Arbete mot brottslighet

I arbetet mot brottslighet ska socialtjänsten väga samman det som bedöms vara barnets bästa utifrån lagkrav, nationell vägledning, bästa tillgängliga kunskap, praxis i landet, socialtjänstens egen expertis och beprövade erfarenhet och bedöma vad som är barnets bästa på kort och lång sikt.

Vad säger socialtjänstlagen om arbetet mot brottslighet?

När vi fattar beslut ska vi säkerställa att vi har rätt enligt lag att fatta beslutet och att det är förenligt med kraven i lagen.

Socialtjänstlagen 6 kap. Allmänt förebyggande arbete

Förebyggande arbete mot brottslighet
8 § Socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet.

Socialtjänstlagen 18 kap. Socialnämndens ansvar för barns och ungas uppväxtförhållanden

Trygghet och utveckling
1 § Socialnämnden ska arbeta för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden.

Nämnden ska främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga i nära samarbete med vårdnadshavare eller andra som ansvarar för barns och ungas dagliga omsorg.

Förebygga och motverka att barn och unga far illa

Uppsökande verksamhet och samarbete mot vistelse i skadliga miljöer
2 § Socialnämnden ska bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa.

Nämnden ska tillsammans med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs uppmärksamma om barn och unga vistas i miljöer som är skadliga för dem och arbeta för att förhindra att de vistas i sådana miljöer.

Förebygga och motverka skadligt bruk och beroende
3 § Socialnämnden ska särskilt arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka skadligt bruk och beroende bland barn och unga av alkohol, narkotika och andra beroendeframkallande medel, andra berusningsmedel, dopningsmedel samt spel om pengar.

Förebygga och motverka skadligt bruk och beroende
4 § Socialnämnden ska särskilt arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga.

Skydd och stöd till barn och unga i riskzon
5 § Socialnämnden ska med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och unga som har visat tecken till en ogynnsam utveckling.

Socialnämnden ansvarar för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om barnets eller den unges bästa motiverar det, får vård, omsorg och uppfostran utanför det egna hemmet. Ansvaret ska utövas i nära samarbete med vårdnadshavaren eller andra som står för barnets eller den unges dagliga omsorg.

Samverkan för att motverka att barn far illa
6 § Socialnämnden ska, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Nämnden ska ta initiativ till att samverkan kommer till stånd.

Insatser när barn har utsatts för brott
7 § Socialnämnden ansvarar för att ett barn som har utsatts för brott, och barnets närstående, får de insatser som de behöver.

Socialnämnden ska beakta att även ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott.

Barn och unga som har begått brott

Ungdomstjänst ska kunna verkställas så snart som möjligt
8 § Socialnämnden ansvarar för att påföljden ungdomstjänst kan verkställas så snart som möjligt. Verkställigheten ska påbörjas senast två månader efter det att domen har fått laga kraft, om inte särskilda skäl talar mot det.

Socialnämnden ska i en arbetsplan bestämma vad en beslutad ungdomstjänst ska innehålla och utse en handledare för den unge. Socialnämnden ska kontrollera att arbetsplanen följs.

Socialnämnden ansvarar för medling
9 § Socialnämnden ansvarar för att medling enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott kan erbjudas när brottet har begåtts av någon som är under 21 år.

Insatser efter en vårdnadsprocess, placering eller påföljd
10 § Socialnämnden ska tillgodose de särskilda behov av insatser som barn och unga kan ha efter att
- ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts,
- placering utanför det egna hemmet har upphört, eller
- verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård har upphört. 

Begränsning i möjligheten att ta emot andras barn

Förbud och begränsningar
11 § När ett barns bästa kräver det, får socialnämnden förbjuda eller begränsa möjligheterna för en person som bor i kommunen att i sitt hem ta emot någon annans barn.

Ett sådant förbud omfattar inte fall då det med hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbart befogat att ett barn vistas i hemmet.

Straffansvar
12 § Den som överträder ett förbud eller en begränsning av möjligheterna att i hemmet ta emot någon annans barn döms till böter.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter medgivande av Socialstyrelsen.

