Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den också kallas, innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Som barn räknas varje människa under 18 år.196 länder har skrivit under och förbundit sig att följa reglerna. USA är det enda land som inte ratificerat barnkonventionen. Det är staternas uppdrag att säkerställa barnkonventionens genomförande. UNICEF arbetar för att bestämmelserna i barnkonventionen ska följas av alla länder som skrivit under.

Läs mer

UNICEF
Barnkonventionen

Vad är barnkonventionen?

Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter. Barnkonventionen är svensk lag sedan 1 januari 2020. Konventionen innehåller 54 rättigheter (artiklar) som alla är lika viktiga och utgör en helhet, men det finns fyra grundläggande principer som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn: 

2) Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. 

3) Vid alla beslut som rör barn ska det i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. 

6) Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. 

12) Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.  

Läs hela barnkonventionen här

Nedan kan du titta på ett klipp som kort presenterar barnkonventionen och dess grundprinciper:  

Laddningsbild från YouTube

Här finns egentligen en YouTube-video.

För att visa den behöver du tillåta marknadsföring i dina cookie-inställningar.

Ändra cookie-inställningar

Ladda ner Barnkonventionen:

UNICEF:s arbete med barnkonventionen

I barnkonventionens artikel 45 finns det inskrivet att UNICEF ska arbeta för att bestämmelserna i konventionen följs överallt. Det uppdraget innebär att vi har ett nära samarbete med all världens regeringar och en unik möjlighet att angripa orsakerna till att barns rättigheter kränks.

Vi påverkar lagar och system

Som FN:s barnrättsorganisation har vi en självklar plats vid förhandlingsborden i 196 länder och en unik möjlighet att påverka system, strukturer, lagar och attityder. Vi samarbetar med makthavare om att prioritera barns rättigheter.

FN:s barnrätts­kommitté granskar

Länderna som skrivit under barnkonventionen ska rapportera till FN:s barnrättskommitté om vad de gör för att tillgodose barns rättigheter. UNICEF finns med som rådgivare till kommitténs 18 oberoende experter som granskar och ger kritik. 

Barnkonventionens historia

FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990. Bakom dessa viktiga bestämmelser om barns rättigheter ligger många års arbete.

    Det banbrytande dokumentet "Deklarationen om barns rättigheter" skrevs av Eglantyne Jebb, Rädda Barnens grundare, och innehåller fem grundläggande punkter beträffande barns rättigheter. Internationella Rädda Barnen antog deklarationen och arbetade för att få NF (Nationernas Förbund) att anta den. Något som också skedde, i Genève den 26 september 1924.

    FN:s stadgar signerades i San Francisco och trädde i kraft den 24 oktober 1945. Ingressen säger att FN ska återupprätta tron på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på människans värdighet och värde och på allas lika rättigheter. FN ska främja universell respekt för och tillgodoseende av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla oavsett ras, kön, språk eller religion.

    Efter andra världskriget bildade FN UNICEF (United Nations International Children’s Emergency Fund) för att hjälpa alla de barn som var på flykt efter all förödelse. Målet för det nyetablerade UNICEF var att tillgodose barnens akuta behov av mat, tak över huvudet, kläder och hälsovård. 1953 beslutade FN att UNICEF skulle bli en permanent del av FN-systemet och tog bort orden International och Emergency från organisationens namn, men behöll alla bokstäverna i förkortningen. UNICEF blev FN:s barnfond (United Nations Children's Fund). UNICEF fortsatte arbeta för barn i katastrofer, men organisationens mål förändrades i takt med de utmaningar som kom med globaliseringen.

    FN:s deklaration om mänskliga rättigheter antogs av generalförsamlingen som en gemensam standard att uppnå för alla människor. Även om deklarationen inte är lagligt bindande är den inflytelserik och är idag tillgänglig på flera hundra språk. Den enda delen av deklarationen som hänvisar till barn är artikel 25 som säger att mödrar och barn har rätt till speciellt skydd och att alla barn, oavsett om de är födda inom eller utanför äktenskapet har samma rättigheter.

    Med Genèvekonventionen från 1924 och deklarationen om mänskliga rättigheter som grund antog FN:s generalförsamling en deklaration om barns rättigheter (resolution 1386). 1959 års deklaration vädjar till föräldrar, enskilda män och kvinnor, frivilliga organisationer, och lokala och nationella myndigheter att erkänna barnets rättigheter och se till att de följs genom lagstiftning och andra metoder. Många av dagens grundläggande principer för att skydda barn tas upp redan i den här deklarationen, såsom vikten att ha barnens bästa i åtanke, rätten till namn och nationalitet, rätten till näringsrik mat, bostad, hälsovård, rätten till lek, en grundläggande utbildning som är gratis samt skydd mot skadligt arbete. 

