Våld mot barn

Inget barn ska behöva utsättas för våld

1979 var Sverige först i världen med att införa ett förbud mot aga. Trots det blir tusentals barn misshandlade i Sverige varje år och antalet stiger stadigt. Våld mot barn har varit en lågprioriterad fråga hos polis och åklagarmyndighet och det råder stora brister i hanteringen av våld mot barn.

UNICEF Sveriges arbete utgår från FN:s allmänna ställningstagande att ”inget våld är tillåtet och att allt våld går att förhindra och förebygga” och syftar bland annat till att öka kunskapen om våld mot barn, samt öka rättsskyddet för utsatta barn. UNICEF Sverige arbetar också för att barnkonventionens definition av våld mot barn ska gälla inom myndigheter och rättsväsende.

  • Leksak
    © UNICEF/Quarmyne
    Enligt dagens lagstiftning är våld mot barn straffbart endast om barnet har fått någon form av kroppsskada, sjukdom eller smärta.

Våld mot barn som begrepp

Barnkonventionens artikel 19 säger att barnet ska skyddas mot ”alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp”. Barnkonventionen är även tydlig med att inget våld mot ett barn är motiverat (1).  Artikel 19 handlar om de former av våld där barn utsätts av föräldrar/vårdnadshavare eller annan omsorgsperson. Exempel på annan omsorgsperson kan vara familjehemsföräldrar, adoptivföräldrar, förmyndare, skol- och förskolepersonal, personal på dagverksamhet eller boenden med flera.

FN:s barnrättskommitté belyser att våld i allmänhet förknippas med fysisk skada eller avsiktlig skada, men att det är viktigt att inte bortse från det lidande och de konsekvenser även icke fysiskt våld kan få för ett barn. Exempel på icke fysiskt våld kan till exempel vara psykisk misshandel, försummelse eller att barnet ser våld inom familjen.

Svensk lagstiftning

Sverige var det första landet i världen med att införa förbud mot aga (1979). Förbudet innebär att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (FB 6:1). Införandet av agaförbudet innebar att aga likställdes med misshandel, med syfte att markera att barn, precis som vuxna, har rätt att skyddas mot våld. Agaförbudet medför dock inte straffbarhet.

För att bli straffad för att ha utsatt ett barn för våld måste barnet ha fått någon form av kroppsskada, sjukdom eller smärta. Med smärta avses ett fysiskt lidande som inte är alltför obetydligt. Agaförbudet innefattar fler former av våld än vad de straffrättsliga bestämmelserna för misshandel gör. Detta innebär att vissa typer av ”lindrig” barnaga inte är kriminaliserad – men ändå otillåten. Det straffrättsliga skyddet för barn som utsätts för våld innefattar enbart sådana former av våld som skulle innebära straffbarhet om de riktades mot en vuxen person.

Barn som bevittnat våld mellan närstående har i dag ingen straffrättslig status som målsägande.

Brister inom barnskyddssystemet i Sverige i dag

Trots nationella strategier, lagstiftningsåtgärder, föreskrifter med mera blir allt fler barn misshandlade i Sverige varje år. Sedan 2008 har antalet anmälningar ökat med 21 procent och mellan 2014 och 2015 med 9 procent. Jämfört med andra länder i Europa är Sverige dessutom dåliga på att klara upp brott som rör våld mot barn (2). Dessutom är mörkertalet högt, då många fall av våld mot barn aldrig polisanmäls, särskilt vad gäller yngre barn och vissa utsatta grupper (3). Den senaste nationella kartläggningen från 2011 visar att 14 procent av de tillfrågade barnen uppger att de blivit slagna någon gång under det senaste året och tre procent att detta har skett upprepade gånger (4).

Den negativa utvecklingen innebär att barnkonventionen inte fått det genomslag som förväntats. Agaförbudet skickar en tydlig signal, men efterlevs inte fullt ut i praktiken. En konsekvens av detta är att agaförbudet försvagas och föräldrar kan utöva våld mot sina barn utan större risk för konsekvenser (5).

Att våld mot barn är ett lågt prioriterat område i polisens och åklagarnas verksamhet visar sig bland annat av den höga andel förundersökningar som läggs ned. Detta trots att den misstänkte utfört handlingen och att barnet har uppvisat skador. I de få fall som leder till åtal är det också anmärkningsvärt många som frias.

Ensam pojke
© UNICEF/Gilbertson/VII Photo
Barn som bevittnat våld mellan närstående har i dag ingen straffrättslig status som målsägande.

