Ris och ros till utredning om nytt system för asylmottagandet

Huvudsyftet med utredningen är att ge konkreta förslag på ett mer sammanhållet och effektivt system för mottagande av asylsökande och nyanlända. Vårt nuvarande system har mycket långa väntetider, något som har lett till förseningar i etablering eller återvändande. Samverkan mellan ansvariga aktörer och tydligare roller mellan staten, landstingen och kommunerna är en av huvudfrågorna.

Vi skickar idag in vårt remissvar, som innehåller både ris och ros, och lämnar synpunkter till regeringen på delar av förslagen i utredningen utifrån ett barnrättsperspektiv.

UNICEF Sverige ser positivt på att utredningen förespråkar ett gemensamt samlat system för mottagande av asylsökande. Vi tycker att utredningens syfte och ändamål med ett gemensamt helhetsgrepp där rättssäkerhet och snabba processer står i fokus är bra.

Däremot anser vi att utredningen har ett bristande barnrättsperspektiv och även på andra sätt brister i att lyfta individens perspektiv och skyddsbehov som asylsökande, samt brister i principen om likabehandling.

Foto: © UNICEF/Georgiev

Exempel på brister i barnrättsperspektivet är olika behandling av barn beroende på deras asylprognos. Utredningens förslag gör en tydlig distinktion mellan de barn som har god prognos för att beviljas asyl och de barn som med största sannolikhet kommer att nekas asyl och i stället återvända.

Det här blir särskilt tydligt när det gäller rätten till utbildning, där barn som anses ha en god prognos att stanna i landet ges rätt att inom 30 dagar börja skolan, medan barn med dålig prognos att få stanna i Sverige går en oklar framtid till mötes gällande sin utbildning. Alla barn som vistas i Sverige har rätt att få tillgång till samma grundläggande skydd och rättigheter utifrån icke-diskrimineringsprincipen. Det innebär att även asylsökande barn bör omfattas av skolplikt på samma sätt som övriga barn i Sverige. Att gå i skolan är en betydande faktor för integration och trygghet för barnen.

Det är bra att utredningen tar upp frågan om eget boende (EBO) och ger förslag på hur trångboddhet och annan utsatthet kan förebyggas. Att införa totalförbud på boende i vissa områden, utan individuell prövning av barnets bästa, anser vi dock inte är förenligt med ett barnrättsperspektiv.

I utredningens förslag gällande till exempel rätt till information har utredningen lyft fram behovet endast för ensamkommande barn. Vi anser att även barn i familj måste ges information om asylprocessen och få ett större utrymme till delaktighet. Barn i familj glöms ofta bort och blir osynliga i processen och det är därför särskilt viktigt att deras rättigheter synliggörs och att information till barn görs tillgänglig.

Mottagandet av ensamkommande barn som söker asyl omfattas inte närmare av utredningens förslag eftersom man anser att många reformer redan gjorts på det området. Det tycker vi är beklagligt eftersom nuvarande system är bristfälligt och kräver omtag vad gäller till exempel förordnande av god man, och tydliga roller och ansvar mellan myndigheter.

Förutom ett bristande barnrättsperspektiv ställer vi oss frågande till synsättet på individens behov och rättigheter i asylprocessen. Många av förändringarna är omfattande och det ställs många villkor och obligatoriska krav med inskränkning i till exempel rörelsefriheten som följd. Den asylsökandes rätt att söka en fristad och barns rätt till trygghet och skydd måste vara central under processen. Det gäller även rätten att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda.

Barnkonventionen ska bli svensk lag 2020. Det är alltså särskilt viktigt att vi stiftar nya lagar som överensstämmer med barnkonventionens grundläggande principer för att undvika normkonflikter och svårigheter i tillämpning.

Läs vårt remissvar i sin helhet.