Vilken nationell vägledning finns det från Socialstyrelsen och andra myndigheter kring arbetet mot brottslighet?
Syftet med att ha koll på nationell vägledning är att öka likvärdigheten i hur barns rättigheter efterlevs i hela landet – följer vårt beslut vad Sverige som land anser är bäst för barn i arbetet mot brottslighet?

Det kan bland annat finnas nationell vägledning från Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) samt Regeringen och Socialdepartementet.

På Kunskapsguiden finns nationell vägledning kring barn och unga som begår brott samlad.

Vilken vägledning kring arbetet mot brottslighet finns det utifrån forskning och evidens?
Syftet med att socialtjänsten ska utgå från forskning och evidens är att vi ska fatta beslut som är förenliga med det forskning och evidens säger är barnets bästa i arbetet mot brottslighet.  

Socialtjänsten kan exempelvis börja med Socialstyrelsens kunskapsstöd för evidensbaserad praktik.

Vilken vägledning finns det av praxis från socialtjänsten i andra kommuner?
Syftet med att socialtjänsten ska utgå från erfarenheter och praxis från andra kommuners arbete mot brottslighet är att inspireras av existerande praktisk kunskap i olika delar av landet. Goda exempel kan anpassas till den egna kommunen och genom att inte behöva ”uppfinna hjulet” på nytt används våra resurser på ett mer effektivt sätt.

Praxis från andra kommuners arbete mot brottslighet inhämtas oftast från relevanta nätverksmöten, samt sprids av SKR och Socialstyrelsen.

Vilken vägledning finns det av egna tidigare erfarenheter från arbetet med barn?
Syftet med att utgå från våra egna tidigare erfarenheter är att ta vara på befintlig kunskap och erfarenhet från vår egen verksamhet, som har god kännedom om barns situation i just vår kommun. Vad har vi redan gjort inom det arbetet mot brottslighet? Vad är bra erfarenheter som vi bör bygga vidare på? Vilka erfarenheter har visat att vi behöver justera arbetet mot brottslighet?

Vad bedöms vara barnets bästa på kort och lång sikt?
Syftet med att bedöma barnets bästa på kort och lång sikt är att klargöra hur våra beslut och insatser påverkar barn här och nu, men även på lång sikt. I en del situationer finner vi arbetssätt och lösningar som fungerar i stunden, men som inte är bra på längre sikt. I andra situationer finner vi kanske arbetssätt och lösningar som inledningsvis kan vara utmanande, men som på längre sikt förväntas ge goda resultat. I en optimal situation har vi möjlighet att fatta beslut som blir bra för barn på både kort och lång sikt.

I arbetet mot brottslighet ska socialtjänsten bidra till ökad jämlikhet i samhället. Det innebär att arbetet ska bidra till likvärdiga förutsättningar för barn i kommunen, oavsett deras olika bakgrunder.

Att ge likvärdigt bemötande och stöd till alla barn är inte det samma som att ge likadant stöd till alla. Även om alla barn har samma rättigheter så kan deras olika förutsättningar kräva anpassning av arbetet mot brottslighet för att det ska få likvärdig effekt i deras livssituationer.

Olika hänsyn att beakta utifrån de barn som berörs av arbetet mot brottslighet:

