”Folk som säger att pengar inte löser något har aldrig haft pengaproblem”

Barnen i rapporten beskriver att ett av de mer påtagliga problemen i vardagen handlar om brist på ekonomiska resurser. Det rör sig inte om en avsaknad av basala nödvändigheter som till exempel mat och tak över huvudet, utan snarare om en upplevelse av att inte kunna delta i den allmänna livsstilen. Det som anses som självklart och normalt i samhället och bland övriga jämnåriga kamrater, har de inte tillgång till.

”När mina kompisar går på bio eller åker till stan har jag inte pengar… då driver jag runt istället eller går hem själv”

Barnens berättelser handlar om att vara fråntagen möjligheten att ägna sig åt fritidsaktiviteter, skammen över att inte kunna delta i skolutflykter och om hur det är att vara många syskon hemma som ska dela på en dator, samtidigt som skolan förväntar sig att alla har tillgång till datorer hemma vid läxläsning. Alternativet blir istället att driva runt med kompisarna vilket gör att skolarbetet blir lidande. Att barnen inte har tillgång till datorer försvårar för dem att upprätthålla sociala relationer via internet, vilket förväntas av dem i sociala sammanhang. De beskriver också att de undviker att be sina föräldrar om pengar och när de väl frågar är det ofta förenat med känslor av att ligga till last.

”Jag skäms för att fråga min mamma om pengar för jag vet att hon inte har några”

Barnens tillvaro påverkas i allra högsta grad av ett knappt ekonomiskt utrymme, det är en omständighet som skapar stress. Barnen har sänkt sina förväntningar på vad livet har att erbjuda och i många fall har slutat bry sig. De exkluderar sig själva från situationer och aktiviteter som andra barn tar för givna, i värsta fall medför det att de mer permanent ställer sig utanför. Somliga av dem uttrycker att de använder sig av innovativa, men destruktiva strategier för att komma över pengar:

”Men det är jobbigt att inte kunna smälta in, för ingen ska se att ens mamma inte har pengar… Det gör att man ibland försöker hitta andra vägar. Jag visade mig en gång för killar och fick pengar”

Barnen lyfter fram vikten av att ha ett nätverk runt omkring sig, skola, kontaktpersoner, släkt och vänner, som på olika sätt kan sticka till pengar när familjens ekonomi krisar. Det är naturligtvis bra, men gör samtidigt att barnens välfärd blir villkorad då det saknas garantier för att dessa personer eller organisationer träder in i alla lägen.

Vill du läsa rapporten i sin helhet hittar du den här . Vill du hjälpa till? Skriv under mot att barn hamnar i utanförskap på unicef.se/utanfor . Och sprid insamlingen av underskrifter vidare. Tack!