Särskilda svårigheter för flickor på flykt

Under våren 2013 intervjuade vi 15 ensamkommande flickor mellan 14 och 18 år runt om i Sverige. Syftet med dessa intervjuer var att undersöka hur barnkonventionens rättigheter tillgodosågs under ensamkommande flickors flykt. Vi ville belysa ensamkommande flickor särskilt eftersom det saknas forskning som specifikt undersöker deras situation.

Intervjumaterialet resulterade i vår examensuppsats på juristlinjen i Göteborg. I uppsatsen har vi både undersökt hur rättigheterna som stadgas i barnkonventionen tillgodoses inom svensk lagstiftning och i EU-rätt, och med utgångspunkt i flickornas erfarenheter har vi undersökt i vilken utsträckning deras rättigheter tillgodosetts i mötet med myndigheter i Europa och i Sverige.

Flickorna vittnade om traumatiska erfarenheter från flykten. Då EU:s reglering i princip inte erbjuder några lagliga vägar in i EU har flera av flickorna tvingats att riskera sina liv i överlastade båtar eller i containers för att överhuvudtaget kunna nyttja sin rätt att söka asyl. Flera av flickorna var bara 13-14 år under flykten och några av dem hade dessutom ansvar för betydligt yngre syskon. Även myndigheters agerande i samband med att flickorna har ankommit till första EU-land (ofta Grekland) har på många sätt inneburit livsfara för flera av flickorna. De har exempelvis blivit beskjutna av polis eller utsatts för tortyrliknande behandling under frihetsberövande. Även vid fingeravtryckstagning har flickorna upplevt våld, tvång och hot. Flickorna berättade även att de inte fick någon information om varför deras fingeravtryck togs eller varför de frihetsberövades. Inte heller verkar de ha getts möjlighet att söka asyl vid dessa myndighetskontakter.

Flickornas berättelser vittnade om en utsatt tillvaro även i Sverige. Orsaken är att de har svårt att själva tillgodose sina rättigheter. De är inte bara minderåriga utan saknar ofta ett kontaktnät, kan inte prata varken svenska eller engelska och bär på traumatiska upplevelser från flykten och hemlandet.

Mottagandet i Sverige har på vissa sätt fungerar bra, men det fanns allvarliga brister på flera punkter. Flickorna hade ett stort behov av att känna stabilitet, kontinuitet och trygghet i tillvaron eftersom de i regel mådde psykiskt dåligt på grund av familjeseparationer och traumatiska erfarenheter från flykten. Vissa flickor hade haft negativa erfarenheter av gode män som inte tillvaratog deras intressen i relation till myndigheter som skolan, sjukvården och i asylprocessen. Dessa erfarenheter visade på att barnens rättigheter har ett komplicerat samband. Om en rättighet inte tillgodoses kan det leda till att även andra rättigheter inte uppfylls.

I intervjuerna framkom viss könsspecifik problematik, och flickorna vittnade om att mottagandet inte alltid var genusmedveten. Exempelvis fanns bristande förutsättningar för en av flickorna att få vård för sina underlivsbesvär i samband med att hon var frihetsberövad. Den uteblivna vården orsakade senare en flera månader lång sjukhusvistelse. I flera fall hade flickorna flytt på grund av könsspecifik problematik såsom exempelvis tvångsäktenskap, sexuella övergrepp eller andra orsaker relaterade till att de var flickor. Svårigheterna återupprepades i vissa fall även i Sverige och flera flickor uppgav att de blivit trakasserade av pojkar i skolan och på boenden.

/Kristina Wejstål och Maria Lyth

Barn på flykt måste få sina rättigheter tillgodosedda. Skriv under för att göra barnkonventionen till svensk lag.