Hela tiden ser jag människor koka soppa på en spik - Emma hos UNICEF i Zambia, del 7

Sista delen i följetongen Mothers 2 Mothers, fortsättning på gårdagens post: Max fem sekunder per barn, längre fick det inte ta om de skulle hinna med alla

...Men eftersom jag inte kunde hjälpa sköterskorna tog jag hand om förberedelserna inför stödgruppen och blev stationerad i ett minimalt kök med de nyinförskaffade varorna. Ett litet fönster fungerade som enda ljuskälla och mot ena väggen stod en spis. I hörnen hängde spindelväv och på golvet sprang myror. Jag hade en liten arbetsbänk där jag kunde skära upp tomaterna och i rummet bredvid fanns rinnande vatten där jag diskade alla tallrikar och muggar en extra gång. Jag stekte ägg efter ägg och kokade vatten till te.

När min del av jobbet var klart var det dags att starta mötet och ett 20-tal kvinnor hade samlats för att lyssna till M2M. Dagens ämne handlade om näringsrik barnmat och hur de kan laga den själva. Jag fick assistera under demonstrationerna av hur man gör banan och avokado – yoghurt, sötpotatispuré och gröt på torkade småfiskar. Samma demonstration höll vi ännu en gång under veckan dit alla kvinnor var välkomna att titta ner i de kokande grytorna och få inspiration till näringsrik barnmat.

I slutet av varje arbetsdag hjälpte jag till att sammanställda de kvinnor som M2M antecknat i sina loggböcker. Det borde ha funnits ett smidigt datasystem, men allt skrevs in i loggböckerna för hand. Vi fick resultaten på de HIV-tester som gjorts och letade upp kvinnornas namn bland alla böcker för att föra in deras status.

Under fredagen, min sista dag på M2M, fick jag möjlighet att följa med sjuksköterskorna på en så kallad ”out-reach”. Vi plockade ihop en säck med vaccinsprutor och lite olika bra-att-ha-prylar innan vi trängde oss in i en lokalbuss. Vi åkte på vägar som inte borde få kallas vägar, där bussen lutade så mycket att vi trodde den skulle välta.

I John Howard släpptes vi av och gick den sista biten till ett övergivet cementhus. Utanför väntade en lång kö av mammor med sina barn som skulle vägas och få vaccin. Lokala volontärer hjälpte till att organisera ett system och vips hade vi förflyttat Chawama-kliniken till ett öde hus.

Allt jag sett under veckan har fått mig att häpna. Jag har varit på kliniken mellan 07.30 – 16.00 varje dag och hela tiden ser jag människor koka soppa på en spik. M2M gör ett enormt viktigt jobb och jag tror verkligen de behövs för att få bukt på spridningen av HIV/AIDS. Kunskap, acceptans och medicinering är nog nyckeln i det hela.

Det var sorgligt att ta farväl av de underbara mentor-mammorna, men på måndag börjar nya äventyr. Jag håller dem kärt i minnet, och den dag jag själv fött barn på ett sjukhus i Sverige ska jag minnas veckans upplevelser. Tack Mothers 2 Mothers!

Och tack Emma säger vi på UNICEF för att du delar med dig av dina upplevelser, för din vilja att förändra och för att du är med i kampen för alla barn!

Vill du också vara med i kampen för alla barn?  Besök vår gåvoshop och handla fältprodukter som räddar liv! Kanske ett mamma-baby-pack som ser till att hiv ej sprids från mamma till barn!