• Ålder: Hur påverkas barn i olika åldrar av arbetet mot brottslighet? Hur anpassar vi våra arbetsmetoder, information och möjlighet till delaktighet till förskolebarn, lågstadieelever, mellanstadieelever, högstadieelever och gymnasieelever?
• Kön: Hur påverkas flickor och pojkar/tjejer och killar av arbetet mot brottslighet? Hur anpassar vi våra arbetsmetoder, information och möjlighet till delaktighet utifrån att det ska vara bra för både flickor och pojkar?
• Könsidentitet/könsuttryck: Hur påverkas barn med en könsidentitet/könsuttryck som är annorlunda än det kön de identifierades som vid födseln av arbetet mot brottslighet? Hur anpassar vi vår information och möjlighet till delaktighet så att vi respekterar barns könsidentitet/könsuttryck?
• Sexuell läggning: Hur påverkas barn utifrån sin sexuella läggning av arbetet mot brottslighet? Hur anpassar vi vår information och möjlighet till delaktighet så att vi respekterar barns sexuella läggning?
• Funktionsnedsättning: Hur påverkas barn med funktionsnedsättning av arbetet mot brottslighet? Hur anpassar vi våra arbetsmetoder, information och möjlighet till delaktighet utifrån de behov barn med funktionsnedsättning har?
• Etnicitet och språk: Hur påverkas barn med olika etniska bakgrunder och som talar annat språk än svenska arbetet mot brottslighet? Hur anpassar vi vår information och möjlighet till delaktighet utifrån barns etniciteter och språk?
• Religion: Hur påverkas barns religiösa tillhörighet av arbetet mot brottslighet? Hur anpassar vi vår information och möjlighet till delaktighet så att vi respekterar barns olika religioner?
• Socioekonomiska förutsättningar: Hur påverkas barn med olika socioekonomiska förutsättningar av vårt arbete mot brottslighet? Hur anpassar vi våra arbetsmetoder och möjlighet till delaktighet så att vi inkluderar barn från olika socioekonomiska förutsättningar i arbetet mot brottslighet?
• Postnummer: Hur påverkas barn på olika postnummer i kommunen av arbetet mot brottslighet? Hur anpassar vi vår information och möjlighet till delaktighet så att barn inom berörda postnummer ges förutsättningar att nås av arbetet mot brottslighet?

Barn har rätt att få tillgång till den information de behöver för att förstå den situation de befinner sig i. Det är en förutsättning för att de ska kunna förstå vad socialtjänsten kan erbjuda, samt för att på ett meningsfullt sätt kunna delta i beslut som rör dem. Det förutsätter att vi har adekvat kunskap om olika sätt att kommunicera med barn i olika åldrar, med olika funktionsnedsättningar, från olika bakgrunder och som har olika uppväxtvillkor.

Som en del av socialtjänstens uppsökande verksamhet finns det en skyldighet att ge barn anpassad information om vad socialtjänsten är, vilket stöd socialtjänsten kan erbjuda och hur barn kan komma i kontakt med socialtjänsten. Vi behöver även anpassa information om varför barn har kontakt med socialtjänsten, specifik information om vad som händer i deras ärende hos oss, samt hur det relaterar till barnet och påverkar dennes livssituation och framtid. Information ska ges kontinuerligt under den tid barnet har kontakt med socialtjänsten.

Informationen ska vara anpassad till barnets individuella behov och situation i fråga om ålder, mognad och individuella förutsättningar. Den ska ges på det sätt som är mest lämpligt för det enskilda barnet, anpassat till dess ålder, mognad och särskilda behov. Den som har ett ansvar att förmedla information till barn har även ett ansvar att kontrollera om barnet har förstått informationen.

För grupper av barn i det förebyggande arbetet med brottslighet:

• Vilken information behöver barn få om arbetet med brottslighet i kommunen?
• Hur ser vi till att informationen är adekvat för barns ålder och på begripligt språk som barn själva förstår?
• Hur vet vi att barn har förstått informationen?
• Hur sprider vi informationen så att den når alla berörda barn i kommunen?

För barn i samtal om egen brottslighet eller som offer för brottslighet:

• Vilken information har barnet redan fått?
• Vilken information behöver barnet fortfarande få?
• Vilka skyddsaspekter finns det att ta hänsyn till vid information till barnet?
• Har barnet förstått informationen?
• Vad är barnets inställning till att vårdnadshavare får information?
• Vilken information behöver vårdnadshavare få?

Socialtjänsten ska göra barn delaktiga i arbetet med brottslighet, både i det förebyggande arbetet och i kontakt med socialtjänst på grund av egen brottslighet eller för brottsutsatthet. Socialtjänsten ska se till att anpassa information, delaktighetsmetoder och stöd efter barns olika förutsättningar att föra fram sina åsikter.

På Kunskapsguiden finns ett avsnitt ”Barns rätt till delaktighet” som stödjer socialtjänstens arbete med enskilda barn och unga. SKR har tagit fram Dialogguiden för en enkel översikt kring vilken delaktighetsmetod som passar för att inhämta barns och ungas åsikter på gruppnivå. 

