”Man måste kunna se upp till någon”

Bland de barn som deltar i rapporten finns en stor oro över att hamna i missbruk och kriminalitet, vilket delvis beror på att de under sin barndom på nära håll varit med om att syskon, föräldrar och vänner råkat illa ut. I de mer resurssvaga områdena bär barnen på känslor av att det omgivande samhället försummar dem och behandlar dem orättvist. Ett par av dem berättar exempelvis att deras lägenheter besökts av vägglöss och att bostadsbolaget underlåtit att åtgärda det. Flera av barnen känner sig också orättvist påpassade och misstänkliggjorda av polisen när de umgås utomhus.

”Det är ju så… det känns som att samhället ser ner på oss”

Ett par av barnen berättar att de mer eller mindre regelmässigt stjäl, inte främst av anledningar som spänningssökande eller status, utan för att de vill kunna förfoga över sådant som de menar att andra barn har tillgång till. Även om de är tydliga med att de har ett val, upplever somliga av dem att det finns få andra möjligheter för dem i samhället.

”Folk vill ha pengar. Många av oss har inte mycket pengar, annars skulle jag inte vara ute hela tiden. Då skulle jag vara i en villa eller nåt. Mamma går på socialen, min pappa har dött… Jag vill också ha det bra och må bättre, då kommer man in i de här kretsarna… ”

Sammantaget framgår av barnens berättelser att de har känslor av att vara förfördelade i relation till andra barn. Dessa känslor bottnar främst i upplevelser av att i mer eller mindre grad vara försummade av samhället. Det handlar dels om konkreta situationer där de upplever att olika samhällsföreträdare bryr sig mindre om dem än om andra barn, dels om det faktum att personer i deras omgivning har en marginell position i samhället. Detta uppfattas av barnen som att de är mindre viktiga och värdefulla.

I barnens berättelser skymtar en del destruktiva aktiviteter som kriminalitet fram. Så gott som alla återkommer i sina berättelser om förekomsten av äldre personer som utpressar yngre, icke-straffmyndiga barn, att utföra illegala tjänster åt dem. En del av dem berättar att de har vänner i sin omgivning som har börjat vika ut sig på internet eller faller in i kriminalitet. Vissa av dem ser pessimistiskt på samhällets möjligheter att hejda en sådan utveckling, eftersom de menar att de sociala villkoren i området i stort sett alltid varit desamma.

Som en motvikt till att hoppa av skolan eller hamna i kriminalitet uppger de flesta av barnen att de är i behov av förebilder som levt under liknande ekonomiska och sociala villkor som dem. För flera av barnen är det avgörande att de är omgivna av människor med jämförliga uppväxtvillkor som har lyckats ta sig igenom utbildningssystemet, eftersom det tänder hoppet också för dem.

Maria Larsson är ansvarig politiker. Den 8 november tågar vi  till riksdagen och överlämnar en telefon full av underskrifter och meddelanden till henne. Prata in ett meddelande på 08-555 137 27 eller SMSa UTANFÖR följt av ditt meddelande till 72 401 (kostar som ett vanligt SMS). Tack!