Rika länder sviker sina fattiga barn

Rapporten Report Card 9: The Children Left Behind jämför läget för barn i 24 OECD-länder. Rapporten tar sikte på de allra fattigaste barnen, och ställer frågan hur stora klyftor som tillåts uppstå i ett land mellan den fattigaste tiondelen barn och de barn som ligger på en genomsnittlig nivå.

Report card 9 UNICEF Innocenti Research Centre 1,5 MB PDF

Till de länder som lyckas bäst i att jämna ut orättvisorna när det gäller barns välfärd hör Danmark, Finland, Nederländerna och Schweiz.
Sverige hör inte till toppskiktet, och ligger sammantaget sämst till av de nordiska länderna, enligt rapporten som har jämfört länderna ur tre aspekter: levnadsstandard, utbildning, och hälsa. När det gäller barns levnadsstandard hamnar Sverige på nionde plats, utbildning innebär en sjunde plats och hälsa ger den sämsta noteringen, en fjortonde plats bland de 24 länderna.

— Vi är förvånade och oroade över att Sverige ligger så långt ner när det gäller barns välfärd, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist vid Unicef. Rapporten visar att de barn som är mest utsatta i Sverige inte får det stöd som de behöver.
— Vi förväntar oss att regeringen nu kommer att se över sina insatser för att nå de här barnen.

Barnet betalar priset

Rapporten framhåller de allvarliga konsekvenser som det enskilda barnet utsätts för när ett land tillåter att de allra fattigaste barnen hamnar på efterkälken. Otillräckligt näringsintag, bristande utbildning och dålig hälsa är några av följderna. Det enskilda barnet betalar priset, men även samhället i stort, eftersom ökande klyftor också leder till ett ökat tryck på exempelvis hälso- och sjukvård och specialundervisning i skolorna.

Rapporten visar att några länder är bättre än andra på att minska orättvisorna för landets barn. Orättvisorna går att påverka politiskt, med hjälp av stöd och skattelättnader för ekonomiskt svaga familjer.
Rapporten visar också en rad exempel på länder som har en god ekonomi samtidigt som de rankas högt när det gäller att minska orättvisor. Det betyder att mer rättvisa förhållanden för barn i ett land kan uppnås utan att det påverkar landets ekonomi.

En stor del av de data som rapporten bygger på har samlats in innan den senaste finanskrisen bröt ut 2008. I rapporten betonas därför att innehållet ger en bild av goda tider, och att en ekonomisk nedgång ofta slår hårdast mot redan sårbara familjer och deras barn. Att stötta de barnen bör vara en av de viktigaste uppgifterna för varje regering, slår rapporten fast.

Några nyckelfakta ur rapporten:

• En liten grupp länder – Danmark, Finland, Nederländerna och Schweiz – är ledande när det gäller att jämna ut skillnaderna rörande barns välfärd. Grekland, Italien och USA är sämst.

• Om man enbart ser till levnadsstandard, är Schweiz bäst. Det innebär att landet har det lägsta gapet mellan sina allra fattigaste barn och de som befinner sig på en medelnivå. De relativt sett största klyftorna finns i USA, Slovakien och Ungern, som hamnar längst ner på listan.

• Finland, Irland och Kanada är bäst på att jämna ut skillnaderna för barn när det gäller utbildning. Orättvisorna är störst i Belgien, Frankrike och Österrike.

• Nederländerna är bäst på hälsa, följt av Norge och Portugal. De största klyftorna för barn på detta område återfinns i bottenskiktet USA, Italien och Ungern.

De 24 länder som jämförs i rapporten är: Österrike, Belgien, Kanada, Tjeckien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Island, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Slovakien, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien och USA.
Ytterligare sju OECD-länder ingår i rapporten utan att rankas, eftersom det inte har funnits fullständiga data att tillgå. De länderna är: Australien, Chile, Japan, Mexiko, Nya Zeeland, Sydkorea och Turkiet.

Se två filmklipp (på engelska) med tre pojkar från tre olika länder som berättar om sin vardag och sina drömmar.