Exempel på frågor att beakta i det brottsförebyggande arbetet i kommunen:

• Vad är det barn ska tycka till om det förebyggande arbetet mot brottslighet?
• Vilka barn ska vi ge möjlighet att vara delaktiga och ges inflytande på arbetet mot brottslighet?
• Vilka delaktighetsmetoder är lämpligast utifrån de barn som ska göras delaktiga och i relation till de delar av arbetet med brottslighet som de ska ha åsikter om? (Se Dialogguiden)
• På vilket sätt är vi mottagliga att väga in barns åsikter i socialtjänstens fortsatta arbete mot brottslighet?
• Hur återkopplar vi till barn om vilken vikt vi har lagt vid det de har förmedlat till socialtjänsten i det fortsatta arbetet mot brottslighet?

Exempel på frågor att beakta i arbetet mot brottslighet tillsammans med det enskilda barnet:

• Vad vill vi veta av detta barn i arbetet mot brottslighet?
• Vilket stöd behöver detta barn för att kunna uttrycka sina åsikter?
• Vilka hänsyn behöver vi ta till detta barns känsla av trygghet och förtroende för socialtjänsten?
• Hur återkopplar vi till detta barn om vilken vikt vi har lagt vid det hen har förmedlat till oss?

Ge goda förutsättningar för barns delaktighet

1. Kunskap och kompetens: Det krävs även kunskap och kompetens för att objektivt lyfta fram och synliggöra barnets åsikter och ställningstaganden i beslut som fattas.

• Vad kan vi behöva mer kunskap och kompetens om för att göra barn delaktiga i arbetet med brottslighet?

2.Transparent och informativt: Barn behöver fullständig och anpassad information kring syftet med medverkan, de behöver förstå vad det är de ska ha åsikter om och hur själva delaktigheten ska gå till.

• Hur når vi berörda barn i kommunen med inbjudan till delaktighet i det brottsförebyggande arbetet?
• Förstår barnen syftet med deras medverkan, hur deltagandet ska genomföras och vilka konsekvenser det kan få för barn i kommunen i det fortsatta brottsförebyggande arbetet?
• Förstår det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet varför de är hos socialtjänsten och vad som ska hända i arbetet mot brottslighet?
• Förstår det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet vilka konsekvenser samtalet kan få? 

3. Frivilligt: Barn väljer själva om de vill vara delaktiga i arbetet mot brottslighet. Vi informerar att det är okej att avsluta sitt deltagande när de vill.

• Hur får vi barn att känna att deras delaktighet i det allmänna brottsförebyggande arbetet är värd deras tid och uppmärksamhet?
• Hur får vi det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet att välja att samtala med socialtjänsten? 

4. Barnanpassad lokal: Om delaktigheten ska ske i en fysisk lokal ska denna vara lämplig för barn att träffas i.

• Är tilltänkt lokal lugn, trygg och lämplig för barn? Vilka förutsättningar har barn att ta sig till lokalen? 

5. Barnanpassad delaktighet: Delaktighetsmetoder ska anpassas till barns olika förmågor och förutsättningar. Barns olika förutsättningar ska beaktas för att finna bästa sätt att skapa delaktighet och förtroende. Det kan behövas olika typer av samtalsstöd som bildstöd, talarmattor och andra hjälpmedel.

• Vad behöver de barn som ska vara delaktiga i det brottsförebyggande arbetet för stöd för att kunna föra fram sina åsikter?
• Vad behöver det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet för stöd för att kunna föra fram sina åsikter? 

6. Respektfullt: Barns åsikter ska mötas med respekt och bli tagna på allvar. Delaktigheten får inte bli symboliskt, där barnet blir passiv mottagare av information.

• Vilka ord och uttryck ska vi anpassa till de ord och begrepp som barn själva använder och förstår?
• Hur ser vi till att vi lyssnar aktivt på det barn berättar?
• Hur bekräftar vi till de barn som är delaktiga att vi har förstått vad som är viktigt för dem?

7. Relevant: Barn ska ges möjlighet att använda sig av sina erfarenheter, kunskaper och färdigheter för att uttrycka sina åsikter om frågor som har verklig relevans i deras liv. De är experter på sin livssituation och utrymme måste skapas för att de ska kunna lyfta fram möjligheter och utmaningar som de själva anser är relevanta och viktiga i situationen.

• Hur ser vi till att de områden inom arbetet mot brottslighet som vi inhämtar barns åsikter kring upplevs relevanta för barn?
• Har vi pratat om rätt saker med det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet? 

