Vietnam, del 2: Munkar driver ett barnhem för föräldralösa barn och stigmatiseringen av hiv/aids vållar problem

Vi inledde dagen med en kort introduktion på UNICEF-kontoret om barns situation i Vietnam och hur UNICEF jobbar. Vår skicklige kommunikationsansvariga, Huong, hade också ordnat en videohälsning från UNICEFs chef Lotta Sylvander, som befinner sig i Hanoi. Imponerande hur proffsiga UNICEF är med allt de jobbar med här.

Efter en fantastisk vietnamesisk lunch, där vi fick smaka vårrullar av alla dess slag, fick vi besöka ett buddistiskt projekt som UNICEF stöttar. BLA (Buddist Leadership Initiative), drivs genom sju olika projekt i Hoh Chi Minh med omnejd. Projektet handlar om att munkar genom sitt pagoda (buddistiskt tempel), driver ett barnhem för föräldralösa barn. En del av barnen var drabbade av hiv/aids och vissa var funktionshindrade. Munkarna gav också stöd direkt till hiv/aids-drabbade familjer i området. En stor del av arbetet går ut på att munkarna själva stöttar och hjälper de drabbade barnen att bearbeta situationen de befinner sig i.

Det kändes väldigt inspirerande att ta del av munkarnas kunskap och erfarenheter. Vietnam håller nu på att bygga upp bättre sociala strukturer och bland annat utbilda socialarbetare – något som tidigare inte funnits som yrke. På regeringsnivå har man nu beslutat att införa liknande projekt i samarbete med munkar i ytterligare 40 provinser. UNICEF har haft en stor del i detta arbete. En annan reflektion vi gjorde var förhållningssättet mellan barn och vuxna, där man lätt kunde känna av det harmoniska förhållandet som rådde mellan dem.

I anslutning till barnhemmet fanns även en förskola för barn i åldern 3-6 år. Vissa av barnen kom från barnhemmet, andra från var immigranters barn (som oftast kommer från andra delar av landet) som behövde någon som tog hand om barnen när de arbetade.

Efter besöket på barnhemmet och pagodan, fick vi besöka familjer som på olika sätt drabbats av hiv/aids och fick stöd av UNICEF genom BLA (Buddist leadership initiative). Vi fick bland annat träffa en sjuårig pojke som var sjuk. Det var oerhört gripande att titta in i hans ögon samtidigt som hans morfar förklarade att hans mamma var död. Samtidigt inser man att detta är hans vardag och hans verklighet. Hans morfar var en fantastisk man som tog hand om den sjuke sonen och hans syskon, körde dem till skolan varje dag för att sedan arbete som ”mopedtaxichaufför”.¨

Stigmatisering av hiv/aids-sjuka är fortfarande vanligt i Vietnam. För att förbättra situationen för den sjuårige pojken, hade familjen valt att placera honom i en skola där ingen kände till hans sjukdom. Han måste med andra ord exkluderas för att inkluderas för att få utbildning. Här kan man ju faktiskt se att det finns likheter med Sverige när det gäller mobbing och utanförskap.

”Jag vill bli läkare när jag blir stor så jag kan hjälpa och bota min morfar och andra som blir sjuka genom att ge dem medicin”, säger den sjuåriga pojken. ”Att gå i skolan är det roligaste jag vet och att lära mig det vietnamesiska språket”, fortsätter han.

Trots att fattigdomen minskar i Vietnam, så växer klyftorna bland fattiga och rika. Det märks framförallt bland minoriteter och barn på landsbygden. Behovet av hjälp är stort. Det vi alla slogs av var att UNICEFs arbete gör skillnad.  UNICEFs engagemang i de projekt vi idag fick se har uppenbarligen lett till förändring, eftersom regeringen gått vidare med projekten på andra ställen i landet. Här har UNICEF verkligen jobbat på alla nivåer: nationellt, provinsiellt, lokalt och på individnivå.

/ Helena, Agneta, Peter, Malin och Petra