”Vi är skitfattiga tycker jag och jag är jättetrött på det”

[gallery ids="21867,21866,21865"]

En sådan faktor är det enkla faktum att de är kvinnor och kvinnor tjänar mindre än män för samma slags arbeten. De arbetar också i högre utsträckning inom offentlig sektor där lönenivåerna generellt sett är lägre än inom den privata sektorn. Vidare har många ensamstående mödrar deltidsarbete och har svårt att rent praktisk öka sysselsättningsgraden.

Ett av de mer tydliga uttrycken för ensamstående mödrars ekonomiska utsatthet är gruppens tydliga överrepresentation bland socialbidragstagare. Nästan var fjärde ensamstående mamma tvingades förlita sig på socialbidrag under 2013 för att få ekonomin att gå ihop. Denna överrepresentation har varit relativt stabil sedan 1960-talet. Under denna tid har det inte kunnat skönjas någon socialpolitisk reform eller åtgärd som på allvar haft till syfte att förändra sakernas tillstånd. Ensamstående mödrar är en heterogen grupp. Det handlar alltså om personer med varierande bakgrund och möjligheter till självförsörjning. En mamma kan inte tala för alla, men bland de röster och perspektiv vi tagit del av i vår verksamhet har berörda mödrar gett uttryck för följande: ————————————————————————————————————– ————————————————————————————————————– ————————————————————————————————————– ————————————————————————————————————– Det är lätt att glömma barnens situation när frågan diskuteras. 2013 bodde cirka 140 000 barn i Sverige i hushåll där föräldrarna någon gång under året uppbar socialbidrag. Ungefär hälften av dessa, 70 000 barn, bor med en ensamstående mamma. Riskerna för negativ utveckling för barn som lever i ekonomisk utsatthet vad gäller hälsa, skolprestationer, med mera, är sedan länge kända genom forskning. Det handlar dessutom inte bara om risker för negativ utveckling på sikt för dessa barn, utan om begränsningar och socialt utanförskap i ett här och nu perspektiv: ————————————————————————————————————– ————————————————————————————————————– ————————————————————————————————————– Av barns berättelser framgår att de tidigt blir medvetna om familjens begränsade ekonomi och dess konsekvenser. Att gå hungrig till skolan, ha svårt att hänga med i skolarbetet, att inte kunna delta i fritidsaktiviteter, upplevelser av aktivitetsbegränsningar och exkludering- känslor av att samhället satsar mer på andra barn eller andra bostadsområden - är bara några exempel på vad barn uppger. Delaktighet i samhället, skälig levnadsstandard, likvärdig utbildning, kultur- och fritidsaktiviteter är barnets rättigheter enligt barnkonventionen. I tillgodoseendet av dessa rättigheter får det inte göras någon åtskillnad mellan barn beroende på socioekonomisk bakgrund eller var de bor.

[gallery ids="21871,21870,21869,21868"]

Vi kräver att regeringen tar fram en nationell handlingsplan för barn i socialt utanförskap. Det handlar bland annat om barn i ekonomisk utsatthet, barn som lever i samhällsvård, barn som lever med våld och missbruk i hemmet eller barn som inte har tillgång till likvärdig utbildning. Läs mer på  unicef.se/socialt-utanforskap.

Citaten är hämtade ur vår nya rapport I välfärdens utkant, Om ensamstående mödrar med socialbidrag och deras barn.