Vad är socialt utanförskap?

Att leva i socialt utanförskap är att stå utanför viktiga delar av samhället, såsom skola, utbildning, barnhälsovård och andra skyddsnät. Orsakerna till att barn hamnar i socialt utanförskap kan vara många och komplexa. Det kan exempelvis bero på socialt arv, fattigdom, diskriminering, segregation eller olikheter i tillgång till vissa välfärdstjänster mellan boendekommuner. Det kan också finnas biologiska eller psykologiska orsaker som leder till utanförskap (2). Socialt utanförskap måste ses utifrån ett brett perspektiv, där många olika bakomliggande orsaker samverkar med varandra och också riskerar att förstärka varandra. Barn kan vara missgynnade på flera olika plan, vilket också kan förstärka deras känsla av att leva i socialt utanförskap. Det ökar också risken för arv mellan generationerna.

Vilka barn gäller det?

Det är svårt att mäta hur många barn som lever i socialt utanförskap då det kan handla om subjektiva upplevelser. Man kan utgå från att de barn som lever i de mest marginaliserade samhällsgrupperna löper störst risk att hamna i socialt utanförskap. Det kan exempelvis handla om barn till ensamstående föräldrar, barn till utlandsfödda föräldrar, barn som tillhör minoritetsgrupper, barn med funktionshinder, barn i samhällsvård, barn som är utsatta för våld och vanvård, barn i ekonomiskt utsatta familjer etc. (3). Det är viktigt att poängtera att det inte handlar om vilka barnen är eller var de kommer ifrån, utan om barnens egna upplevelser av utanförskap i samhället och deras rätt till delaktighet.

Konsekvenser av att leva i socialt utanförskap

Barn som växer upp i socialt utanförskap riskerar att hamna i en svårbruten och negativ utvecklingskedja. De har sämre förutsättningar att utvecklas i takt med sina jämnåriga kamrater och nå sin fulla potential. De löper högre risk att drabbas av bland annat ohälsa, sociala problem, läs- och skrivsvårigheter, våld, mobbning, ungdomskriminalitet, samhällsvård, arbetslöshet, fattigdom och diskriminering. Har man väl hamnat i socialt utanförskap är det en lång väg tillbaka.

Vad säger barnkonventionen?

Det är en grundtanke i barnkonventionen att barn har fullt och lika människovärde. Idén om jämställdhet gäller också mellan barn: alla barn har lika värde. Alla rättigheter ska gälla alla barn utan undantag eller diskriminering. I Sverige har alla barn rätt till kvalitativ utbildning, god hälsa och bra levnadsstandard.

Vad säger FN:s kommitté för barnets rättigheter?

FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har konsekvent understrukit behovet av att Sverige särskilt måste uppmärksamma utsatta grupper och barn som har sämre förutsättningar. Barnkonventionen accepterar inte regionala skillnader utan slår fast att alla barn utan åtskillnad ska tillförsäkras rättigheterna i konventionen. Även här har Sverige tidigare fått kritik från barnrättskommittén. Trots vårt väl utvecklade socialförsäkringssystem, har skillnaderna mellan kommunerna ökat, vilket kan leda till socialt utanförskap (4). Barnrättskommittén har vidare uttryckt att det är ett bekymmer att barn i Sverige inte upplever att de har några reella möjligheter till inflytande i sakfrågor som rör dem.

Vad gör UNICEF i Sverige?

UNICEF Sveriges arbete går ut på att bilda opinion och påverka beslutsfattare i Sverige så att barn som lever i socialt utanförskap ska uppmärksammas och få sina behov och rättigheter respekterade. Målet är att varje barn ska få sina rättigheter tillgodosedda enligt barnkonventionen.

UNICEF Sverige arbetar för att grundprinciperna i barnkonventionen ska få genomslag i alla sammanhang där barn lever och verkar, oavsett deras sociala, ekonomiska och kulturella bakgrund. De grundläggande principerna i barnkonventionen är att varje barn har rätt att skyddas mot diskriminering, att barnets bästa ska komma i främsta rummet, rätt till liv och utveckling samt rätt att bli hörd.

UNICEF Sverige arbetar för följande förändringar i Sverige:

• Att barns rätt till delaktighet i frågor kring socialt utanförskap ska tillämpas bättre
Barn som lever i socialt utanförskap måste få ge sina perspektiv på socialt utanförskap och vägar till delaktighet. Detta måste bli ett verkligt inslag i beslutsprocesser kring barn.

• Ökad kunskap kring socialt utanförskap hos beslutsfattare
Kunskaperna om socialt utanförskap sett ur ett helhetsperspektiv måste ökas hos beslutsfattare.

• Att regeringen tar fram en strategi som visar att de tar ett helhetsgrepp kring socialt utanförskap
Socialt utanförskap är en mångdimensionell fråga som kräver mångdimensionella insatser och samarbete mellan bl.a. skola, socialtjänst och barnhälsovård.

• Att regeringen tar ett ökat centralt uppföljningsansvar för att tillgodose alla barns rätt till kvalitativ utbildning oavsett boendekommun eller bakgrund
Av alla skyddsfaktorer man känner till är utbildning en av de allra viktigaste (5). För många barn utgör ett skolmisslyckande början på en livslång resa in i utanförskap (6). Det är inte acceptabelt att tillgången till kvalitativ utbildning ser så väldigt olika ut för olika barn i Sverige.
 

Källor

(1) Report card 9
(2) Ingvar Nilsson, Helhetssyn och långsiktighet – strategier baserade på socioekonomiskt tänkande, 2011.
(3) Socialstyrelsen, Social rapport 2006 och 2010.
(4) Barnrättskommitténs andra och tredje sammanfattande slutsatser (Concluding observations) till Sverige samt Handbok om barnkonventionen, UNICEF Sverige, 2008.
(5) Socialstyrelsen, Social rapport 2010 – skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barn.
(6) Ingvar Nilsson, Helhetssyn och långsiktighet – strategier baserade på socioekonomiskt tänkande, 2011.