    Den 16 december 1966 antogs två nya överenskommelser av FN:s generalförsamling och blev del av den internationella överenskommelsen om mänskliga rättigheter. Artikel 3 i överenskommelsen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter fokuserar på att skydda barn från exploatering. Artikel 12 fokuserar på utbildning och säger att grundläggande utbildning måste vara gratis för alla. Artikel 24 i överenskommelsen om medborgerliga och politiska rättigheter belyser rätten för alla barn att registreras vid födseln och få ett namn. Den 23 mars trädde båda överenskommelserna i kraft. De nämns också i inledningsparagraferna i barnkonventionen. 

    1978 förberedde sig de olika barnrättsorganisationerna för "det internationella barnåret", vilket användes som en plattform för att propagera för ett lagligt bindande dokument som skulle försäkra att regeringar tillgodoser barns rättigheter. Polens regering gick först i denna fråga och föreslog ett utkast till barnkonventionen. 1979 tillsatte FN en arbetsgrupp som skulle bygga vidare på utkastet. Gruppen bestod av regeringsrepresentanter, grupper från civilsamhället, fristående experter på mänskliga rättigheter och olika FN-organ. Arbetet varade till 1989 när konventionen enhälligt antogs av generalförsamlingen. 

    Många års arbete för att utveckla ett enhälligt uttalande om barns rättigheter resulterade i barnkonventionen. Barnkonventionen är mer än bara en deklaration om idéer. Det är ett lagligt bindande dokument som övervakas av FN:s kommitté för barnets rättigheter. Konventionen antogs enhälligt och öppnades av generalförsamlingen för signering och ratificering. För första gången var barns intressen uttryckligen formulerade i form av mänskliga rättigheter. Barnkonventionen trädde i kraft den 2 september 1990. 

    Deklarationen om barns överlevnad, skydd och utveckling skrevs under vid detta möte, där man även deklarerade att ”Världssamfundets strävan efter barns välbefinnande speglas i barnkonventionen, vilken enhälligt antogs av FN:s generalförsamling 1989. Konventionen sätter en internationell standard för hur man ska skydda barn mot försummelse, misshandel och exploatering, så väl som garantera dem deras grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive överlevnad, utveckling och fullständigt deltagande i socialt och kulturellt liv, utbildning och annat som är nödvändigt för deras individuella utveckling. Deklarationen från världstoppmötet ber alla regeringar att så snabbt som möjligt ratificera och implementera barnkonventionen.” 
     
    Barnkonventionen trädde i kraft i Sverige den 2 september 1990 sedan den hade ratificerats av 20 stater. 

    Barnkonventionens 43:e artikel nämner etablerandet av en kommitté för barns rättigheter som ska undersöka och övervaka vilka framsteg som görs av länderna beträffande deras åtagande om barns rättigheter. Kommittén består av 18 fristående experter utvalda av FN genom hemlig omröstning. Varje land får nominera en person och man eftersträvar att alla regioner i världen ska vara representerade. Alla länder som har ratificerat konventionen måste avlägga rapport till kommittén och de uppmuntras att se över sina utmaningar såväl som sina framsteg. De första valen till kommittén gjordes den 1 mars 1991. 

    Två tillägg till barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 25 maj år 2000. Tilläggsprotokollet om barn i krig försöker begränsa användandet av barn i krig och höja minimiåldern för rekryterandet till väpnade styrkor till 18 år. Tilläggsprotokollet om handel av barn, barnprostitution och barnpornografi innehåller detaljerade krav på att göra brott mot barns rättigheter kriminellt. Det sätter standard för förebyggande, skydd av offer och bestraffning av förövare, samt erbjuder ett ramverk för internationellt samarbete i dessa frågor. Båda tilläggsprotokollen trädde i kraft 2002. 

    I september 2000 hölls ett FN-toppmöte för att planera för nästa århundrade. Millenniedeklarationen säger att alla världens ledare ”har en plikt mot alla världens människor, särskilt de mest sårbara och framförallt världens barn, som ju framtiden tillhör den generation som ska arbeta för utveckling, fred och mänskliga rättigheter. Deklarationen skrevs under av 189 länder och satte 2015 som mål för genomförandet av milleniemålen. 

