Barnen förlorare när mammor tvingas till bidragsberoende

Ensamstående mammor är överrepresenterade i gruppen socialbidragstagande och så har det sett ut de senaste 50 åren.

2013 var 22 procent av alla ensamstående mammor i Sverige tvungna att förlita sig på socialbidrag för att klara sin försörjning. För gifta eller sammanboende i andra barnhushåll var motsvarande siffra 2,6 procent. För ensamstående pappor var den 8 procent.

Ensamstående mammor är med andra ord överrepresenterade bland socialbidragstagare, och så har det sett ut under de senaste 50 åren. Rapporten I välfärdens utkant, Om ensamstående mödrar med socialbidrag och deras barn visar att det under den här perioden inte har funnits någon socialpolitisk reform eller åtgärd som på allvar har haft som syfte att ändra det förhållandet.

– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande ser ut så här, och att man inte har hittat andra lösningar för att bryta socialt utanförskap, säger Christina Heilborn, programchef vid UNICEF Sverige.

– Det är en tydlig varningssignal att bidragstagandets varaktighet dessutom ökar för ensamstående mammor.

Idag är det 70.000 barn som bor med en ensamstående mamma med socialbidrag. För barnen får bidragsberoendet ofta negativa följder. Det handlar om allt från begränsningar i vardagslivet där det till exempel inte är möjligt att delta i fritidsaktiviteter, till mer långsiktiga följder som lägre utbildningsnivå, högre dödlighet, ökad självmordsbenägenhet och ökad missbruksbenägenhet.

Barnen löper dessutom stor risk att bli anmälda till socialtjänstens barnavård, där det huvudsakliga anmälningsskälet helt enkelt är att familjen har ont om pengar. De blir placerade i familjehem och vid institutioner där barn till ensamstående mammor är starkt överrepresenterade. Risken för ett barn att bli placerad i ett sådant boende innan sjuårsdagen är 1 på 7 om barnet har en ensamstående mamma som högst har grundskoleutbildning, saknar arbete och har haft socialbidrag under minst tre år. Om barnet däremot bor tillsammans med föräldrar som är sammanboende eller gifta, och mamman har högskoleutbildning, arbetar och inte har något socialbidrag, är motsvarande siffra 1 på 2000.

– Dålig ekonomi är inte tillräcklig orsak för att omhänderta ett barn, Det ska vara en skyddsåtgärd när barn riskerar att fara illa på grund av våld eller vanvård. Utsikterna för barn som omhändertas är allt annat än ljusa, så det är med stor försiktighet som samhället ska vidta en så ingripande åtgärd, säger Christina Heilborn.

UNICEF Sverige kräver nu att den nya regeringen tar fram en nationell handlingsplan för barn i socialt utanförskap som utgår från följande:

Helhetssyn: Politiska insatser, myndighetsutövning och beslutsfattande som berör barn i utanförskap måste präglas av en helhetssyn. Samverkan: Samverkan mellan kommuner, myndigheter och beslutsfattare måste säkerställas genom tydligare rutiner och ökade kunskaper. Delaktighet: Barnperspektiv och delaktighet vid allt beslutsfattande som berör barn i sårbara situationer måste säkerställas, bland annat genom ökade resurser, tydligare rutiner samt ökade kunskaper. Likvärdig utbildning: Regeringen måste ta ett ökat centralt ansvar för att tillgodose alla barns rätt till likvärdig och kvalitativ utbildning.