungriga. 19 % sade att de inte äter så regelbundet efter tsunamin.
UNICEF lät göra studien för att få en bättre förståelse för hur barnen har påverkats av katastrofen, för att kunna ge ett ärligt och äkta perspektiv direkt från barnen och för att kunna förbättra programverksamheten så att den bättre kan möta de behov som tsunami generationen har.
Relaterade artiklar
Barnadödligheten i världen sjunker, visar en rapport från UNICEF. Men trots framstegen dog 4,9 miljoner barn under 2022 innan de fyllde fem år. Majoriteten dog av orsaker som hade kunnat förhindras.
Psykisk ohälsa drabbar nästan 20 procent av unga idag och självmord är den fjärde vanligaste dödsorsaken bland 15-19-åringar. Det är en av vår tids största kriser, som pågår här och nu, i alla delar av världen och i alla samhällsskikt. Vid 15 års ålder har ungefär hälften av all psykisk sjukdom under livet redan brutit ut. Det betyder att tidig upptäckt och tidiga insatser är mycket viktiga och kan göra stor skillnad.
Krig. Torka. Hungersnöd. Jordbävningar. 2023 är ett svårt år för barnen i världen. Inte sedan andra världskriget har fler barn varit i behov av vår hjälp för att överleva. UNICEF finns på plats där barnen behöver oss – och vi stannar kvar. För vi vet att förändring är möjlig. Men vi kan bara göra det tillsammans med dig.