Bättre stöd till offer för människohandel

Människohandel, eller trafficking, finns över hela världen och drabbar ca 1,2 miljoner barn varje år enligt FN. Det är den tredje största brottsliga verksamheten, näst efter narkotika- och vapenhandel, och den ökar.

Både flickor och pojkar utnyttjas sexuellt, som billig arbetskraft och soldater, adopteras bort eller tvingas stjäla, tigga och smuggla narkotika. De har många gånger levt i omgivningar med våld, missbruk och förtryck och kanske inte gått i skolan. Offret är i en beroendeställning till människohandlarna och ser ofta inget annat alternativ än att leva det liv som han eller hon lever just nu. Av rädsla för repressalier berättar därför sannolikt inte heller den som är offer om sin situation. Barnen vågar inte göra annat än dem är tillsagda.

Fattigdom och diskriminering är orsaker till brottsligheten men den frodas också på grund av att risken för förövarna att upptäckas och straffas är liten. Många barn luras och tvingas in i handeln, andra lockas av löften om jobb och ett bättre liv. Vissa anar oråd, men är så desperata att hitta ett sätt att försörja sig att de är beredda att pröva i princip vad som helst. Efterfrågan när det gäller att köpa sex är ett annat skäl till att barn utnyttjas i prostitution.

Även i Sverige finns människohandel med barn som lever i social misär och utnyttjas i kriminell verksamhet, tiggeri och prostitution. Ingen myndighet känner huvudansvar utan barnen lämnas åt sitt öde. Om de får hjälp beror på vilken tjänsteman de råkar komma i kontakt med. Barnen beter sig inte som svenska myndigheter förväntar sig. De ser sig inte själva som offer för ett brott och ber inte om hjälp.

Detta var fallet med en 15-årig flicka från Rumänien som tiggde på Stockholms gator, dels för att köpa mat, dels för att betala tillbaka på sin brudskuld. En polis beskrev henne som aktiv, självständig och driftig. Tingsrätten fick intrycket att hon var mycket kavat. Hovrätten höll med och friade de åtalade. Resonemanget hos domstolarna handlar om att det inte rör sig om tvång eller hot, utan att flickan både är van vid och själv valt misären och utsattheten. Detta fall visar att kunskapen inom rättsväsendet måste öka. Det krävs nämligen varken tvång eller hot, och samtycke är irrelevant, när det handlar om brottet människohandel med barn.

Enligt barnkonventionen har barn samma rättigheter oavsett bakgrund, vilket måste bli klart och tydligt i svensk lag och rättstillämpning.

UNICEF arbetar globalt för att stoppa människohandeln genom att påverka lagstiftning, driva rehabiliteringsprojekt och utbilda ansvariga myndigheter. I Sverige kräver vi att regeringen antar en handlingsplan mot handel med barn, bättre samverkan mellan myndigheter och att barnkonvention blir svensk lag .

Bli Världsförälder så stöder du vårt arbete med att skydda barn mot våld, övergrepp och människohandel.