8. Säkert och riskmedvetet
Att uttrycka åsikter kan innebära risker. Om barn ska prata i grupp ska vi säkerställa att de känner sig trygga, att allas åsikter respekteras och att ingen utsätts för mobbning eller risker för att de har sagt sin mening. Vi ska skydda barnet i delaktighet, inte från delaktighet. Vi måste vidta alla åtgärder för att minimera risker för att barnet drabbas av negativa konsekvenser av sitt deltagande. Detta är speciellt viktigt i situationer där vårdnadshavare motsätter sig att barnet pratar med socialtjänsten, eller försöker kontrollera det som får diskuteras. Barn ska få information om deras rätt till skydd och de ska veta vart de ska vända sig för att få hjälp om det behövs. Barn ska få möjlighet att med stöd delta i arbete med riskbedömning.

• Vad i dialogen med barn kring det brottsförebyggande arbetet i kommunen kan vara känsligt eller medföra risker?
• Hur skyddar vi barn som deltar med sina åsikter om det finns risker kopplat till deras deltagande?
• Vad i det enskilda barnets livssituation behöver vi beakta för att säkerställa barnets säkerhet? 
  

9. Återkoppling
Barn har rätt att få tydlig återkoppling och feedback kring sin medverkan i processer för delaktighet och inflytande, och kring vilken betydelse deras medverkan har haft. Vid behov ska möjlighet ges att ifrågasätta och påverka resultaten.

• Hur får barn återkoppling om hur deras åsikter har beaktats i det brottsförebyggande arbetet i kommunen?
• Hur får barn möjlighet att ifrågasätta, ändra, justera och påverka resultatet utifrån återkopplingen?
• Vad har det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet för åsikter och förslag?
• Vilken vikt läggs vid det enskilda barnets åsikter och förslag utifrån ålder och mognad i relation till vad beslutet handlar om?
• Hur säkerställs att barnet kan dela sina åsikter utan påverkan av närstående?
• Hur får det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet återkoppling om hur barnets åsikter har beaktats i det aktuella ärendet?
• Hur ska vi beakta vårdnadshavares inställning till barnets delaktighet och inflytande?

Rätten till ett värdigt liv omfattar: 
- barns rätt till utveckling, hälsa och välmående, samt rätt till vila och lek 
- barns rätt till utbildning i förskola och skola 
- barns rätt till en meningsfull fritid med kultur- och fritidsaktiviteter 
- barns rätt till ett värdigt och aktivt liv när de har funktionsnedsättningar

Exempel på frågor att beakta:

• Hur beaktar vi barns fysiska och psykiska hälsa och mående i arbetet mot brottslighet?
• Hur beaktar vi barns rätt till utveckling, vila och lek i arbetet mot brottslighet?
• Hur beaktar vi barns rätt till utbildning samt närvaro i förskolan/skolan i arbetet mot brottslighet?
• Hur beaktar vi barns rätt till meningsfull fritid i arbetet mot brottslighet?
• Hur beaktar vi rätten för barn med funktionsnedsättning till ett värdig och aktivt liv i arbetet mot brottslighet?

Barn har en fundamental rätt till liv och överlevnad, vilket handlar om att beakta barns rätt till fysisk och psykisk hälsa, undvika barnolycksfall samt förebygga riskfaktorer såsom suicidrisk, missbruk, vanvård, försummelse, våldsutsatthet och kriminalitet. Barn har rätt att växa upp i en miljö fri från våld och övergrepp, både i hemmet, i förskolan och skolan samt i det offentliga och digitala rummet. Barn ska skyddas mot vanvård och försummelse från deras omsorgsgivare, oavsett om det är föräldrar, vårdnadshavare eller olika former av alternativ omsorg i samhället. De ska även skyddas från hedersrelaterat våld och förtryck samt skadliga sedvänjor som könsstympning av flickor samt tvångsäktenskap och tidiga äktenskap.

Barn som misstänks, åtalas för eller som har befunnits skyldigt till brott ska behandlas på ett respektfullt och värdigt sätt, som främjar barnets känsla av värdighet och värde, stärker barnets respekt för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt som tar hänsyn till barnets ålder och behov. Barn ska skyddas mot grym, förnedrande och omänsklig behandling eller bestraffning i alla delar av rättsväsendet. Vi ska arbeta förebyggande samt främja att barn som befunnit sig inom rättsväsendet återanpassas till och tar på sig en konstruktiv roll i samhället.

