"Efter ett halvår fyllt av skräck, trångboddhet och ovisshet fick de besked om att de skulle få åka till Sverige som kvotflyktingar."

Soledad Pinero Misa

Som de flesta flyktingar i världen flydde mina föräldrar först till sitt grannland, i deras fall Argentina. Efter en tid började militären i Uruguay och militären i Argentina att samarbeta. Situationen för exiluruguayaners i Buenos Aires blev allt mer livshotande. Människor fängslades, mördades och ”försvann”. Mina föräldrar och min bror, som då var ett år lyckades ta sig till ett flyktingläger i centrala Buenos Aires. Efter ett halvår fyllt av skräck, trångboddhet och ovisshet fick de besked om att de skulle få åka till Sverige som kvotflyktingar. FN:s flyktingorgan UNHCR och svenska migrationsverket som var på plats i flyktinglägret, bedömde att min familj behövde åka till en trygg plats så fort som möjligt.

Jag hade det enorma privilegiet att födas som dotter till kvotflyktingar som fick komma till Sverige. Min familj behövde aldrig riskera sitt liv i desperata försök att ta oss in i Europa för att överleva. Ett Europa som idag gör det närmast omöjligt för flyktingar att söka skydd på ett legalt sätt.

Miljontals barn spenderar sin barndom på flykt. Tusentals barn som hoppas att flykten ska få ett slut när de kommer till Sverige, får sitt hopp nermalt av en asylprocess som ofta strider mot barnkonventionen. För många barn krossas hoppet, och deras rättigheter kränks än en gång, när de skickas ut från Sverige till ovisshet och otrygghet.

Soledad. Ja, jag håller med om att sol och solidaritet som de flesta associerar mitt namn med verkligen är fint. Till och med livsnödvändigt. Utan solens energi i form av ljus och värme, skulle det inte finnas något liv på vår gemensamma jord. Utan all mänsklig solidaritet, skulle betydligt färre människor leva. Solidaritet skapar den värme som möjliggör att många av oss inte bara överlever, utan har möjligheten att bli en del av en gemenskap och börja leva.

Att våga se och försöka känna det som barn på flykt upplever är smärtsamt. Barn som jagas av plågsamma minnen. Barn som går till sängs oroliga över ovissheten om de kommer att få stanna i Sverige. Medan min son Ali somnar tryggt vid min sida efter att än en gång fått höra att han är oändligt älskad precis som han är. Barn som lever gömda i Sverige och längtar efter att gå i skolan och få vänner. Medan Ali längtar efter att resa på skolloven och ser fram emot att förverkliga sina drömmar.

Alla barn som värms av samma sol har exakt samma rättigheter enligt barnkonventionen.

När vi vuxna väljer att blunda för de sår som skapas hos barn som inte får åtnjuta sina rättigheter, skapas en mer smärta.

Vi väljer dagligen vilken värld vi är med och skapar åt våra barn.

Ensamhet. Eller värme och solidaritet.

Flykten kan sluta här.

/Soledad Piñero Misa VD Retoy , UNICEF supporter , tidigare ordförande för Röda Korsets flyktingcenter.