Idrott - en mänsklig rättighet

När jag för några veckor sedan fick frågan om att skriva en krönika till Svenska Dagbladets Paralympics-bilaga så valde jag att inleda den med ett citat av den Olympiska kommittén; ”Att få utöva idrott är en mänsklig rättighet.” I strikt mening är det möjligheten att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar som är en mänsklig rättighet, men för många är det just inom idrotten som man utvecklas bäst. Därför blir idrott en mänsklig rättighet. Rätten att leka och ha en fritid nämns uttryckligen i barnkonventionen .

De mänskliga rättigheterna var den röda tråden i invigningen av Paralympics i onsdags kväll. Steven Hawkings sa under invigningen att alla människor är unika, men det som förenar oss är the human spirit – kanske bäst översatt till svenska som den mänskliga gnistan – nämligen viljan att växa och utvecklas. Här förenas Paralympiska idealen med UNICEFs mål.

Idrotten är oerhört viktig, både för oss som enskilda personer och för samhället. För den enskilda innebär det bättre hälsa och möjligheter till ett socialt sammanhang, en klubb eller förening där man kan utvecklas i gemenskap med människor med liknande intressen. Jag är övertygad om att detta får positiva effekter för samhället i stort. För den som har en funktionsnedsättning är det ännu viktigare med idrott. Det vet jag av egen erfarenhet.

Min största idrottsliga framgång var varken Paralympics eller VM. Den kom redan när jag var tolv, när jag lärde mig att simma. Det främsta syftet med min träning har aldrig varit att ta medaljer eller att slå världsrekord, det främsta syftet har varit att kunna öka min rörlighet och må bättre. Däremot är jag en obotlig tävlingsmänniska, vilket bidragit till framgångarna. Men syftet för mig och många andra med funktionshinder är att kunna leva så självständig som möjligt.

Om jag ökade min styrka med 5 procent, så att jag kunde resa mig upp själv, innebar det kanske att jag ökade min rörelsefrihet med 50 procent. Träningen har alltid inneburit att min självständighet ökat och jag kunnat göra mer och mer på egen hand. Här har rätten att utvecklas verkligen kunnat omsättas i idrott och träning. Så är det för många andra funktionshindrade också, men inte alla.

Detta är nämligen en lyx som inte kommer alla funktionshindrade till del. Fortfarande lever många funktionshindrade runtom i världen i samhällets utkant . Många barn i världen far illa på grund av att deras fysiska förmåga är nedsatt. För dessa människor kan Paralympics bidra till att öka förståelsen och respekten för allas lika värde. UNICEFs viktigaste uppgift är att bevaka rättigheterna så att alla barn får möjlighet att växa.

Så även om vägarna för UNICEF och Paralympics är helt olika, så är idealen och målet detsamma.

/David Lega, styrelseledamot UNICEF Andre vice partiledare Kristdemokraterna