Barnrättspolitik för en hoppfull generation
Sverige har varit ett föregångsland för barns rättigheter. Vi var först i världen att förbjuda barnaga och sedan 2020 är barnkonventionen svensk lag. Men för att leva upp till barnkonventionen och stärka barn och ungas välmående, delaktighet och utveckling krävs ett helhetsgrepp om barnrättspolitiken. Inför riksdagsvalet 2026 lyfter vi vikten av ett barnrättspolitiskt ramverk.

Ett ramverk för att stärka genomförandet av barnkonventionen
Både i Sverige och globalt är barns rättigheter satta under press, och bristande investeringar får stora konsekvenser för individen och för samhället i stort.
Många barn och unga känner minskad tilltro till politikers förmåga att förbättra deras livssituation och ser mindre hoppfullt på framtiden. Färre upplever också att de kan påverka samhället. Samtidigt lyfter barn och unga flera viktiga utmaningar, bland annat inom skola och jämlikhet, trygghet och brottslighet, socioekonomiska skillnader, psykisk hälsa, sociala medier, diskriminering och Sveriges internationella engagemang.
Ramverket bör omfatta:
En barnrättspolitisk strategi med mätbara mål för varje mandatperiod, baserad på data.
En årlig handlingsplan och resurser för att nå målen i strategin.
Ett förtydligat uppdrag till myndigheter att utveckla och säkerställa insamling av statistik och kunskap om barn, inom myndigheternas ansvarsområde.
Årlig rapportering, uppföljning och utvärdering av åtgärdernas genomslag för barns rättigheter samt en årlig riksdagsdebatt om barnrättspolitikens mål, åtgärder och utfall.
En handlingsplan för barns delaktighet och inflytande i regeringens arbete med samtliga delar av det barnrättspolitiska ramverket.
Regeringen bör lämna över den barnrättspolitiska strategin till riksdagen att besluta om inför varje mandatperiod. Målen bör förhålla sig till de rekommendationer som Sverige fått av FN:s barnrättskommitté. En barnrättsminister bör ansvara för ramverket och dess genomförande och en lag som reglerar det barnrättspolitiska ramverket kan behövas. Varje regering sätter takten för målen samt föreslår åtgärder och resurser för att nå dem utifrån sina politiska utgångspunkter.



