Barnkon­ven­tionens ställ­ning i Sverige

Nu när barnkonventionen är svensk lag, arbetar vi för att barnkonventionen som lag ska respekteras och efterlevas av berörda myndigheter och övriga beslutsfattare på kommunal, regional och nationell nivå.

Barnkonventionens status i Sverige

FN:s konvention om barnets rättigheter, även kallad barnkonventionen, är ett rättsligt bindande dokument som innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Barnkonventionen antogs den 20 november 1989 av FN:s generalförsamling. Idag har 196 stater ratificerat (förpliktat sig att följa) barnkonventionen. USA är därmed det enda landet som inte har ratificerat barnkonvention.

Den svenska regeringen ratificerade konventionen 1990 utan några reservationer (1). Trots att den då blev juridiskt bindande har det visat sig inte vara tillräckligt för att säkra barns rättigheter. Därför har UNICEF Sverige i över tio år arbetat för att göra barnkonventionen till svensk lag.

Sedan 1 januari 2020 gäller den som svensk lag. Det innebär att konventionen har fått en starkare juridisk ställning och har samma status som andra svenska lagar.

Barnkonventionen har nu en starkare ställning då den både gäller som lag (genom inkorporering) i kombination med en transformeringsmetod som innebär att alla våra lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser.

UNICEF Sverige anser att en kombination av båda metoderna bättre främjar barns rättigheter i stort.

Barnkonventionens status i andra länder

Konsekvenser och effekter av en ratificering varierar från land till land beroende på landets rättssystem. I länder med så kallade monistiska rättssystem, som finns i exempelvis USA, Frankrike, Holland och Belgien, får internationella konventioner automatiskt samma status som de nationella lagarna i och med ratificeringen. I länder med så kallade dualistiska system måste konventionen införlivas i den nationella rätten via ändringar av de nationella lagarna. Exempel på länder som tillämpar dualistiska rättssystem är Storbritannien, Tyskland, Italien och de skandinaviska länderna.

Det finns idag 94 länder som har inkorporerat barnkonventionen som lag fullt ut (både länder med så kallade monistiska och dualistiska rättssystem). Barnkonventionen gäller då som nationell lag.

Norge som modell

Barnkonventionen inkorporerades i norsk rätt och gjordes till norsk lag år 2003. Anpassningen av norska lagar till konventionen, genom s.k. transformering, har fortsatt parallellt. Enligt norsk lag, ska barnkonventionen ha företräde vid konflikt med andra lagar.

Under hösten 2009 gjordes en utvärdering av norsk lag och praxis i förhållande till barnkonventionen. Utredningen visade att barnkonventionen har generellt sett stärkt barnets rättsliga ställning och gett konventionen högre juridisk status. Barnkonventionen tas även på större allvar och kan användas som rättskälla.

UNICEF Sverige förespråkar den norska modellen, det vill säga att göra barnkonventionen till svensk lag och att parallellt fortsätta med att anpassa svenska lagar till konventionen genom transformering.

Den svenska regeringen har noga studerat Norge och inspirerats av deras arbete för den svenska modellen att göra barnkonventionen till lag.

Barnkonventionen som svensk lag

Barnkonventionen som svensk lag innebär att det enskilda barnets rättssäkerhet stärks och att barnets bästa kommer i främsta rummet på ett tydligare sätt. Dessutom stärks barns rättigheter och ställning, särskilt inom det svenska rättsväsendet. Vidare kommer de svenska reglerna tolkas utifrån konventionen sedd i sin helhet. Viktigt att komma ihåg är att de åtgärder som redan har vidtagits i svensk lagstiftning inte skulle vara betydelselösa utan kvarstå och kompletteras med fler ändringar.

Barnkonventionens juridiska status stärks

Trots att Sverige har förbundit sig att följa barnkonventionen finns det idag brister i både vår lagstiftning och praxis. När barnkonventionen är gällande som lag kommer fler svenska lagar och bestämmelser som rör barn tas på större allvar och gälla alla barn i Sverige.

Formuleringen om barnets bästa har tillkommit i svenska lagar för att Sverige har förbundit sig att följa barnkonventionen. Förutom i utlänningslagen hittar vi principen i bland annat socialtjänstlagen och lagen om vård av unga. Men trots att principen om barnets bästa finns i vissa lagar, är det ofta den inte tillämpas. Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vilket är en starkare formulering än i exempelvis utlänningslagen. Med  barnkonventionen som svensk lag kommer bland annat grunden för denna princip och hela barnkonventionen förstärkas.

Ett annat exempel där barnkonventionen kommer stärka barns rättigheter är vid en konflikt mellan svensk lag och barnkonventionen. Enligt dagens system är det svensk lag som gäller vid en sådan konflikt. Utlänningslagen ”vinner” alltså över barnkonventionen, men även annan lagstiftning, såsom lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). UNICEF Sverige anser att barnkonventionen borde väga tyngst. Även FN:s barnrättskommitté anser att internationella åtaganden bör prioriteras framför den nationella rätten när de två rättssystemen står i konflikt med varandra. Barnrättskommittén anser också att det är viktigt att se till att all relevant nationell lagstiftning överensstämmer med konventionen.

Lyssna mer på barnen

Det förekommer även brister i svensk praxis i fråga om barns rätt att komma till tals. Flera fall visar att barn inte har fått komma till tals i vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten eller i asylprocessen. Andra exempel visar att barn har fått göra sin röst hörd, men på ett sätt som inte tagit hänsyn till barnets bästa och där barnet till och med blivit kränkt.

