Skribent |
UNICEF Sverige
Publicerad |
2012 04 19
Uppdaterad |
2012 04 19
Video: Danne och Bleckan – för varenda unge. Premiär!
Under en vecka i mars reste Danne och Bleckan från Salongbetong till ett av Latinamerikas fattigaste länder – Paraguay. Resan resulterade i en webbserie där vi får följa Danne och Bleckan och deras möte med några av världens mest utsatta barn – barn som lever och arbetar på gatan. Idag släpps första avsnittet och Danne gästbloggar hos oss.
Hej! För er som inte känner mig så heter jag Daniel Eriksson och är vad man kallar ett maskrosbarn.
Jag kommer från ett missbrukarhem med våldsamma inslag under min uppväxt. Jag har gjort en klassresa, från att inte ha några betyg eller några som helst positiva tankar kring min framtid har jag rest mig och jobbat hårt för att nå mina mål på egen hand. Idag har jag kommit så långt att jag är en av de som fått äran att jobba med Unicef. Det är så enormt stort för mig och jag är evigt tacksam för att jag fått den här chansen att åka till Paraguay. Att uppleva den orättvisa som finns i världen är svår att föreställa sig om man inte får uppleva den på egen hand.
Det första jag sa till Unicef när resan kom på tal var att jag vill göra det för egoistiska skäl, för jag visste att jag skulle förändras. Det betyder inte att jag inte ville göra det för barnen, för det ville jag.
Men jag visste att man måste komma nära den verkligheten för att förstå den. Jag hade rätt. Jag har alltid varit semimedveten om tredje världen och dess orättvisor, saker man ser på nyheterna, läser i tidningarna osv. Det är så lätt att borsta bort sådana hemskheter för att det är så overkligt och så långt borta.
Nu är jag inte där längre, i mitt tankesätt, jag är här!
Jag sitter med en dyr laptop i mitt knä och skriver ett inlägg till Unicefs blogg i hopp om att fler ska vakna och komma närmare den verkligheten utan att behöva åka dit.
För någon månad sedan var min dyra laptop väldigt viktig för mig, på ett annat sätt. Idag är den endast viktig för att jag ska kunna jobba för Unicef och för alla barnen som behöver det. Och det är en stor skillnad för mig, jag värdesätter allt på ett nytt sätt nu. Jag uppskattar mitt liv, vänner, familj och jobb på en helt ny nivå!
När jag var på soptippen i Paraguay var det nästan som att jag trodde att det var iscensatt, så overkligt.
Jag var inte så berörd där på plats men så fort jag kom hem så började tankarna att sakta men säkert komma till mig. Panikångesten kom krypandes och jag började äcklas av mänskligheten. Jag kände ett starkt förakt mot människor inklusive mig själv som inte gjorde nått för att förändra utsikterna för barnen i dessa länder. Men insåg att det var ett ohälsosamt tankesätt och efter många timmars brottning i min hjärna och mitt hjärta blev jag tillfreds med det här resonemanget att "så länge du bidrar med 100 kronor i månaden så är det helt okej att åka fin bil och leva efter din standard". För vi kan inte sluta leva för att det finns orättvisor där ute, men 100 kronor från dig gör ingen skillnad för dig, men det gör en enorm skillnad för barnen!
Sen om du är en fattig i svenska mått mätta, så är du ändå 100 gånger rikare än dessa barn på soptippen, för jag vet och jag har sett vilken skillnad 100 kronor kan göra för dessa barn.
Jag behöver er hjälp att hjälpa dem.
För att bli Världsförälder finns två alternativ: 1. Skicka ett SMS med ordet BARN till 72 401 2. Anmäl dig här på webben
Relaterade artiklar
I februari reste programledaren Pär Lernström till Bangladesh med UNICEF. I huvudstaden Dhaka finns över tvåhundratusen gatubarn som dagligen riskerar att utsättas för våld och trafficking. På en busscentral i Dhaka träffade han bland annat Sagor, 12 år, som sover på centralen om nätterna och samlar plastflaskor för att försörja sig om dagarna.
Inför "Världens viktigaste kväll" åkte artisten Måns Zelmerlöw med UNICEF till Bolivia, ett av Sydamerikas fattigaste länder. Där träffade han Michael, 11 år, som bor och arbetar på gatan. Han lever ett mycket farligt liv där han ständigt riskerar att utsättas för våld, övergrepp och människohandlare.