I det brottsförebyggande arbetet i kommunen ska vi beakta aspekter av barns trygghet och säkerhet:

• Vilka upplevelser har barn av fysisk, psykisk och/eller sexuell våldsutsatthet i skolan, i hemmet, i det offentliga rummet och på nätet? Vad har de för förslag på brottsförebyggande arbete i kommunen?
• Vilka upplevelser har barn av våld i nära relationer och barnfridsbrott? Vad har de för förslag på brottsförebyggande arbete med föräldrar?
• Vilka upplevelser har barn av kriminalitet (egen eller andras)? Vilka förslag har de på brottsförebyggande arbete i skolan, i det offentliga rummet eller andra platser i kommunen?
• Vilka upplevelser har barn av digital utsatthet och vad har de för förslag på brottsförebyggande arbete i förskolor, skolor och kring föräldrastöd?
• Vilka upplevelser har barn av hedersrelaterat våld och förtryck? Vilka förslag har de på brottsförebyggande arbete i förskolor, skolor, fritidsverksamheter och andra platser i kommunen?

I arbetet med det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet ska vi beakta aspekter av barnets trygghet och säkerhet:

• Vilka upplevelser har detta barn av fysisk, psykisk och/eller sexuell våldsutsatthet i skolan, i hemmet, i det offentliga rummet och på nätet? Vilka risker finns det? Vad behöver detta barn för stöd?
• Vilka upplevelser har detta barn av våld i nära relationer och barnfridsbrott? Vilka risker finns det? Vad behöver detta barn för stöd?
• Vilka upplevelser har detta barn av kriminalitet (egen eller andras)? Vilka risker finns det? Vad behöver detta barn för stöd?
• Vilka upplevelser har detta barn av digital utsatthet? Vilka risker finns det? Vad behöver detta barn för stöd?
• Vilka upplevelser har detta barn av hedersrelaterat våld och förtryck? Vilka risker finns det? Vad behöver detta barn för stöd?

Rätten till omvårdnad och daglig omsorg handlar bland annat om rätten till goda levnadsvillkor för alla barn. Social trygghet och skälig levnadsstandard i barnkonventionen handlar om en helhetssyn på barnets rätt till goda förutsättningar för sin utveckling, välmående, uppväxt och ett värdigt liv. Föräldrar är ansvariga för barnets utveckling och levnadsvillkor inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser. Socialtjänsten har i sin tur ett ansvar att stödja föräldrarna i sina åtaganden för barnet.

Centralt är att barnet har tillräckligt med näringsriktig mat för sin utveckling, kläder anpassade efter årstid och storlek samt ett säkert och värdigt boende med fungerande sanitetslösningar, värme och rent vatten. Särskild hänsyn ska tas till barnets bästa i de situationer då barn riskerar att bli hemlösa, för att undvika ofrivilliga flyttningar och en osäker boendesituation. Det är i detta sammanhang viktigt med stabilitet och kontinuitet i barnets relation till förskola, skola och kamratgrupp. Rätten till ett värdigt liv inkluderar att barn har förutsättningar för meningsfulla fritids- och kulturaktiviteter, även i socioekonomiskt utsatta situationer.

Utgångspunkten i barnkonventionen är att barn har rätt till sina föräldrar. Detta förutsätter att det är förenligt med barnets bästa, ger goda förutsättningar för barnets utveckling, välmående och ett värdigt liv, samt skyddar barnet mot våld och övergrepp. Grundtanken är att barn inte ska skiljas från sina föräldrar mot deras vilja utom när det är nödvändigt för deras bästa. Barnet ska i möjligaste mån skyddas och ges förutsättningar att bo kvar i sin familj, med stöd från bland annat socialtjänsten. Samtidigt har vi ett ansvar att skydda barn från föräldrar som till exempel utsätter barnet för vanvård, försummelse, våld eller övergrepp.