UNICEF Sverige anser att rätten att komma till tals kommer få större genomslag när barnkonventionen som helhet gäller som lag. Det visar också tydligare att bestämmelserna i konventionen hänger samman och utgör en helhet.

Ett barnrättsperspektiv i vardagen

Barnkonventionen är ett grundläggande folkrättsligt instrument som innehåller bestämmelser om barns mänskliga rättigheter. Dess bestämmelser formar en syn på barn som individer med egna, självständiga rättigheter som myndigheterna är skyldiga att ta på allvar. Därför har UNICEF Sverige arbetat länge med att den ska få en starkare ställning i Sverige. De fördelar vi ser med inkorporering, det vill säga att barnkonventionen görs till svensk lag, är att:

• Barnkonventionens innehåll och syn på barn tas på större allvar och få större genomslag i praktiken på såväl statlig som kommunal nivå.

• Barns rättigheter och ställning stärks generellt, särskilt inom rättsväsendet.

• Det ställs högre krav på kompetens hos våra beslutsfattare, myndigheter och domstolar om barns behov och rättigheter.

• Barnkonventionen blir direkt tillämpbar i svenska domstolar och vid andra myndigheter, till exempel Migrationsverket, och därmed kan dess bestämmelser åberopas oftare.

• Det kommer skapas en nationell praxisutveckling om barnkonventionens innehåll som kommer göra bestämmelserna om barns rättigheter tydligare.

• Barnrättsperspektivet blir ett verkligt inslag i varje beslutsfattares vardag.

• Barnkonventionens bestämmelser blir en obligatorisk måttstock när nya lagar arbetas fram.

• Rättigheterna enligt konventionen kommer åberopas oftare vilket i sin tur kommer öka kunskapen om konventionens bestämmelser.

• Eventuella luckor i lagstiftningen kommer kunna upptäckas och hanteras genom kompletterande lagstiftning.

• FN:s barnrättskommittés tolkningar och rekommendationer får ökad betydelse

Argument för transformering och mot inkorporering av barnkonventionen

Alla är dock inte överens om det var ett bra beslut att inkorporera barnkonventionen i svensk lag. Nedan följer några argument från den allmänna debatten och de politiska partierna som inte är positiva till att konventionen inkorporerats:

• Tolkningen av barnkonventionen bör göras politiskt av riksdagen.

• Tolkningsansvaret läggs på domstolarna med risk för att rättigheterna tolkas för snävt och även strider mot svensk tradition.

• Många bestämmelser i barnkonventionen är för generella och vaga till sitt innehåll.

• En inkorporering kan leda till förvirring och konflikt med våra nationella lagar.

• Våra nationella lagar tillgodoser redan barns rättigheter i Sverige.

• Konventionen är avfattad på främmande språk och för svensk rättskultur främmande teknik.

• Det kan uppstå problem med de ekonomiska och sociala rättigheterna, vilka är beroende av varje lands ekonomiska politik.

Det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen

2011 antog FN ett tredje tilläggsprotokoll till barnkonventionen. Det fakultativa protokollet ger möjlighet för barn att lämna in individuella klagomål till FN:s barnrättskommitté om deras rättigheter enligt barnkonventionen kränks. Om staten ansluter sig till protokollet (ratificerar) blir det möjligt för barn och deras ombud att föra fram klagomål till FN:s barnrättskommitté om staten inte fullt ut uppfyller kraven i barnkonventionen och dess tilläggsprotokoll. Protokollet innebär inga nya rättigheter för barn utan utgör ett komplement för att stärka barns möjlighet att utkräva sina rättigheter.  Protokollet är däremot viktigt eftersom det ger möjlighet för barn själva, utan vårdnadshavarens godkännande, möjlighet att klaga om deras rättigheter enligt barnkonventionen kränks och de inte fått upprättelse genom nationella instanser.

Protokollet ger inte bara barn möjlighet att utkräva sina rättigheter internationellt utan en ratificering av protokollet skulle också innebära att Sverige måste förbättra sina nationella klagoinstanser till att bli mer barnanpassade och heltäckande.  Barnombudsmannen kan exempelvis  inte ta emot och driva enskilda barns fall vilket är en stor begränsning för barns möjlighet till upprättelse. Beslut som fattats enligt protokollet skulle även förbättra rättspraxis kring hur barnkonventionens artiklar ska tolkas och ge mer tydlighet kring hur man bäst ska efterleva barns rättigheter enligt barnkonventionen.

Sverige har ännu inte ratificerat protokollet och är därav inte bunden av det. Sverige har fått kritik av FNs barnrättskommitté och i de senaste rekommendationerna uppmanas regeringen att skyndsamt ratificera protokollet samt att ge barn tillgång till en egen nationell klagoinstans. UNICEF Sverige anser att Sverige bör ratificera det tredje protokollet omgående. Uppfyllandet av barns rättigheter skulle därmed stärkas. Barn skulle få ett faktiskt erkännande kring betydelsen av barn som egna rättssubjekt och aktörer. Då Sverige ses som ett föregångsland för barns rättigheter skulle ratificeringen inte bara stärka rättigheter för barn i Sverige utan också för barn internationellt.

Källhänvisning: 

1) Prop. 1989/90:107

Senast uppdaterat augusti 2020.