Arbeli 8 år - ett av miljontals barn i Pakistan som förlorat allt

Arbeli, 8, sitter med några andra barn i en tältsäng i skuggan. Hon tittar på Dr Nasreem Khaskheli - en av tre medlemmar i ett UNICEF-stött mobilt hälsoteam. Teamet behandlar sina patienter på en provisorisk klinik i ett av Pakistans många "flyktingläger".

Arbeli och hennes familj kom till lägret tillsammans med 11 andra familjer från samma by. En by som till stora delar ödelagts efter det att vattenmassorna drog fram. Arbeli och hennes familj har vandrat den långa vägen till Sukkur till fots och hon bor nu med sin mor och bröder under en presenning.  Det är den de nu tar skydd under i den intensiva sommarsolen.

Saknar sitt hem

- När översvämningarna kom förstördes mitt hus, berättar Arbeli lågmält. Det är svårt att uppfatta vad hon säger och hennes blick är riktad ner i marken.  Vattnet tog med sig alla mina saker, fortsätter hon, till och med min säng.

På väg till Sukkur efter ödeläggelsen av hennes by hade Arbeli ingen aning om vad som väntade. - Barnen var både trötta och rädda, berättar Arbelis mor. Det  var hemskt att inte bara kunna vända hem. Vårt hus har förstörts och våra djur är borta. Vi har ingenting kvar att återvända till, fortsätter hon.

Liksom många andra barn i Arbelis ålder gick hon aldrig i skolan i sin hemby. Hon hjälpte istället sin familj att ta hand om huset och djuren. Nu, efter att plötsligt ha sett hela sitt liv sköljas bort, är Arbeli i ett tillstånd av chock. Arbeli, berättar att hon saknar sitt hem, sin säng och sina kläder.- Det var mycket bättre hemma, mumlar hon.Arbelis familj har ingen aning om när de kan återvända till sin by. Men de hoppas kunna bege sig hem och bygga upp sitt hus och sina liv när flodvattnet dragit sig tillbaka.

Tillsvidare är deras hem en vit presenning på kanten av en dammig, bullrig väg, där lastbilar passerar i hög fart. Det tutas hej vilt och lukten av bensin sticker i näsan.

Trots de svåra omständigheterna har Arbeli endast en begäran i nuläget. Hon vill ha nya kläder och skor.

- Jag har bara de här kläderna, förklarar hon.

/ Tania McBride, UNICEF