Det är inte förenligt med barnkonventionen att barn omhändertas och fråntas rätten till sina föräldrar om detta kan undvikas med rätt stöd till familjen. När det är nödvändigt för barnets bästa att barnet skiljs från sina föräldrar ska det ske på ett rättssäkert sätt utifrån gällande lagstiftning, där alla barn ska behandlas lika inför lagen, utan diskriminering.

Det vi kan uppleva som en utsatt familjesituation kan för barnet och föräldrarna vara vardag. Om det inte föreligger omedelbar risk för barnets hälsa och säkerhet, men ett omhändertagande övervägs, ska det vara klarlagt att inget annat alternativ än åtskiljande från föräldrarna kan tillgodose barnets bästa. I en bedömning av barnets hela familjesituation väger vi risk- och skyddsfaktorer mot varandra, där barnets bästa ska väga tyngst och beaktas på både kort och lång sikt. Att lyssna till barnet och att försäkra sig om att barnet förstått är mycket viktigt i dessa situationer.

I arbetet mot brottslighet ska vi beakta aspekter av barns rätt till omvårdnad och daglig omsorg:

• Vilka erfarenheter har barn av brottslighet kopplat till sin boendesituation i kommunen och vilka förslag har de på brottsförebyggande arbete för en trygg boendesituation för alla barn?
• Vilka erfarenheter har barn av brottslighet kopplat till sin socioekonomiska situation och vilka förslag har de på brottsförebyggande jämlika uppväxtvillkor för barn i kommunen?
• Vilka funderingar och förslag har barn kring stärkt föräldraförmåga hos vuxna runt barn som en del av det brottsförebyggande arbetet i kommunen?

Vad har det enskilda barnet som begått/utsatts för brottslighet för erfarenheter och behov kopplat till:

• boendesituation
• socioekonomiska situation
• föräldraförmåga hos vuxna runt barnet
• omvårdnad och daglig omsorg

Föräldrar är huvudansvariga för sitt barn och har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran, utveckling, välmående, skydd och goda uppväxtvillkor. De ska bevaka och säkerställa barnets rättigheter gentemot till exempel förskolan/skolan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Föräldrar har rätt att få det stöd de behöver för att de ska klara av sitt ansvar för barnet. De bör få stöd med barnets utveckling, uppfostran och omsorg, samt insatser för att förebygga vanvård, våld och övergrepp. Socialtjänsten har även i uppdrag att arbeta förebyggande och motiverande för att förmå de föräldrar som behöver föräldraskapsstöttande insatser att ta emot sådant stöd.

Vi har ett ansvar att se till så att de vuxnas perspektiv och upplevelser inte överskuggar barnets, vilket är lätt hänt i strävan efter samförstånd. Alliansen med föräldrarna får inte ske på bekostnad av barnets bästa och alliansen med barnet. Barn har fortsatt rätt till skydd från att fara illa, oavsett föräldrarnas inställning.

I arbetet mot brottslighet ska vi beakta aspekter av föräldrars rättigheter och skyldigheter:

• Vad är föräldrars rättigheter och skyldigheter kopplat till barns brottslighet?
• Vilken (anpassad) information behöver föräldrar få om arbetet mot brottslighet?
• Vilka upplevelser har föräldrar av brottslighet i familjen, förskolan, skolan, bostadsområdet, kommunen?
• Vad har föräldrar för åsikter och förslag kring arbetet mot brottslighet?
• Hur kan vi samverkan med föräldrar i kommunens brottsförebyggande arbete?

I det enskilda barnets ärende ska vi beakta aspekter av föräldrars rättigheter och skyldigheter:

• Vad är föräldrars rättigheter och skyldigheter i det enskilda barnets ärendet?
• Finns det behov av sekretess gentemot föräldrar till skydd för barnet?
• Vilken information har föräldrar fått om barnet/situationen?
• Vilken information behöver föräldrar få om barnet/situationen?
• Behöver samtycke inhämtas från förälder?

Begreppet föräldrar används genomgående och avser biologiska föräldrar, vårdnadshavare och/eller huvudsakliga omsorgspersoner. Det är det enskilda barnets livssituation som avgör om vi utgår från barnets biologiska föräldrar, vårdnadshavare och/eller barnets huvudsakliga omsorgspersoner. Vissa föräldrar innehar alla dessa roller, andra innehar endast en av rollerna.