“Priset för att inte agera nu kommer att mätas i barns liv”

Gaza stad, den sista tillflyktsorten för familjer i norra Gazaremsan, håller snabbt på att bli en plats där barndom inte kan överleva. Det är en stad präglad av rädsla, flykt och begravningar. 

Världen slår larm om vad en intensifierad militär offensiv i Gaza stad skulle innebära – en katastrof för de nästan en miljon människor som är kvar där. 

Det skulle vara en ofattbar tragedi och vi måste göra allt som står i vår makt för att förhindra den. Men vi kan inte vänta med att agera tills det otänkbara redan har inträffat. 

Under nio dagar i Gaza stad träffade jag familjer som flytt från sina hem i skräck. De har redan blivit fördrivna, nu fördrivs de igen – med bara kläderna de bar på kroppen. Jag träffade barn som separerats från sina föräldrar i detta kaos. Mödrar vars barn dött av svält. Andra mödrar som är rädda för att deras barn ska stå på tur. Jag har pratat med barn i sjukhussängar, sett deras små kroppar sönderstrimlade av granatsplitter. 

Det otänkbara är inte nära förestående – det är redan här. Upptrappningen har inletts. 

Det mest grundläggande för barns överlevnad har slagits sönder – de yngsta och mest sårbara barnen kämpar nu för sin överlevnad. Bara 44 av de 92 näringsklinikerna i Gaza stad som stöttas av UNICEF fungerar fortfarande. Färre än hälften av platserna som utgör den sista livlinan för tusentals svältande barn återstår. 

Undernäring och svält försvagar barns kroppar samtidigt som tvångsförflyttningar berövar dem tak över huvudet och vård, och bomber hotar varje steg de tar. Det är så här svält ser ut i en krigszon, och svält finns överallt i Gaza stad. 

En timme på en näringsklinik räcker för att utradera alla frågetecken om huruvida det råder svält. Överfulla väntrum, föräldrar i tårar, barn som kämpar mot sjukdomar och undernäring, mödrar som inte kan amma, barn som förlorar synen, håret och förmågan att gå. 

Historierna upprepas gång på gång – en skål om dagen från ett soppkök, nästan alltid linser eller ris som delas inom familjen. Föräldrar som hoppar över så att barnen kan äta. Inga näringsämnen. Inga andra alternativ – det är ont om nödhjälp och maten på marknaden är alldeles för dyr. 

Förra veckan besökte jag ett stabiliseringscenter på ett sjukhus i Gaza stad. Där behandlas de mest undernärda barnen. Jag blev chockad av att möta Nesma och hennes dotter Jana*. Vi har träffats tidigare, i april 2024.  Jana var undernärd och vi lyckades evakuerade henne i en ambulans från norra till södra Gaza för behandling. Ni kanske minns att norra Gaza till stor del var avskuret från de södra delarna, och barn som Jana led av stor brist på mat. 

Nesma berättade för mig att behandlingen fungerade och Jana återhämtade sig. Under vapenvilan tidigare i år kunde de återvända till norra Gaza och återförenas med resten av familjen. Sedan kom blockaden mot biståndet, hungern återvände och den här gången försämrades tillståndet för båda Nesmas barn. Förra månaden dog tvååriga Jouri av undernäring och Janas liv hänger nu på en skör tråd. 

Fasorna i Gaza har pågått så länge nu att barn som Jana återvänder till akutmottagningar eller får återfall bara några veckor efter att de har avslutat sin behandling mot undernäring. De gör det på grund av den extrema bristen på mat, rent vatten och andra grundläggande förnödenheter. 

Utan omedelbar ökad tillgång till mat och näringsbehandling kommer denna ständigt pågående mardröm att fördjupas och fler barn kommer att svälta. Ett öde som helt och hållet går att förhindra. 

Nesma sa: “Jag vill inte återuppleva smärtan av att ha förlorat Jouri. Det är en outhärdlig smärta för en mamma. Jag är förkrossad efter att ha förlorat henne i mina armar. Jag ber att inte behöva förlora Jana också, det skulle bli för mycket för mig att bära.” 