FN:s barnrättskommittés rekommendationer till Sverige

I de senaste rekommendationerna till Sverige uttrycker FN:s barnrättskommitté en oro för att allt fler barn i Sverige utsätts för våld och att dessa barn inte erbjuds stöd och hjälp. Sverige rekommenderas att skapa ett sammanhållet och samordnat skyddssystem för barn och samtidigt arbeta för att öka kunskapen kring våld mot barn. Att barnen själva får delta i detta arbete är särskilt viktigt (6). FN:s barnrättskommitté påpekar att människor som arbetar med barn inte har tillräcklig kunskap när det gäller att upptäcka tidiga tecken på utsatthet, vilket resulterar i att endast ett fåtal fall anmäls till socialtjänsten (7). 

Regeringens arbete för att stärka barnskyddssystemet i Sverige

Regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att stärka barnskyddssystemet i Sverige. 2005 beslutade regeringen att ge Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket i uppdrag att medverka till att flera barnahus inrättades. Barnahusen samlar de myndigheter som ska samarbeta när ett barn utsatts för brott under samma tak, för att underlätta för barnet. Miljön på barnahusen ska vara anpassad för barns behov och skapa en trygg, bekväm atmosfär. Under barnahusens tak ingår bland annat polis och socialtjänst.

2012 tillsattes en nationell samordnare med uppdraget att motverka våld i nära relationer (9). Uppdraget slutredovisades i juli 2014 (10). Som en följd av rapporten gav regeringen Linköpings universitet i uppdrag att inrätta ett nationellt centrum för forskning om våld mot barn, med syfte att samla och sprida kunskap om våld och andra övergrepp mot barn (11). Slutligen har regeringens utredare lagt fram ett förslag på hur barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag, som ett led i att stärka barns rättigheter inom många områden, där våld mot barn är en prioriterad fråga (12).

Globala målen

De globala målen har antagits av samtliga FN:s medlemsstater och innehåller 17 globala mål och 169 delmål för långsiktig och hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i världen. Målen ska vara uppfyllda till år 2030. De globala målen är gällande för samtliga världens länder. Enligt mål 16.2 ska alla barn få växa upp utan våld och utnyttjande. Alla världens länder har därmed slagit fast att inga barn ska utsättas för våld år 2030, vilket innebär att alla länder måste ta frågan på högsta allvar och aktivt engagera sig i arbetet med att motverka våld mot barn i alla dess former.

UNICEF Sverige vill verka för följande i Sverige:

En särreglering om våld mot barn i svensk straffrätt
Våld mot barn regleras i dag i samma straffbestämmelse som våld mot vuxna, trots att det finns ett uttalat behov att särskilja våld mot barn från andra former av våld, med syfte att markera allvaret i att utsätta barn för våld. Barnrättighetsutredningen (15) har föreslagit ett införande av en bestämmelse om misshandel av barn i brottsbalken. UNICEF Sverige arbetar aktivt för att en sådan bestämmelse ska införas.

Att psykiskt våld och försummelse ska erkännas som våld mot barn
Mot bakgrund av artikel 19 i barnkonventionen vill vi att det ska bli en ny straffbestämmelse där psykisk misshandel och försummelse också ingår i definitionen av misshandel mot barn.

Att barn som har bevittnat våld ska få en starkare rättslig ställning
Att som barn tvingas bevittna våld i hemmet inräknas i definitionen av våld mot barn enligt barnkonventionens artikel 19 (16). Det har dessutom kunnat visas att barn som har bevittnat våld i hemmet drabbas av samma konsekvenser som de barn som utsätts för direkt våld (17). Trots detta har barn som bevittnat våld en mycket svag rättslig ställning.

Kunskapshöjande insatser riktade till barn, föräldrar och andra närstående kring barns rättigheter och agaförbudet
Som ett led i det förebyggande arbetet mot våld mot barn är det av stor vikt att arbeta med kunskapshöjande insatser. Barns medvetenhet om sina rättigheter måste stärkas. Dels för att påverka attityder som verkar förebyggande, dels för att barn ska veta hur de ska agera om de utsätts för våld. I det kunskapshöjande arbetet är det viktigt att uppmärksamma särskilda riskgrupper. Det är även viktigt att informationen anpassas till barnens olika förutsättningar, som ålder och svenskkunskaper till exempel.

Kunskapen bland föräldrar och andra närstående måste också höjas. Alla som befinner sig i Sverige eller anländer till Sverige behöver få information om det svenska rättssystemet, barns rättigheter, de globala målen och agaförbudet i föräldrabalken.  

Verka för ett sammanhållet socialt skyddssystem som tydliggör aktörernas ansvarsområden för barn som utsätts för våld
Vid den sista uppföljningen från barnrättskommittén rekommenderades Sverige att skapa ett sammanhållet och samordnat skyddssystem för barn enligt artikel 19.2 i barnkonventionen (18). Det måste vara tydligt vem som har ansvaret för barnet och familjen, från anmälan fram till uppföljning (19). Den nationella planeringen bör vara transparent och samrådsbaserad, och barn bör delta.