    I FN:s huvudkvarter i New York samlades 404 unga delegater, 8–18 år gamla, för att förbereda ett speciellt möte om barn. På barnforumet diskuterades hur regeringar, organisationer och barn kan arbeta tillsammans för att göra världen till en bättre plats för alla. 13-åriga Gabriela Azurduy Arrieta från Bolivia och 17-åriga Audrey Cheynut från Monaco valdes för att tala inför FN och presentera sitt budskap: ”En värld anpassad för oss”. 

    Den 8 maj 2002 skrevs historia, då två delegater från barnforumet tilltalade FN:s generalförsamling vid ett speciellt toppmöte för barn. Detta var första gången som barn direkt tilltalade generalförsamlingen. Vid avslutandet av mötet antog 190 länder en deklaration och en handlingsplan med namnet ”A world fit for children”. Den nya agendan – för och med barn – fokuserar på fyra huvudsakliga punkter: att främja ett hälsosamt liv, erbjuda kvalitativ utbildning för alla, skydda barn mot utnyttjande, exploatering och våld samt att bekämpa hiv och aids. 

    I en rapport om resultatet av toppmötet 2005 ber FN:s generalförsamling alla stater att överväga att ratificera barnkonventionen och tilläggsprotokollen. Dokumentet ber också att länderna ska vidta nödvändiga åtgärder för att undvika att barn rekryteras till väpnade styrkor och att göra sådan rekrytering brottslig. 

    FN:s generalsekreterares rapport om våld mot barn gjordes med stöd av kommissionären för barns rättigheter, UNICEF och världshälsoorganisationen (WHO). Rapporten studerar våldet mot barn världen över och rekommenderar handling för att komma tillrätta med det. FN:s generalförsamling bad om studien som ett led i arbetet med barnkonventionen år 2001 och resultatet kom den 20 november 2006. 

    Den 2 november 2011 antogs ett tredje tilläggsprotokoll till barnkonventionen av FN:s generalförsamling. Det ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté om deras rättigheter kränkts och de inte haft möjlighet att få upprättelse i hemlandet. Sverige har ännu inte tillträtt detta protokoll. Tillträdande av det tredje tilläggsprotokollet är en viktig fråga som UNICEF Sverige driver.  

    Den 13 juni 2018 röstade Sveriges riksdag ja till att göra barnkonventionen till lag. Barnkonventionen kommer att bli inkorporerad i svensk lag och börjar gälla från 1 januari 2020. Dessutom har man även beslutat om fortsatt transformering av barnkonventionen i andra lagar, så att relevanta lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser. 

    Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Ett resultat av bland annat UNICEF Sveriges opinionsbildande arbete.

UNICEF_BK_logo_600x550.png

Första publicering: 2014-02-04 | Senast uppdaterad: 2024-11-08

Relaterade artiklar

Unicef logo
FN:s barnrättskommitté
Sverige måste ta kritiken från FN barnrättskommitté på allvar

Sverige är ett av de bästa länderna i världen för barn att växa upp i. Men trots det far många barn i Sverige illa, det är tydligt i FN:s granskning av Sverige som nyligen presenterades. Nu måste Sverige på nationell, regional och lokal nivå ta FN:s kritik på allvar och genomföra förändringar som skapar ett bättre samhälle för alla barn, det skriver 21 organisationer som arbetar med barns rättigheter.

Unicef Logo Swedish
Barnkonventionens dag
Alla barn har rätt till lika uppväxtvillkor

Trots att barnkonventionen varit lag i Sverige i mer än två år finns fortfarande uppenbara brister i hur barns rättigheter efterlevs. Idag den 20 november är det Barnkonventionens dag och det är därför särskild anledning att uppmärksamma dessa brister. Det är dags för regeringen att förverkliga barns rättigheter i hela samhället, särskilt för barn i utsatta situationer, det skriver 22 organisationer som arbetar med barns rättigheter.

UN0733510.jpg
Barnkonventionens dag
Barns röster är avgörande för en hållbar värld

På söndag den 20 november är det barnkonventionens dag, ett tillfälle att uppmärksamma barns rättigheter lite extra. UNICEF har en viktig roll i att barnkonventionen respekteras och efterlevs, i Sverige och globalt. För att det ska bli möjligt måste barn få göra sina röster hörda, de behöver respekteras och involveras i beslut som rör deras liv. I år är det viktigare än någonsin.

Visa alla
HEM
MENY
STÖD OSS