Glädjande besked för barns rätt till familjeåterförening

Det aktuella fallet rör en åttaårig pojke från Syrien som kom till Sverige som asylsökande tillsammans med sin morbror, hösten 2015. Pojken beviljades uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Hans familj (föräldrar och bror) som var kvar i Syrien har sedan ansökt om att få återförenas med sin son. Men enligt den gällande lagen har pojken inte rätt till familjeåterförening, eftersom det endast är de asylsökande som beviljas så kallad flyktingstatus som ges rätt till familjeåterförening.

Det finns dock en undantagsbestämmelse i lagen som säger att om ett beslut att neka familjeåterförening skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande så kan det ändå beviljas. Det är den här bestämmelsen som nu har prövats, och domstolen har kommit fram till att det inte är proportionerligt att neka ett barn rätten att återförenas med sin familj.

Migrationsverket och migrationsdomstolarna är överens om att det utgör en kränkning av rätten till familjeliv. Men skillnaden ligger i hur de har bedömt om det anses proportionerligt, det vill säga om beslutet står i proportion till resultatet. Å ena sidan bedöms barnets intresse av att återförenas och å andra sidan statens intresse av att minska antalet asylsökande. Enligt lagen så måste beslutsfattarna (Migrationsverket och sedan domstolarna vid ett eventuellt överklagande) göra en proportionalitetsbedömning om barnets bästa, och intresset av att minska antalet asylsökande som kommer till Sverige. Man väger alltså dessa "vågskålar" mot varandra och avgör sedan vilket som väger tyngst.

Migrationsverket konstaterade i sitt beslut att det var rimligt och proportionerligt att neka pojken rätt till familjeåterförening eftersom lagen är tillfällig och behovet av att minska antalet asylsökande till Sverige är ett intresse som väger tyngre.

Men migrationsöverdomstolen landade dock i motsatt slutsats. De använder sig både av Europakonventionen  och barnkonventionen i sitt resonemang, och är tydliga med att när det gäller barn ska det i bedömningen läggas särskilt vikt vid barnets ålder, situationen i hemlandet och graden av beroendeförhållande till föräldrarna.

I det här fallet kunde pojken inte återförenas med sin familj i hemlandet (Syrien). Det fanns inte heller något annat land där det var möjligt för dem att leva tillsammans, förutom i Sverige. Pojken har också visat tydliga signaler på att hans psykiska hälsa försämrats på grund av att han saknar sina föräldrar. I det här fallet väger alltså rätten till ett familjeliv, och barnens rätt till sina föräldrar, tyngre än statens intresse av att ha en minskad asylinvandring. Beslutet strider mot svenska konventionsåtaganden, artikel 8 i Europakonventionen och barnkonventionens artiklar 3, 9 och 10.

UNICEF Sverige ser mycket positivt på beslutet. Det innebär en stor möjlighet för fler barn i liknande ömmande situationer att få rätt att återförenas med sin familj. Den vägledande domen visar tydligt att barnkonventionen fått större utrymme i rättstillämpningen genom att domstolen tydligt markerat vad som är tillåtet och proportionerligt när det gäller barns rättigheter.

Beslutet är också viktigt i den kommande debatten om vår framtida migrationspolitik, då våra politiker kommer få svårt att motivera möjligheten att förlänga bestämmelserna om nekad rätt till familjeåterförening i den tillfälliga utlänningslagen. Alla barn ska ha rätt att leva med sin familj om det är förenligt med barnets bästa. Allt annat står i strid med barnkonventionen och inskränker dessutom en av få lagliga vägar som finns för barn på flykt.

Så som den svenska migra­tions­lagstiftningen ser ut idag har inte alla barn rätt till familjeåterförening. Det är inte bara inhumant, utan även en kränkning av barns mänskliga rättigheter. UNICEF valde att göra det här till en valfråga  och vi kommer att fortsätta driva frågan gentemot våra politiker och ansvarig regering för att alla barn ska få sina rättigheter uppfyllda.

Läs domen i sin helhet.