Tomas reste till Libanon för att fixa vatten och avlopp till flyktingar från Syrien

Jag kom för första gången till Libanon efter kriget 2006. Då arbetade jag åt UNICEF med uppbyggnaden av vatten- och avloppssystemet i södra Libanon, vilket israelerna mer eller mindre totalt bombat sönder. Efter det har jag även varit här på semester. I januari fick jag en förfrågan från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, om jag ville åka till Libanon för att arbeta. Jag tillhör nämligen MSB:s tjänstgöringslista för uppdrag i katastrofsituationer. Jag hade svårt att tacka nej, dels för att jag har goda vänner här och är förälskad i detta land, men framförallt för att jag så gärna vill göra en insats för de som har det svårt.

Jag jobbar nu inom UNICEF med att förbättra vattentillgång och avlopp i flyktinglägren och i de övergivna hus som flyktingar har bosatt sig i. Vi är många som har kommit hit från hela världen för att jobba och det lilla jag kan göra för att förbättra situationen känns mycket meningsfullt. Tyvärr så kommer det in alldeles för lite pengar för att alla flyktingar ska få den hjälp de så väl behöver.

Jag jobbar även med renhållning i lägren. Det har inte haft så hög prioritet tidigare, vilket inte är så konstig när människor på flykt i första hand behöver mat, vatten och ett dass. Men med allt material som kommer till lägren blir det stora mängder avfall. Nu ska vi försöka ta hand om det på ett bättre sätt. Det blir alltid oerhört mycket avfall i krigsområden och efter en naturkatastrof och det måste tas om hand på rätt sätt för att inte bidra till att förvärra katastrofen.

Åtta nya toaletter är just färdigbyggda i lägret.

För närvarande finns det nära en halv miljon utsatta barn i Libanon, inklusive flyktingbarn i provisoriska bosättningar, och barn i värdfamiljer. Dessa barn lever under otroligt svåra förhållanden, tvingade att lämna sina hem och i en ständig osäkerhet om vad som ska hända. Det nya "hemmet" för barnen från Syrien är ofta ett litet rum, halvfärdiga hus, tält eller skjul som saknar toalett och vatten.

Barnen som anländer från Syrien har flytt för sina liv, och upplevt och bevittnat outhärdlig våld som väsentligt kommer att påverka deras psykiska och sociala välbefinnande och utveckling. Så länge konflikten i Syrien fortsätter, kommer fler och fler barn att gå miste om sin skolgång och om grundläggande hälso-och sjukvård. Cirka 40 procent av barnen från Syrien är i grundskoleåldern och många har missat mer än ett år av sin skolgång.  Ju längre konflikten pågår, desto större är risken för en "förlorad" generation syriska barn.

Trots eländet jag jobbar med ser vi att situationen blir bättre för de som får hjälp. Det sorgliga är att det är så många som inte får någon hjälp. Där jag nu bor är det bara tre mil till Syrien och inbördeskriget. En ung affärsman från Damaskus berättade för mig att hans goda affärsvän dog när en granat träffade affären intill hans egen. På mitt hotell i Zahle bor en familj från Homs, en av det städer som är värst drabbade av inbördeskriget. Trots den eländiga situationen tillhör den familjen de bättre lottade flyktingar som har råd att bo på hotell. Det är mycket värre för dem som inte har pengar och hamnar i ett tältläger. Värst är det för alla som är kvar i Syrien.

Min arbetsgivare, Nodava AB (Norra Dalarna Vatten och Avlfall),  ska ha en stor eloge för att jag får tjänstledigt – det tyder på en stor vidsynthet. Det är viktigt att många fler arbetsgivare ger sin personal ledigt för att jobba i krisdrabbade områden.

Förvisso står det inte och faller med mig om situationen blir bättre för flyktingarna i Libanon. Men det står och faller med att MÅNGA engagerar sig… att vi tar emot syrier som kommer till Sverige… att vi svenskar ger stöd och bidrag till de länder som är drabbade… att vi alla arbetar för en fredligare värld.

/Tomas Carlsson, Zahle, Libanon

Ge en gåva direkt till barnen i Syrien, din hjälp behövs!

Tomas tillsammans med Hassoun som har två barn kvar i Syrien och fem med sig i tältlägret.