UNICEF är här på plats och vi agerar genom att leverera nödhjälp och stötta barn från norr till söder. 

Vi bekämpar svälten. Bara under de senaste två veckorna har vi tillhandahållit tillräckligt med nötkräm (Ready-to-Use Therapeutic Food, RUTF) – den huvudsakliga behandlingen mot undernäring hos barn – till våra partners för att behandla mer än 3 000 akut undernärda barn under sex veckors tid. 

Vi har också tillhandahållit näringstillskott till mer än 1 400 spädbarn och högenergikex till 4 600 gravida och ammande kvinnor under de senaste två veckorna. 

Utöver det levererar vi rent vatten, bygger tillfälliga lärocenter, stöttar föräldralösa barn och andra barn i utsatthet, ger kontantstöd till familjer, levererar livräddande medicinsk utrustning för spädbarn till sjukhus, ger psykologiskt stöd, sköter avfallshantering och mycket mer.  

Vårt team i Gaza gör allt som står i deras makt för att hjälpa barnen. Men vi skulle kunna göra så mycket mer och nå alla barn här om våra insatser tilläts i stor skala och med tillräcklig finansiering.  

Palestinskt liv håller på att nedmonteras här, sakta men säkert. Barnens lidande på Gazaremsan sker inte av misstag. Det är en direkt konsekvens av de val som har gjort Gaza stad, och hela Gaza, till en plats där människors liv attackeras från alla håll, varje dag. 

Exempelvis går sjukhusen i Gaza stad på knäna. Av de elva sjukhus som delvis fungerar är det bara fem som fortfarande har neonatala intensivvårdsavdelningar. De totalt 40 kuvöserna har upp till 200 procents beläggning, vilket innebär att så många som 80 barn kämpar för sitt liv i överfulla maskiner, helt beroende av generatorer och mediciner som kan ta slut när som helst. Hur överlever de en evakueringsorder? 

Den här statistiken är helt ny, men det känns som att jag berättar något som du redan vet. För vi har sett det förut i Rafah, i Khan Younis, i norra Gaza. Vi har länge vetat att den så kallade säkra zonen, Al Mawasi, inte är säker. Att barn dödas eller skadas i sömnen nästan varje natt. 

I måndags kväll var det Muna. Hon överlevde den attack som dödade hennes mamma, hennes 2-åriga bror och hennes 8-åriga syster. Jag träffade henne i tisdags på ett sjukhus i Gaza stad efter att hon opererat buken och fått sitt vänstra ben amputerat. Hon är 13 år. "Det gjorde väldigt ont", sa hon till mig, "Men jag är inte ledsen för mitt ben. Jag är ledsen över att jag förlorade min mamma." 

UNICEF fortsätter att uppmana Israel att ompröva sin krigsföring (Rules of Engagemant) för att säkerställa att barn skyddas, vilket är ett krav enligt internationell humanitär rätt. Vi uppmanar Hamas och andra väpnade grupper att släppa den kvarvarande gisslan. Vi uppmanar Israel att släppa in tillräckligt med nödhjälp, och säker tillgång för humanitär personal att leverera livräddande hjälp till familjer, var de än är.  

Båda parter måste skydda civila, även civila som befinner sig på platser under evakueringsorder. Människor måste vara fria att sätta sig i säkerhet, men får aldrig tvingas att fly. Grundläggande infrastruktur måste skyddas från attacker, inklusive sjukhus, tillfälliga boenden, skolor och vattensystem. Vapenvilan måste återinföras. 

Och slutligen uppmanar vi det internationella samfundet, särskilt stater och aktörer med möjlighet att påverka, att använda sitt inflytande för att få ett slut på detta. Om inte nu – när? 

Priset för att inte agera nu kommer att mätas i barns liv. Barn som begravs i rasmassor, förtvinar av hunger och tystas innan de ens har börjat prata. 

Det otänkbara i Gaza stad har redan börjat. 

*Uppdatering: Jana dog den 17 september 2025

Läs originaltexten här.