Planen bör dessutom vara tillgänglig och begriplig för såväl vuxna som barn (20). Samarbetet mellan myndigheter bör förbättras och stöd till utsatta barn bör kvalitetssäkras i samtliga av landets kommuner. Utöver barnrättskommitténs rekommendationer bör regeringen utgå från rekommendationerna i utlåtandet från den nationella samordnaren mot våld i nära relationer (21). Initiativ likt barnhusmodellen är något som kan verka som utgångspunkt och användas i fler kommuner med barnets rättigheter i fokus.

Den nationella insamlingen av statistik bör förbättras och i den bör brott begångna av familjemedlemmar, andra omsorgspersoner och utomstående särskiljas
Det finns i dag brister i statistiken vad gäller det svenska sociala barnskyddet. Ett tydligt exempel är att det inte förs statistik över hur många orosanmälningar till socialtjänsten som leder till åtgärder. 

Det är viktigt att Sverige samlar in officiell kriminalstatistik som ger en korrekt bild av barns utsatthet för våld. Fokus bör även läggas på statistiken om riskfaktorer, för att öka kunskapen om dessa i det förebyggande arbetet. Det finns etablerade system för insamling av officiell kriminalstatistik. Men det bör göras förändringar i kategoriseringen av brott så att till exempel brott mot barn inom familjen särskiljs från annan brottslighet. I statistiken bör man även särskilja våld utfört av andra omsorgspersoner som innefattas av artikel 19 i barnkonventionen.

För att bedöma hur genomförandet av barnkonventionen går framåt är det viktigt att det finns fungerande system för datainsamling samt att statistiken som samlas in också utvärderas (22). Detta är också en viktig fråga för genomförandet av de globala målen.

Källhänvisningar

1) CRC/C/GC/13, st. 3a. Barnrättskommittén tydliggör även att vårdnadshavarens tillsynsansvar ibland kan kräva fysiska åtgärder och ingripande att skydda barnet eller andra människor. Detta skiljer sig dock från avsiktlig användning av våld för att orsaka smärta, förödmjukelse och obehag.
2) Diesen, C., Diesen E.F., 2009, s. 250 f.
3) BRÅ 2011:16
4) Janson, S., m.fl., 2011, s. 13 f.
5) Diesen, C., Diesen E.F., 2009, s. 250 f och s. 277.
6) CRC/C/SWE/CO/5, st. 28.
7) CRC/C/SWE/CO/5, st. 27
8) Se Rikspolisstyrelsen, m.fl., 2008. På Barnahusen ska de olika myndigheter som samarbetar kring ett barn som misstänks vara utsatt för brott vara representerade. Barnet slipper därmed åka till flera olika lokaler och myndigheter och upprepa sin berättelse för olika personer. Barnahusen ska vara inredda så att barn och tonåringar känner sig trygga och bekväma. Miljön ska vara anpassad efter deras behov.
9) Se dir. 2012:38.
10) SOU 2014:49
11) S2012/275/FST.
12) SOU 2016:19
13) A/RES/70/1, preamble och st. 18.
14) A/RES/70/1, sidan 25.
15) SOU 2016:19
16) CRC/C/GC13, st 21. Se även prop. 2002/03:53 s. 48 och SOU 2001:72
17) Se t.ex. McClosky, L.A., m.fl., 1995, Dube, S.R., m.fl., 2002, Grip, K., 2012, prop. 2002/03:53, s. 82 och Broberg, A., m.fl., 2011.
18) CRC/C/SWE/CO/5 st. 28.
19) CRC/C/GC/13, st. 53.
20) CRC/C/GC/13, st. 71.
21) SOU 2014:49
22) CRC/GC/2003/5, st. 48.


Faktabladet är uppdaterat april 2017.
 

Vad säger Barnkonventionen?

  • 3

    Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

  • 6

    Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.

  • 19

    Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

  • 20

    Ett barn som inte kan bo med sina föräldrar har rätt att få hjälp att hitta ett nytt hem.

  • 39

    Ett barn som utsatts för övergrepp eller utnyttjande har rätt till rehabilitering och social återanpassning.

Läs mer om Barnkonventionen

Var med och kämpa vid barnens sida varje dag, året runt. Bli Världsförälder.

  • Du hjälper utsatta barn över hela världen.
  • Du är med under hela uppväxten – från mammas mage till vuxenlivet.
  • Du ger pengar varje månad. Enkelt och kostnadseffektivt via autogiro.