Det måste vara slut på undanflykter från vuxna som beslutar om barn

"Barnen är det viktigaste vi har" hör man ofta vuxna säga i olika sammanhang. Tyvärr verkar det fortfarande vara mycket av läpparnas bekännelse och inte utgångspunkten för hur vi prioriterar, agerar  och beslutar.

Nästan var dag kan vi läsa om eller höra om brister som drabbar våra barn och ungdomar i Sverige i dag. Det finns tyvärr många exempel. Förskolor som har så stora barngrupper att barnen inte trivs och föräldrarna inte känner sig trygga att lämna barnen på förskolan.   På sina håll i landet är det fler barn än tidigare som lämnar grundskolan utan att ha behörighet att börja gymnasiet.  Barnen får inte den utbildning som är nödvändig för dem. Trots vuxnas försök att motverka mobbning är det många barn som dagligen går till skolan med en stor oro för hur dagen ska bli och om man kommer att bli utsatt för glåpord, trakasserier eller  rent av våld. Trots att skolan är till för barn finns där inte alltid ett barnperspektiv.

I Sverige finns ett väl utbyggt socialt nätverk,  trots det vet vi att barn far illa. En del barn  växer upp med föräldrar som inte fungerar och där barnen måste ta ett ansvar själva som de inte är mogna för. Andra barn flyr sitt hem därför där finns missbruk, misshandel eller psykiska missförhållanden.  För dessa barn finns ofta inte den hjälp och det stöd som de har rätt till. Det händer att barn som lever i ett socialt utanförskap beter sig annorlunda i sin vardag. De kan betraktas som stökiga eller besvärliga i skolan trots att det enda de gör är att de signalerar att de egentligen behöver hjälp.

Det finns barn vars familjer har svårt att få ekonomin att gå ihop. Pengarna räcker inte till det nödvändigaste och för barn kan det då leda till att man inte kan vara med på sånt som kompisarna gör. Värst är det naturligtvis att man kanske inte har råd att delta i all skolverksamhet därför man förväntas ha utrustning, särskilda kläder eller matsäck.

Det finns barn med funktionsnedsättningar som inte får den hjälp och det stöd som de borde ha för att kunna leva ett bra liv. En del av dessa barn kan inte välja vilken skolan man vill gå i eller kan kanske inte delta i all undervisning för att den inte är anpassad för ett barn med funktionsnedsättning.

Alla dessa vardagsfrågor kan kännas triviala och små, i synnerhet i ett internationellt perspektiv där krig, svält och fattigdom kan vara barns vardag.  Bekymret är att utifrån den välfärd vi har i Sverige i dag borde vi kunna leva upp till barn rättigheter i en betydligt större utsträckning än vad vi gör. Under årtionden har vi pratat om hur viktigt det är att våra barn får en bra start och att det är deras rättighet. Trots det fattar vuxna gång på gång beslut som inte har ett barnperspektiv.

Det måste vara slut på undanflykter från vuxna som fattar beslut som rör barn, utan att ha ett barnperspektiv. Det är hög tid för Sveriges beslutsfattare att leva upp till barns rättigheter och barnkonventionen.

/Lena Nyberg, ledamot i UNICEF Sveriges styrelse och före detta Barnombudsman