Från bomullsfältet tillbaka till skolbänken

Mani kan äntligen prata och skratta med sina kompisar i skolan igen. Foto: UNICEF/Crouch

– Han sa elaka saker till oss och brukade slå oss på benen, ryggen och axlarna, säger Mani.

Men hon var maktlös. Bonden hade lånat ut 20 000 rupier, ca 2 600 svenska kronor, till Manis föräldrar i utbyte mot att hon och hennes systrar jobbade för honom varje dag i fyra år.

Utnyttjar de mest sårbara

Mani tvingades lämna skolan vid 12 års ålder. Hon arbetade tyst bredvid 15 andra flickor och pojkar på en gård i den indiska staten Karnataka, fångad i en obeveklig odlingscykel: Bomull på sommaren, tobak på hösten, chilifrukt på vintern och insamling av neemfrön på våren.

Men för bara en kort tid sedan kom några besökare till Manis lilla by Yeragera som övertygade hennes föräldrar och arbetsgivare att låta henne återvända till skolan efter två års arbete istället för de fyra år hon skulle ha arbetat. – Äntligen var jag fri och kunde prata med mina vänner igen, säger Mani.

Hennes historia liknar många andras i det område som sträcker sig genom den fattiga regionen Raichur. Det uppskattas att hundratusentals barn, framförallt flickor, arbetar i Indiens bomullsindustri. Den stora majoriteten av dessa barnarbetare går inte i skolan. I många fall blir barn anställda för att det är billigare arbetskraft. Ungefär sju svenska kronor om dagen kostar det att anställa ett barn. Ett barn kan dessutom jobba fler timmar och kan inte klaga hursomhelst.

Samarbetet ska öka medvetenheten

Bomullsproduktion är ett mödosamt arbete som kräver att man ägnar många timmar åt att städa, så och leda vatten till fälten. Därefter korspollineras varje blomma för hand innan bomullen så småningom plockas. Det är vanligt att barnarbetare lider av andningsproblem och andra hälsoproblem eftersom de exponeras för bekämpningsmedel, extrem hetta och psykisk stress. Många blir också slagna eller sexuellt utnyttjade av sina arbetsledare.

UNICEF och IKEA Social Initiative har samarbetat sedan 2006 för att stoppa barnarbete i Indien, bland annat genom att skapa medvetenhet om existerande lagar som förbjuder den skadliga sedvänjan. Indiens lag mot barnarbete förbjuder anställning av barn under 14, men den har hittills visat sig svår att efterleva, bland annat eftersom få barn förstår vilka rättigheter de har.

Drivs av fattigdom

I Raichur-regionen bor många socialt utsatta människor, t.ex. uteslutna stamfolk och människor som tillhör lägre kaster. De flesta lever under fattigdomsgränsen och många skickar sina barn i arbete för att de inte klarar sig annars. – Vi är mycket fattiga. Det var därför vi skickade iväg henne, säger Manis mamma Sundamma. Jag vill inte att hon ska arbeta. Hon kommer hem från fälten med röda ögon, hennes händer värker och ibland blir hon yr och kräks av solen. Jag vill att min dotter går i skolan. Hon är lycklig där.

På Yeragera Higher Primary School, där Mani nu studerar, har ungefär 50 barn återvänt till sina lektioner efter att den senaste upplysningskampanjen startade. – Vi är jätteglada över att människor kommer hit och hjälper oss få tillbaka barnen till skolan, säger Janhavi

Muralidnar, skolans rektor. Tidigare försökte vi prata med familjerna själva men med kampanjerna, festivalerna och föreställningarna som illustrerar barnarbete, har folket här börjat förstå vad barns rättigheter innebär. Manis lärare Archana Srikantamurty, erbjuder extraundervisning till dem som måste läsa in ämnen som de missat. – Det är underbart att se att så många nya, duktiga, ivriga ansikten är tillbaka i klassrummet, säger hon.